Mindre krånglig administration efter avtalsrörelsen

Årets avtalsrörelse är avslutad och Maskin-entreprenörerna har tecknat fem kollektivavtal; Maskinföraravtalet, Entreprenadmaskinavtalet, Gruventreprenadavtalet, Tjänstemannaavtalet och Torvavtalet. Vissa medlemsföretag deltar via den så kallade delegationen. Detta för att avtalen ska bli jordnära och förankrade i verkligheten.

I Sverige har det sedan 1997 varit Industriavtalet som sätter det så kallade märket på den svenska arbetsmarknaden. Märket innebär att övriga avtalsområden ska följa den löneökning som parterna inom industrin har enats om, vilket alltså innebär att parterna inväntar industrin för att veta hur stora löneökningarna blir. Därefter är det dags för avtalsförhandlingarna att dra igång. 

Avtalsrörelsen inleds för ME och andra med att parterna växlar yrkanden. För ME:s del är motparterna IF Metall, Byggnads, Seko och Tjänstemannaförbunden. Av yrkandena framgår vad respektive part vill förändra i kollektivavtalet. Dock inte märket, så att säga. Yrkandena har tagits fram av tjänstemän på Maskinentreprenörerna och av delegationen som består av förtroendevalda från medlemsföretagen för att få idéer och förslag på ändringar som påverkar den faktiska verksamheten. 

Därefter inleds själva förhandlingarna som sedan mynnar ut i ett nytt kollektivavtal. Avtalsförhandlingarna präglas ofta av ett låst läge där det gäller att vara snabbtänkt och ha en kompromissvilja för att få till en bra helhet.  Så även denna gång. Mest satt det nog fast med Seko (tidningens analys).

– Det är viktigt att vara villig att kompromissa för att hitta lösningar som gynnar medlemsföretagen och branschen i stort och se avtalet utifrån ett större perspektiv säger Maskinentreprenörernas förhandlingschef Claes Arenander. 

Ändringarna i årets avtalsrörelse har syftat till att skapa mer flexibilitet och göra det möjligt till att ingå mera företagsnära lösningar. Bland de ändringar som har gjorts har samrådsskyldigheten tagits bort vid avslutande av provanställning i både Maskinföraravtalet och Entreprenadmaskinavtalet. 

I Maskinföraravtalet (Seko) ska man nu mera följa upp arbetstiden per månad i stället för över fyra veckor, som tidigare gjorde att det ibland kunde bli två uppföljningar i samma månad. Detta ansågs administrativt krångligt.

Övertidsersättning betalas därmed ut när arbetstagaren har arbetat motsvarande heltidsmåttet för den aktuella månaden. Detta för att göra administrationen smidigare. 

Det allmänna övertidsutrymmet har utökats i Entreprenadmaskinavtalet (Byggnads) från 150 timmar till 200 timmar vilket medför en större kontroll i den frågan hos medlemsföretagen. Ansökan om extra övertid om 100 timmar ska numera göras till Byggnads centrala kontor för att säkerställa att bedömningen blir likadan oavsett var i landet ett medlemsföretag befinner sig. 

I Entreprenadmaskinavtalet är det nu möjligt med en individuell arbetstidsöverenskommelse mellan 05.00-24.00. Tidigare var det bara möjligt att förlägga arbetstiden mellan 05.00-22.00. Flera andra ändringar i Entreprenadmaskinavtalet har förflyttat förhandlingsskyldigheten från Byggnads region till MB-ombud/kontaktombud för att möjlig-göra överenskommelser som är mer företagsnära och ger lösningar som är mer anpassade efter företagens behov. 

– På Tjänstemannaavtalet har begränsningsperioden för den ordinarie arbetstiden förlängts från fyra veckor till tre månader och det är nu möjligt att komma överens om en annan tolvmånadersperiod än 1 maj till 30 april för intjänandet av arbetstidsförkortning. På så sätt kan våra medlemsföretag ha samma intjänandeperiod för arbetare och tjänstemän. Tanken med ändringen är att det ska bli mindre administration och att det blir lättare att göra rätt, säger Claes Arenander.

Det som parterna också måste hålla kontroll på är hur förhandlingarna går mellan Byggföretagen och motparterna som i hög grad är desamma som Maskinentreprenörernas. Avtalen är också på ett antal ställen ganska lika. Överenskommelser som Byggföretagen gör med facket riskerar att spilla över även på ME.