Jag tror ni gillar mig bäst när jag är arg

Jag tänkte jag skulle skriva en krönika på riktigt den här gången. Jag antar att jag är så illa tvungen, redaktören har klagat på att mina texter ibland mest liknar arga insändare från Storstan. Det gör mig lite sur, men okej då.

Om man googlar på nätet och ställer frågan: Hur skriver man en krönika? så får man syn på en checklista. Den ser ut såhär:

1. Hittat en händelse som du reagerat på, gärna från vardagen.

2. Skrivit en kort intresseväckande inledning.

3. Förklarat hur och varför händelsen berört dig.

4. Tagit frågan till ett större sammanhang.

5. Argumenterat för din sak.

6. Tänkt på vilka motargument som finns och bemött dem.

7. Knutit ihop krönikan med en avslutning.

1. När jag skickade min krönika till redaktören så tog det minst 24 timmar innan han svarade. Verkar upptagen den där. Sedan skrev han: ”Liknar mest en arg insändare igen”. Jag blev trött, det tog en timme att skriva min text.

2. Intressant inledning. Det har jag redan skrivit, se ovan.

3. Förklara varför detta berör mig? Ja, alltså. Jag skriver ju om sånt som jag tycker är viktigt, och jag är envis och vill se resultat och jag tycker det är ganska mycket i byggbranschen som behöver förbättras och det tar för lång tid, anser jag. Så när redaktören tycker att mina argument – kanske är bra, så är det ändå minst sagt irriterande att jag måste… vadå? Vara rolig också. Svårt att vara rolig när vi har onödiga och skadliga kriminella i byggbranschen, tycker jag.

4. Ta frågan till ett större sammanhang? Här fattar jag inte riktigt vad som menas. Men ska man kritisera en skribent, eller en annan människa… så bör man ju vara vänlig och konstruktiv. Inte bara mejla tillbaka sin kritik med kort kommentar typ: Nu är du bara argsint igen. Eller? Visst håller ni med mig?

5. Att argumentera för min egen sak är min bästa gren. Nu vet jag inte om jag har plats för alla mina tankar här, när jag typ ”måste vara rolig och skriva krönika” också. Men såhär: Vi kan inte låta våra skattepengar hamna hos den organiserade brottsligheten om vi behöver vård, skola och omsorg i det här landet. Punkt.

6. Finns få motargument mot brottslighet i byggbranschen, tänker jag. Eller vad skulle det vara? Även banditer behöver ju äta? Nä, glöm det.

7. Så ska den så kallade krönikan knytas ihop. Ja, vad ska man skiva här då? Nu har jag skrivit en krönika här enligt reglerna, och inte en ”arg insändare”. Blev det bättre? Tveksamt. Jag tror ni vill ha tillbaka mitt arga jag till nästa krönika, eller hur?