Dags att köpa 3D-skrivare till maskinparken?

Tekniken att med hjälp av avancerade dator­program och en gigantisk 3D-skrivare bygga i betong är under utveckling världen över. Men hur kommer den printade betongen att användas i kommersiell skala och vem är det som kommer att äga och hantera utrustningen?

Maskinentreprenören har frågat entreprenörer och forskare och de är eniga; betongutskrifter är en del av vår framtid och det kan mycket väl bli just maskinentreprenörer som sköter jobbet.

På en tomt i Tumba står Sveriges första 3D-printade hus. Det är uppfinnaren och entreprenören Tobias von Haslingen som efter flera års utvecklingsarbete rest sina första väggar.

– Intresset har varit jättestort. Jag har haft alla de stora aktörerna på besök, berättar han.

Arbetet med att ta fram en 3D-printer började 2015 då Tobias von Haslingen just byggt ett hus och upptäckt hur dålig noggrannhet det var i bygget. Det borde gå att göra bättre tyckte han. Först konstruerade han tillsammans med en kompanjon själva skrivaren, prototyp efter prototyp. Sedan var det dags att ta fram en betong lämplig för utskrift. Nu har han printat starten till ett 24 kvadratmeter stort hus med 2,5 meter höga väggar och tvekar inte om framtiden.

– Nästa år skriver jag ut villor och året därpå radhus.

Fördelarna med printad betong är en enligt ​Tobias von Haslingen att man kan arbeta med betong​ med hög tryckhållfasthet och därmed skapa smalare och tunnare konstruktioner.

– Då minskas åtgången av betong rejält. Idag överdimensioneras mycket och det rimmar illa med att vi måste minska cementanvändningen för att bli mer hållbara.

– Egentligen är det inte 3D-printingen i sig som är det stora. Vi bygger fel för 111 miljarder kronor om året idag. Med hjälp av robotisering kan vi skapa ett annat sätt att bygga, som blir mer rätt och mer hållbart.

Tobias von Haslingen är helt övertygad om att vi står inför ett paradigmskifte inom byggandet och att det kommer att gå fort, han poängterar att teknikutveckling inte är linjär utan exponentiell.

– Vem som kommer att hantera till exempel betongskrivarna är en jätteintressant fråga. Jag tror att det antingen är en byggfirma eller entreprenadfirma, som vill gå lite längre upp i värdekedjan. Men det kan också vara så att det kommer helt nya företag som bara gör detta. Till en början kommer vi att se en så kallad disruption, jämför med vad som hände företaget Kodak när de digitala kamerorna kom.

I Sverige är Tobias von Haslingen och hans företag Concreteprint ännu unika. I Danmark har Henrik Lund-Nielsen och företaget Cobod International A/S kommit det avgörande steget längre – de har börjat sälja sina betongskrivare.

– Vi har sålt över 30 skrivare hittills, berättar Henrik Lund- Nielsen och tillägger att företaget dubblade sin omsättning 2020 och tredubblar 2021.

– Vi har gått från nio till 65 anställda på två års tid och har sålt utrustningar till samtliga kontinenter utom Australien. Våra skrivare bygger fundament till vindkraftstorn, hus i Afrika, samt vanliga hus i en, två, och tre våningar. I december lanserar vi tillsammans med cementbolaget Cemex en ny betong som till 99 procent består av lokal cement och ballast samt enbart en procent additiv. Det innebär att automatiserad tillverkning av hus kan konkurrera kostnadsmässigt med konventionell tillverkning.

Enligt Henrik Lund-Nielsen är 3D-printing en mycket viktig del av framtidens husbyggande och lämpar sig för alla typer av byggnader. Hans kunder är tillverkare av fabrikstillverkade betongelement, byggföretag, betongföretag och forsknings- och utvecklingsinstitutioner. Att även maskinentreprenörer skulle kunna ge sig in i leken tycker han låter rimligt.

– Men man måste vara medveten om att det är en komplicerad teknik att lära sig.

Johan Silfwerbrand är professor inom betongbyggnad vid KTH och även han ser fördelar med 3D-printing och övrig automation inom byggandet.

– Jag tror att det kan spara arbetskraft, till exempel för att man kan 3D-printa gjutformar och därmed slippa bygga formar. Men ännu viktigare är att vi kan få en större hållbarhet i och med att byggfelen blir färre och att vi därmed sparar på cementen.

Just nu driver KTH forskning i området och har även samarbete med Tobias von Haslingen. Fram­över planeras ett försöksprogram för att titta på ett femtontal frågor rörande 3D-printing.

På frågan om vilken aktör som Johan Silfwerband tror kommer att arbeta med den nya tekniken svarar han att det nog kommer att krävas samverkan.

– Många behöver vara involverade för till exempel att ta fram robotar och nya betongrecept för beställare och entreprenörer att välja mellan. Jag kan absolut tänka mig att maskinentreprenörer med sin erfarenhet av tyngre maskiner kan ha en sån här skrivare i sin maskinpark.

Han får medhåll av kollegan David Andréen som är universitetslektor vid Institutionen för arkitektur och byggd miljö vid LTH.

– Ett exempel är när man ska lägga dagvattenledningar i gatan och kommer till en komplicerad korsning. Då kan en 3D-printer snabbt skapa en lösning. Just inom anläggning finns det ekonomiska möjligheter för den här tekniken.