Bergkross ”Just in time”

Mitt i en mening avbryter Stefan Hellkvist sig och springer mot stoppknappen. Ett ekolod har missat att reglera matningen och en ficka svämmar över. Uppmärksamheten är hela tiden på topp. Att sköta en bergtäkt kräver full koll.Det hela handlar egentligen om ljud. Det ständigt pågående slamret från stenar som krossas, siktas och lastas och motorljudet från hjullastare och grävmaskiner kräver uppmärksamhet.I denna täta bullermatta är det avvikelserna som räknas. Om något går fel måste det upptäckas omedelbart.– Om ekolodet inte bryter i tid bygger det snabbt på med sten och man måste hålla på och skotta tills man inte vill vara människa längre, konstaterar Stefan och ger upp en kombination av ett skratt och en suck.Stefan Hellkvist driver bergtäkt i Gräv mellan Gagnef och Insjön i Dalarna. Han är tredje generationen i branschen och hans far Sune och farbror Björn jobbar även de i firman. Sune har egentligen åldern inne för att hålla sig hemma, men alla händer är välkomna och enligt Stefan har han lite svårt att hålla sig borta.Familjeföretaget startade farfar Erik Hellkvist redan som artonåring 1930. Namnet, Erik Hellkvist AB, har hängt med sedan dess, men i folkmun kallas företaget Hellkvist Grus. Erik transporterade timmer, grus och hus med mera. I slutet av 1940-talet tog Erik nästa steg och startade Arvslindans cement och murbruksfabrik, strax därefter öppnade Erik grustäkt och bestämde därmed framtiden för söner och sonson.Sune och Stefan Hellkvist driver Hellkvist Grus tillsammans med Sunes bror Björn. De är inte rädda för att byggruschen ska avta. – Då kan vi börja andas igen!Att Stefan arbetar i dagens bergtäkt är dock inte på grund av farfar. Det handlar mer om hans känsla för naturen.– Jag ser mig som en riktig naturmupp, inte av den där typen som går med plakat, mer en sådan som måste vara i naturen för att fungera.Alternativet till att driva bergtäkt med familjen var nämligen att flytta med förra arbetsgivaren till Stockholm. Stefan jobbade som systemutvecklare i Leksand och kunderna satt i huvudstaden. Med tiden blev det allt tydligare att en flytt mot storstaden stod för dörren, men Stefan ville inte.– Det var nog en kombination av att jag inte kunde hantera att rejält överviktiga män i slips och skjorta sa till mig vad jag skulle göra och att det är så ont om jakt och fiske i Stockholm. Det blev alltså bergtäkten som vann.”Jag tänkte att det alltid finns barn som behöver sand till sina sandlådor, så vi tog undan ett lager medan tillståndet fortfarande fanns.”Idag kör Stefan hjullastare och dirigerar lastbilar runt om i regionen. Farfars åkeriverksamhet har nämligen lämnat sina spår och företaget har idag sex kassettbilar, en krokbil och en trailer för leveranser av täktens produkter. Kunderna är allt från stora byggföretag till lokala grundläggare, väghållare och rena privatpersoner. Telefonen ringer utan uppehåll och Stefan känner de flesta med förnamn. När ett samtal klarats av är det dags för nästa, och nästa, och nästa.– Det är alltid lika. På måndag morgon har jag bara ett enda lass som ska gå ut och undrar hur det ska gå. Vid klockan ett har jag redan ont i magen för att vi ligger efter och vid fyra suckar jag och kan konstatera att det faktiskt gick ihop igen, men att orderboken är tom för imorgon.– Så rullar det på.Här gäller alltså ”just in time” i sin verkliga betydelse. Förutom att höja pulsen i företaget är det enligt Stefan en av deras konkurrensfördelar.– Eftersom vi har egna bilar och ett lager av de flesta fraktioner vet kunderna att de snabbt kan få leverans när de ringer oss. Jag vet alltid var bilarna är och hur snabbt de kan nå kunden. Det innebär att vi har kunder inom ett större geografiskt område än vi skulle haft annars. Många väljer att betala lite mer för frakten för att det vet att de får leveransen snabbt.Alla maskiner servas och repareras av egen personal för att hålla kostnaderna nere.Farfar Eriks grustäkt i Bodarna är numera ett minne blott. 1982 öppnades istället en grustäkt i Gräv och den drevs fram till för några år sedan när utökat täkttillstånd för grustäkter inte längre gick att få.Idag är det bergtäkt som gäller. Smidigt nog ligger den granne med grustäkten och de två produktionsställena kunde en tid köras med gemensam maskinpark. Att den nya täkten hamnade i företaget är en kombination av slump och förtänksamhet.– Vi hade redan mark på ett annat ställe och när det blev dags för en omarrondering såg min far Sune till att det här området blev vårt, förklarar Stefan.Ett urval av de vanligaste fraktionerna. Nederst 2-5 sedan medsols 4-8, 0-16, 8-16, 32-64 och 0-150.Omarrondering tillämpas av Lantmäteriet för att skapa mer praktiska jord- eller skogsbruksfastigheter i starkt ägosplittrade områden. Sune bytte alltså till sig mark, och såg samtidigt till att få det inritat som bergtäkt redan från början.När det blev dags att överge grustäkten var den nya bergtäkten redan igång. Kvar efter grustäkten finns endast ett lager av redan sorterad natursten och en mängd olika fraktioner samt ett lager mursand.– Jag tänkte att det alltid finns barn som behöver sand till sina sandlådor, så vi tog undan ett lager medan tillståndet fortfarande fanns, berättar Stefan.Mursand utgör dock bara en bråkdel av det som levereras årligen. Största produkterna går till vägbyggen och vägunderhåll. Det handlar om förstärkning, 0–90 och 0–150, bärlager, 0–32 och väggrus, 0–16, allt i millimeter förstås. Andra storsäljare är makadam i sex olika fraktioner och på vintern sandningsflis.Att bergmaterialet på den nya platsen skulle vara av tillräckligt god kvalitet för att duga att krossa och sälja visste dock inte Sune när han bytte till sig sina kalhyggen.– Det var ju en chansning, men kvaliteten visade sig vara tillräckligt god, lite över medel, berättar Stefan och plockar fram en svart pärm ur hyllan över mikron i täktens lilla fikabod.– Vi har CE-godkänt material för tillverkning av asfalt och betong, men säljer i stort sett inte något av det. Vi har helt enkelt inte tid att ge oss in i en sådan produktion, och jag är dessutom tveksam till lönsamheten.Nya krossverket är eldrivet som en miljösatsning med statligt stöd från Klimatklivet.Pärmen innehåller senaste CE-certifieringen och konstaterar att den prekambriska bergarten i Grävbodsberget består av en fin till medelkornig granit samt grövre granit. Det finns även inslag av pegmatitfragment och metabasiska fragment i låg halt. Exakt vad detta betyder grubblar inte Stefan över, han nöjer sig med att veta att materialet är certifierat och att det är lagom kubiserat.Två gånger om året sprängs det i berget. Salvan skjuts av ett inhyrt bolag men hur hårt den skjuts bestämmer Stefan och hans kolleger.– Vi brukar vilja att det sprängs ganska hårt så att vi får lite mindre storlek på stenen, på det viset blir en del av vårt jobb redan gjort.När pallen skjutits ner och landat på bergtäktens botten som en salig blandning av olikstora stenar är det dags för Staffan Blom och en trettiotons bandgrävare att reda ut röran.”Jag matar förkrossen och det är inte bara att lägga i hur som helst. Om det blir fel kan krossen gå sönder och då gäller att man vet hur den ska lagas.”Staffan är en av företagets fem heltidsanställda och Stefans högra hand. Han är inte pigg på att släppa in någon annan i grävaren.– Jag matar förkrossen och det är inte bara att lägga i hur som helst. Om det blir fel kan krossen gå sönder och då gäller att man vet hur den ska lagas.Staffan har jobbat i snart elva år hos Hellkvist och har nog sett en miljon ton i runda slängar passera ner i krossen under de åren. Förutom att mata krossen kör Staffan lastbil och hjullastare, sköter reparationer och underhåll av maskiner och fungerar som allmän allt i allo på firman. Något som underlättas betydligt av att han nästan alltid är där.– Det är inte ovanligt att han hämtar mig på lördagsmorgonen redan vid åttasnåret och släpar med mig hit ut, skrattar Stefan och tillägger att han egentligen borde sköta pappersarbetet på helgerna.”Utan de anställda är det här företaget ingenting. Det står och faller med dom och deras kompetens.”Staffan har dock inga begränsningar vad gäller arbetstid och erkänner att han nog ser jobbet som sin hobby också.– Jag har arbetat sedan jag var femton och gillar att arbeta. Här är det extra bra eftersom arbetsuppgifterna är så omväxlande.Att personalen ställer upp på det här viset är något som Stefan ser som en förutsättning för att företaget ska fungera.– Utan de anställda är det här företaget ingenting. Det står och faller med dom och deras kompetens.Han berättar att all service och reparation av maskinerna sker i företagets egen verkstad. De flesta i personalstyrkan kan rycka in på vilken plats som helst och om det behövs är det lätt att övertala några äldre lastbilsförare att hoppa in tillfälligt. Flexibilitet är avgörande för att lyckas.Staffan Blom matar den mobila förkrossen med två kubik i taget.Maskinparken i bergtäkten vid Grävgodsberget är därmed av klart skiftande ålder. Hjullastarna och en förkross har hyfsat få årsringar, men borta i hörnet står ett litet förråd av insamlade rariteter med många år på nacken. De får rycka in när extra resurser behövs och när uppfinnarlustan slår till.Projektet för dagen är en flyttbar kross som ska avlasta förkrossen.– Vi har köpt en begagnad kross och en ny sikt och i sann Gold Rush-anda monterat dem på en gammal timmervagn. Till det kommer ett nytt transportband som också det ska monteras på ett gammalt vagnsunderrede.Staffan Blom älskar sitt jobb. Att växla mellan att köra maskin och meka passar honom perfekt.Med den nygamla utrustningen, som inte kostar skjortan, ska kapaciteten och även flexibiliteten i firman ökas. Man ligger nämligen efter.– Målet är att bara krossa på sommaren för att skona maskinerna, men varje år tvingas vi konstatera att vi inte nådde riktigt ända fram, suckar Stefan. Vi ligger fortfarande efter sedan flytten från gamla stället.Byggruschen är lika stor i Dalarna som annorstädes och högarna av olika fraktioner som läggs undan med vintern i åtanke är sålda innan hösten ens närmat sig.– När klockan slagit halv fyra i eftermiddag och alla har gått hem ska Staffan och jag ha lite fredagsmys tillsammans och bygga färdigt den här krossen. Det ska bli så bra, skrattar Stefanundefined;