Äntligen dags för Ullevileden

Det saknas en vägsträcka i Linköping. Stadsdelarna Skäggetorp, Tornby, Mörtlösa och Tallboda saknar en självklar trafikled som binder dem samman. Idag måste man göra en omväg in mot centrala Linköping för att ta sig mellan Tornby och Mörtlösa.

Resultatet blir att lokaltrafiken ofta väljer att ge sig ut på E4:n istället för att ta den rekommenderade vägen in mot centrum och sen ut igen. Området huserar dessutom allt från shoppingcentra till industri som genererar både tung och lättare trafik, ibland mycket tät. 

– Linköpings kommun har arbetat med Ullevileden som en del av en ringled sedan början av 2000-talet. Den här länken har fattats i många år, berättar Per Oldfeldt som är kommunens projektchef. 

Efter åratal av planering, med flera start och stopp, är det så äntligen dags för bygge. 

– Sedan fem år tillbaka är det full gas som gäller, konstaterar Per Oldfeldt och förklarar att det kommande bygget av Ostlänken ökat behovet av nya Ullevileden. 

– Det skulle blivit enorma trafikstörningar inne i centrum och på Kallerstadsleden i samband med allt som ska ske inför och under bygget av Ostlänken.

Hur väljer då Linköpings kommun att arbeta när det helt plötsligt har dykt upp ett datum för när nya trafikleden måste vara klar? Kastar de sig ut och skriver kontrakt med jätteentreprenör och sätter en tight tidsram?

Nej, istället gjorde man tvärtom. 

– Det var coronatider och våra politiker ville stimulera arbetsmarknaden i området. Det blev bestämt att vi skulle dela upp projektet i flera delprojekt för att underlätta för lokala entreprenörer att vara med och konkurrera om uppdraget. Dessutom sattes en generös tidsplan.

Linköpings kommen valde alltså sköldpaddans metod att ta sig till målet. Inte ta risker och trötta ut sig, istället skynda långsamt och säkert. 

Byggstart sattes till årsskiftet 2023/24. Eftersom projektet legat i pipeline under väldigt lång tid var en stor del av förberedelserna redan klara. 

– Det var väl förberett, i stort sett var det bara kvar att skicka in handlingar för miljöprövning till mark- och miljödomstolen och gå igång med detaljprojektering och förfrågningsunderlag.

Det bestämdes att projektet skulle delas upp i två etapper, en i väst och en i öst. För den västra etappen gick kontraktet till Peab och för den östra till Mark & Energibyggarna i Göteborg AB.

Jo, ni läste rätt. Men Göteborg ligger väl inte direkt i Linköpings närområde? Erik Svanäng är platschef för Mark & Energibyggarna på Ulleviledsprojektet och han förklarar att företaget är väl förankrat i Östergötland. 

– Vi i projektgruppen har varit aktiva här i många år redan, vår infraavdelning har en avdelning i Östergötland, detta är ett viktigt område för oss. Dessutom använder vi oss i vår tur både av lokala leverantörer och lokala underentreprenörer, försäkrar han.

För kommunen kan dock metoden att dela upp ett projekt i mindre delar innebära ett merarbete.  

– Det är såklart så att det blir mer arbete för vår administration, medger Per Oldfeldt. Det blir ju två av allting, men vi tycker att vi hittat en lämplig indelning i och med att vi har identifierat de två olika etapperna. 

– I och med att vi skapade två mindre delprojekt gjorde vi det möjligt för den lokala marknaden, och mindre aktörer, att lägga anbud. 

Så långt alltså under kontroll. Hur var det då med tidsplaneringen? 

– För vår del har det blivit jättepositivt att få generösa tidsramar, menar Erik Svanäng. Det innebär att vi kan lägga upp arbetet på ett annat, bättre sätt.

Rent konkret innebär detta att de olika momenten lättare kan anpassas efter årstiderna. Från projektstart för Östra etappen efter sommaren 2024 till målgång sommaren 2026 inträffar två vintrar och dessutom två perioder då delar av arbetet begränsas av restriktioner. 

– Under april till juni får vi inte arbeta i vatten, och det finns mycket vatten i området.

Här kommer vi in på själva projektet, vad det är som egentligen byggs. I sin fulla sträckning kommer nya Ullevileden att omfatta cirka 3,5 kilometer bilväg och 3,8 kilometer gång- och cykelväg utmed bilvägen. Bilvägen kommer att få två körfält, ett i vardera riktningen och utmed sträckningen finns inte mindre än fyra cirkulationsplatser, fyra plattramsbroar, tre rörbroar och en rejäl bro på totalt 127 meter över Stångån. 

I området finns förutom Stångån även vatten i form av flera diken och dammar. En av dammarna har en alldeles speciell historia. 

– Det är den nu vattenfyllda lertäkten där lera hämtades för tillverkning av Lecakulor, berättar Per Oldfeldt.

Förutom att arbete i vatten inte är tillåtet under flera månader tillkommer här en alldeles speciell restriktion. Den gamla lertäkten är nämligen tillhåll för en rödlistad dopping. När doppingar häckar vill de ha lugn och ro, så här bygger just nu Mark & Energibyggarna ett avskärmande stängsel som ska vara på plats mellan april och juni.

Doppingarna är inte de enda djuren som pysslas om lite extra i projektet, här finns både utter- och grodpassager, mulmholkar och stillastående vatten för småkryp. På ett ställe ska konstrueras speciella slänter för att få den lokala populationen av kungsfiskare att trivas.

Även för människor skapas speciella lokaler – läs utkiksplats för fågelskådning och promenadstigar.

Området där leden dras är idag delvis utnyttjat som jordbruksmark, men till största delen outnyttjat. I västra delen är det dock aktiviteter på gång. Tekniska verken i Linköping bygger ut befintlig biogasanläggning och det kommer att få betydelse för projektet.

– När driften är igång i den utbyggda biogasanläggningen behöver de rena vattnet som använts. Tanken är att vattnet ska pumpas ut på grässlänter för att långsamt filtreras, berättar Per Oldfeldt.

För projekt Ullevileden blir detta ett sätt att lösa en av projektets stora utmaningar – masshanteringen. Biogasanläggningens grässlänter kommer att sluka flera tusen kubik av material som annars inte fått någon användning.

Hela området kommer nämligen att få ett överskott av icke konstruktiva massor och naturligtvis är det tacksamt att få användning av dem på plats. 

– Vi hittar i stort sett inga konstruktiva massor i väglinjen, utan får köra hit material, totalt rör det sig om cirka 100 000 kubikmeter.

Som vanligt är det alltså masshanteringen som sätts högst på listan över utmaningar i projektet. Men det finns fler. 

– Det går en högspänningsledning genom hela området, och den passerar just över cirkulationsplatsen vi bygger utmed Gumpekullavägen, berättar Erik Svanäng. Det innebär att vi måste lägga ett mycket stort fokus på säkerhet.

En annan utmaning, som dök upp vid förstudierna inför byggandet av bron över Stångån, är att det ligger en gammal deponi just där bron skulle stå. 

– Utredningarna visade dock att Linköpingsleran är tät – inga läckage konstaterades från deponin. Att gräva ur den bedömdes dock ge risk för läckage.

Per Oldfeldt berättar att lösningen blev att ställa bron på pelare som drevs genom den gamla deponin. Men under arbetets gång fick området inte belastas och allt arbete skedde på stockmattor samtidigt som ett omfattande kontrollprogram mätte grundvattennivå och flera andra parametrar. 

Närheten till Tekniska verken och dess kraftvärmeverk har gett projektet ett både otippat och ovanligt tillskott. 

– Vi kommer att använda restprodukter i form av slaggrus från förbränningen. Det är ett material som är nytt för oss och passar utmärkt eftersom vi har brist på konstruktiva massor i projektet.

Det nya materialet kommer att användas som förstärkningslager i gång- och cykelvägarna. 

– Det har genomgått laktester och vi har fått tillstånd att använda det under vissa förutsättningar. Det måste placeras över grundvattennivå och med dränering under så att det är torrt hela tiden, samt vara täckt med duk på sidorna och schaktas in med lera. Dessutom får det inte ligga öppet någon längre tid innan bärlager och asfalt läggs på.

Trots föreskrifterna är både Per Oldfeldt och Erik Svanäng mycket positiva till att testa något nytt. 

– Det är en såklart en utmaning att arbeta med ett material som vi inte haft kontakt med förut. Men det ska bli spännande och absolut något att ta med sig vidare till kommande projekt, menar Erik Svanäng.

Att beställare och utförare talar samma språk är inte en slump i projekt Ullevileden. Det är en klart uttalad policy från kommunens sida att stå så nära sina entreprenörer som möjligt. 

– Jag och min byggledare sitter och arbetar i entreprenörernas etableringar säkert 90 procent av vår arbetstid, berättar Per Oldfeldt. 

– Det innebär att vi kan fånga frågorna redan i luften hela tiden. Det är absolut inte så att vi sköter allt i skrift och tar tag i det om fjorton dagar i ett möte, skrattar han. 

Erik Svanäng är odelat positiv till sin uppdragsgivares konkreta och omfattande närvaro. 

– I ett projekt behöver man ju ibland snabba beslut, och det är verkligen bra att ha nära till beslutsfattarna. Nyckeln är att de faktiskt finns ute hos oss.

Förutom att dela upp ett stort projekt i mindre delar och ge entreprenörerna en extra tilltagen tidsram för arbetet har alltså Linköpings kommun ännu ett kort i rockärmen. De satsar på nära och direkt kommunikation mellan beställare och utförare.

Och vi har ju alla läst fabeln och vet vem av haren och sköldpaddan som först nådde sitt mål. 