”Arbetar fackligt för fler kvinnor i yrket”

Du har över tjugo år i yrket, men det här blir din första helt nya maskin?

 – Ja, nu är det äntligen dags. Det blir en Volvo EC250E och jag har fått vara med och speca den. En riktigt bra sak är att jag nu får OilQuick till tiltrotatorn så jag slipper sätta slangarna själv. Det ökar säkerheten och jag är så trött på att kämpa med de där slangarna. 

Du var med i tidningen för tretton år sedan, jämför arbetsmiljön då och nu.

– Då hade jag varken rullar eller AC i maskinen jag körde – men det har jag ju fått sen dess. Nu är man så van vid AC:n att man blir som handikappad när den pajar. 

– Som kvinna med en mindre kropp har stöd för armar och handleder inte varit så bra genom åren. Jag har fått bygga egna speciallösningar, men i nya maskinen blir det både ergonomiska handledsstöd och armstöd – så mycket bättre.

Arbetsmiljö är ju inte bara slitage, det händer ju olyckor ibland. Berätta om varför du har tatuerat en skyddsängel.

– Det är ganska många år sen nu. Jag satt och arbetade med metallhydroxidslam och det var väldigt kladdigt och halt. Jag skulle flytta en stockmatta och den halkade så att jag fick den rätt in i hytten, men klarade mig!

– Då fick det bli en tatuering som minne.

Vilken typ av maskiner har du suttit i under åren och vilka jobb har det blivit? 

– Jag har hoppat runt lite mellan olika maskintyper, och det tycker jag är väldigt bra. Det gör att man håller sig uppdaterad på det mesta. 

– Jobben har varit skiftande. Det har hänt att jag varit uppåt ett år på samma uppdrag, men också kortare såklart. Nyligen fick jag dränera runt en skola med min förra Volvo 250. Det var sex meter djupt och jag som är höjdrädd… Innan dess körde jag hjulare med vagn och sanerade en gata i Vadstena. 

Sedan vi sågs senast har du blivit skyddsombud och Seko-representant. Hur kommer det sig?

– Jag hade problem med axlarna och bytte jobb till utbildare inom Yrkesakademin. Men det var bara roligt ett halvår. Jag blev så avundsjuk på eleverna som fick gräva att jag sökte mig tillbaka till mitt gamla företag. Det hade fått nya ägare under tiden och det behövdes ett skyddsombud. Det blev jag. 

– Efter det har jag börjat engagera mig fackligt och nu sitter jag i styrelsen för Seko Mellansverige Väg och anläggning och arbetar bland annat med frågor om jämställdhet. Vi försöker se till att de kvinnor som kommit in i yrket också stannar. Tyvärr är det många som försvinner till andra jobb. Det är verkligen synd och vi förstår inte riktigt varför det blir så. 

– Själv trivs jag riktigt bra som grävmaskinist och med min nya maskin så blir det bara bättre.