100 år efter historisk hästspark

Vi är i gränslandet mellan Blekinge och Skåne och letar efter en krossanläggning längs Olofströmsvägen. Vid Östafors ska det finnas en avtagsväg, Skrivarehagsvägen, och vi svänger in. Men här finns ingen krossanläggning, vi ser en bondgård och sedan en skogsväg som aldrig verkar ta slut…

… däremot hör vi bakom trädtopparna det dova ljudet av sten som rytmiskt tuggas ner till värdefullt byggmaterial. Sällan har väl en krossanläggning i denna storlek gömts bättre bakom trädkronor och natur.

– Det finns personer som har bott i närheten hela livet, och kommer hit för första gången då de plötsligt har ett behov av grus till exempel. De blir förvånade när de kommer, och ser hur stort det är här, säger Peter Björklund, som nu för tiden är vd och tillsammans med sin bror och fru driver och äger denna pigga 100-åring.

Familjeföretaget omsätter cirka 150 miljoner kronor med 45 medarbetare i dag. Det var ingen självklarhet att bröderna Peter och Thomas skulle ta över egentligen. Men vid ett kritiskt läge efter att deras far Stig var med om en olycka, fick de frågan år 1999. Bröderna fick fundera och analysera.

– Vår analys var blev väl då ungefär som så här: Om vi inte gör detta, så kan vi ångra oss. Och om vi sedan inte tycker att det fungerar, så kan vi ju backa ur. Men väljer vi att inte gå in och ta över, och sedan ångrar oss… ja, då är det klart svårare, berättar Peter.

Det var helt klart rätt val. För bröderna har fått en rejäl snurr på krossarna och maskinerna. Då när de tog över omsatte bolaget 12 miljoner och hade 7 anställda. 

– Nu har vi verksamhet också på andra ställen än här, vi krossar restberg och utvinner olika material, röd granit och diabas till exempel. Förutom här är vi på fem platser till, säger Thomas Björklund.

– Det är vår egen nisch, kan man säga. Det är ett samarbete med dessa andra täkter, vi återvinner resterna av det som redan är brutet där, och får ut material som vi sedan förädlar, förklarar han.

Bröderna Björklunds grus är en kugge i ett nyslaget svenskt rekord. När Sveriges geologiska undersökning (SGU) i början av året räknade ihop hur mycket ballast som producerats i Sverige var volymerna högst sedan man började mäta 1984. 101 miljoner ton. Trots att landets täkter blir färre producerar de mer. 

– Vi producerar drygt en procent av Sveriges hela volym. Det tycker vi är ganska bra, och det är jag stolt över, säger Peter.

Och stolt bör han vara. Snittet per täkt i Sverige är knappt 90 000 ton på 1173 täkter. Med sina 1,2 miljoner ton förra året är Björklunds Grus helt klart i elitserien. Men man ska komma ihåg att denna region, tillsammans med Öster-götland, är det område där det finns mest krossberg tillgängligt.

Men bakom hela succén ligger det antagligen en smått legendarisk hästspark som krossade dragonen Sven P Björklunds knä. Utan den stingsliga hästen kanske det inte hade blivit något hundraårskalas. Familjen var inga bönder med egen mark, här fanns ett torp, en far med dåligt knä och sonen Albin Björklund. Det är svårt att vara soldat 1922 med ett knä som inte fungerar. Och något får man hitta på.

– Vi har hört berättas att när farfar (Albin) och hans far skulle i väg och arbeta så sprang farfar före och startade upp lokomobilen. Han brukade precis vara klar och fått upp trycket i maskinen när hans far kom gående och kunde då hälsa välkommen med ångvisslan, fnissar Peter.

Men det skulle ta ett tag innan grus blev det centrala. Det var länge en bisyssla. Det stora fram till 70-talet var att leverera maskintjänster till jordbruket. 1971 tar sönernas far Stig Björklund tillsammans med farbror Göran Björklund över en grus- och krossverksamhet. I 20 år till skulle det förbi ett familjeföretag där kontoret låg i bostaden.

– Det var när vi var små, och vi växte ju upp med familjeföretaget och har blivit vana vid det livet. Det var nog lite ovanligt, vi kommunicerade över komradio med far när vi kom från skolan, och höra om vi fick åka med om han körde förbi hemma, säger Thomas.

Peters fru, Lena Björklund var tand-sköterska, men år 2003 var det dags att bli en del av familjeföretaget. Och även om Peter formellt är vd (på pappret som han säger) och Thomas har övergripande ansvar för produktion, tillstånd, logistik offerter och kundkontakter, så är Lena helt klart den som så att säga sköter grejerna. Eller?

– Jag började ju typ med allmän administration, men har alltid haft stort intresse för personal, kvalitet och jag är mycket fokuserad på att det ska vara ordning och reda. Vi ska ha all den certifiering och modern administration som behövs. 

Hur var det att gå från tandsköterska in i denna verksamhet?

– Det finns ju tänder på skopor också, skrattar Lena… Men blir seriös igen och säger:

– Här får man klara av att göra saker själv. Tänka själv, testa och blir det fel får man städa upp och börja om på nytt. Det som gäller i en sådan här verksamhet är struktur, det måste man ha. Alla ska veta vad som ska göras, och det som inte går bra får vi förbättra genom att hitta enklare och mer effektiva sätt att arbeta.

Lena håller koll, kan man säga. På personalens välmående, och att arbetsmiljö och kvalitet håller hög standard. Ledningssystem som fungerar. Dokumentation. 

– Visst, maskiner ska skötas och servas. Men personalen är det viktigaste. Utan bra personal som mår bra fungerar det inte.

Det som är klart är att dessa tre, Lena, Peter och Thomas har tagit ansvar för de delar i företaget som de har mest talang för och ger bäst resultat. Peter som är vd har till exempel den ganska ovanliga uppgiften i ett företag med 45 anställda att köra väghyvel. Skötsel och underhåll av viktiga grusvägar i det närliggande området. Men vi talar inte om några kilo-meter bara.

– Detta är vår enda så kallade entreprenaddel i företaget, att vi erbjuder skötsel och underhåll också. Vi underhåller ungefär 45 mil väg här. Det är jag som kör hyveln, det är riktigt.

Och grus har Bröderna Björklund gott om. Men det går åt. Gjutgrus till betong är en väsentlig del av erbjudandet också. Och företaget har bland annat två egna betongbilar i arbete åt kunder. Vad mer? Rätt mycket mer faktiskt. Samtidigt som bolaget såklart har samtliga stora byggentreprenörer på kundlistan så har man hemleveranser av material till privatpersoner.

– Det har varit vår grej från början. Ingen kund är för liten. Hellre många små och alla andra, än en enda stor. Man vill inte bara ha få kunder som är stora. Det är en stor risk också, menar Peter.

Ingen behöver antagligen vara maskinälskare eller helt insatt i branschen för att gripas av den miljö som Bröderna Björklunds grus verkar i. Ytorna i täkten är vida och maskinparken är imponerande. Krossar och grustvätt; hjullastare av modell större (Cat 988K), grävmaskiner på band från 30 till 50 ton som knackar och skrotar. Tillsammans skapar maskinerna en ljudmatta i täkten där grävmaskinernas gnisslande band blandas med det frasiga ljudet av gråberg som rullar längs kanterna och ur lastarnas skopor. Och i bakgrunden… det ihållande dova tuggande ljudet som krossarna bidrar med.

Men trots ljudet är detta inget själv-spelande piano. Och det som har hänt i världen och de beslut som riksdagen har fattat på senare tid, påverkar den här typen av verksamhet fort. Är det något som det till exempel går åt mycket av i den här verksamheten så är det diesel.

En skugga drar över Thomas ansikte när ämnet kommer på tal.

– Prisökningen är ju hysterisk. Det har aldrig varit i närheten av det vi ser nu. Vi har indexreglerat avtal när det varit aktuellt, men bränslet har ju tidigare rört sig en eller två procent. Och det har vi hanterat. Vi tar helt klart stryk nu av det här. Vi har arbetat med bergmaterialindex och SÅ-Index (transport) regelbundet men nu behöver vi verkligen även fokusera på bränsleindex, säger Thomas.

Företaget har höjt priserna två gånger i år fram till april. Två fasta bergkrossar går i och för sig på el. Men i den här delen av landet är elen dyrast i Sverige. Lena Björklund har gjort ett överslag och försökt få en bild av skadan. Det rör sig om minst 150 000 mer i månaden i jämförelse. Men hela bilden är inte klar.

– Jag tittade och undersökte rätt mycket ett tag. Men nu känns det lite som jag har tröttnat. Det är helt enkelt bara att köra på och se till att vi indexreglerar bränslet. Men vi kan ju inte hålla på att ändra priser hela tiden mot kund heller, menar Thomas som funderar på vad som händer om dieselpriset går tillbaka lika snabbt igen.

Det är en konkurrensutsatt marknad. Materialet måste hålla ett pris som ligger rätt och är konkurrenskraftigt. Bröderna är luttrade och rutinerade. Ingen tänker låta dessa energipriser knäcka bolaget. Och det här är som bekant en livskraftig 100-åring. Och i år ska det firas. Förfesten har redan varit, det finns rester kvar på kontoret att beskåda. En ny keps (och logga) har tagits fram för jubileet. 

– Vi har bokat hotellet i Bromölla. Vi räknar med att det blir cirka 300 personer som kommer, säger Peter och ser både nöjd och stolt ut.