Bandare passar familjelivet bättre

När det finns en Kobelco på projektet så syns den. Färgen sticker ut och Ted Hansen erkänner att just färgen var en av anledningarna till att han först var tveksam när chefen började snacka om att köpa en Kobelco.

Hur känner du om färgen nu när du haft maskinen några månader? 

– Nu tycker jag faktiskt att den är riktigt käck. Men det var inte bara färgen jag var tveksam till, det var själva märket också. Men jag tänkte att man måste ju prova, vi brukar byta maskin efter 7 000–8 000 timmar, så det hade ju inte varit för evigt om jag inte tyckt om den. 

Men nu när du har kört maskinen har du inga tveksamheter längre? 

– Nej, det är helt enkelt en jäkligt bra maskin. Japanerna vet vad dom gör. 

Vad var första intrycket? 

– High tech! Det har varit en rejäl utveckling, hela hytten är ombyggd, hydrauliken ny, bra skoplås för att bara nämna några saker. Jag är väldigt positiv och har väl sagt till chefen X antal gånger att jag är jäkligt nöjd. 

– För några år sedan hade vi en kortrumpad Kobelco på prov och den gillade jag inte. Spakarna satt fast och gick inte att anpassa. Till exempel satt vänsterspaken på en sorts platta som lutade framåt och det gick liksom inte att hålla i den på ett bra sätt.

– I den här maskinen kan man ändra allt; armstöd och joysticks går att flytta tills de sitter på rätt stället.

Hur är förarmiljön? 

– Otroligt bra, klimatanläggningen fungerar bra och jag har inte haft några problem alls med den. Jag har film på rutorna och det känns skönt. Hytten är stor och rymlig.

Du kör bandgrävare, är det ditt eget val? 

– Jag har nog kört nästan alla maskinerna på firman, grävare, hjullastare och dumper. Mest var det hjulgrävare, men jag fick tillfälle att köra bandgrävare ett halvår och det är ju något helt annat, speciellt när man har familj. Med hjularen ska det kluddas kvällar och morgnar, man ska alltid vara tillgänglig. 

– Jag sade till chefen att jag ville fortsätta med bandgrävare och då beställde han en maskin.

Vilket är bästa jobbet?

– Jag gillar att finplanera, jobba med GPS:n och göra fint. Men det är klart att ibland är det skönt att bara sitta och ösa. Det tar lite hårt på en att sitta med GPS:n hela dagen, då är det välkommet med omväxling.

Det verkar som om du verkligen trivs med ditt jobb, men du hade väl egentligen inga planer på att bli maskinförare från början. Du gick ju på naturbruksgymnasium?

– Haha, det handlade om att jag skötte skolan dåligt. Men jag var så pass intresserad av maskiner att skolan erbjöd mig att ta ett förarbevis bara jag lovade att sköta skolan bättre. 

Blev det så? 

– Nej, såklart inte. Men jag fick ju mitt förarbevis och praktik så det ordnade ju sig.