”Snart är jag tillbaka i hytten”

Du är maskinförare hos Heidelberg Materials i Skövde. Vad är det för maskin du kör?

– Jag är anställd som dumperförare och kör en Volvo A60H. Det är mitt jobb att hämta berg och fylla krossen. Men vi roterar mellan maskinerna och jag kör också en Volvogrävare, en 290, och en Volvo 350 hjullastare samt en Cat D6 bandschaktare. Bandschaktaren använder vi till att hantera skrotsten, bygga vägar och annat.

– Det är verkligen jättekul att få köra alla maskiner och inte bara sitta i samma hela tiden. Det är ju utvecklande att få köra allt. Jobbet passar mig, ingen måndagsångest här inte.

Hur hamnade du i yrket? 

– Det var på en prova-på-dag. Vi fick köra maskiner och jag fastnade direkt, kunde inte tänka mig att göra något annat. Jag har väl alltid varit en sån där pojk-tjej. Har alltid bott på landet och hållit på med hästar, men kommer inte från en familj som jobbar i yrket. 

– Jag hade skitkul på gymnasiet och efter det hamnade jag på ett företag som hyrde ut mig till tippen i Skara där jag körde materialhanterare. Men när coronan kom blev jag uppsagd och istället började jag på maskinstation innan jag för ett och ett halvt år sedan kom hit till Heidelberg.

Hur gjorde du när du blev gravid? Berättade du direkt på jobbet? 

– Ja, det gjorde jag. Min chef och jag har en bra relation och jag kände mig bekväm med att berätta tidigt, de skulle ju ändå få veta snart och jag hade en oro om att det kunde vara dåligt för barnet att fortsätta köra maskin. 

– Jag hade ju hört från andra att buller och vibrationer inte är bra. Även om vi sitter i jättebra maskiner med fjädring och våra vägar hålls i bra ordning är det omöjligt att undvika att det bli hålor och gupp.

Vad fick du för råd från mödravården? 

– De visste ingenting faktiskt, sa bara att de inte kunde det här så bra. Tack för den! Vart vänder man sig? Det finns ju inte heller så många tjejer i branschen att fråga.

– Istället var det min chef Marie som tog tag i det. Hon kontaktade företagshälsovården. De kom ut och monterade mätare i de maskiner jag brukar köra. Fast inte i bandschaktaren, för den visste jag direkt att den skulle jag inte köra.

Hur gick mätningarna? 

– Det visade sig att den dagliga vibrationsexponeringen översteg insatsvärdena som gäller för gravida och ammande, och personen från företagshälsovården sade att jag inte skulle köra mer. Så det blev stopp samma dag.

– Nu har jag en halvtidstjänst på förrådet och är hemma med graviditetspenning från Försäkringskassan på andra halvan. Jag är verkligen tacksam för att jag slapp gå hemma på heltid, det hade jag aldrig klarat. Företaget har verkligen ställt upp och jag vet att jag har ett bra jobb att komma tillbaka till.