De bygger för framkomlighet, säkerhet och tystnad

Trafikverket och Svevia bygger en ny förbifart kring Hallabro. En liten by som knappt märks när man kör riksväg 27 mellan Ronneby och Växjö. En by så liten att den inte ens har en pizzeria och alltså sällan lockar till stopp.

Här finns emellertid skola, några butiker och en firma som gör rostfritt. De dryga 200 boende i tätorten kan bo, arbeta och gå i skolan här. Nu kommer de även att slippa den tunga och påfrestande trafiken mitt genom byn.

Att Hallabro får en förbifart är en del av Trafikverkets satsning på väg 27 som går på diagonalen genom landet mellan Karlskrona och Göteborg. 

– Vi förbättrar utmed hela sträckan, främst mellan Ronneby och Borås, berättar Magnus Graad som är Trafikverkets projektledare för flera projekt utmed vägen. 

– Väg 27 är en länk mellan hamnarna i Karlskrona och Göteborg och den har varit eftersatt ganska länge. Nu uppgraderas 27:an, främst för ökad framkomlighet och trafiksäkerhet, på vissa sträckor med 2+1 väg och mitträcken. Målet är ju att bygga bort dödsolyckorna. Framkomligheten blir då också bättre, vi kan öka hastigheten på de här sträckorna till 100 kilometer i timmen.

Tredje anledningen till att väg 27 behöver åtgärdas är enligt Magnus Graad att den passerar genom flera små samhällen. Förutom att det sänker hastigheten är det till besvär för de boende. Med en förbifart förbättras boendemiljön i samhällena. 

Arbetet med väg 27 i Blekinge inleddes redan runt millennieskiftet med en första etapp från Ronneby och norrut. 

I Hallabro har det mullrat i skogen sedan träden avverkades i början av september. De första arbetsmaskinerna rullade in strax efter och Svevia Anläggnings platschef Hans Johansson håller ett högt tempo. 

– Vi har en stor utmaning i det här projektet, konstaterar han. Det är vintern.

Innan det fryser på allvar vill Hans Johansson se att all morän i området är hanterad och ligger på rätt plats. Att jobba i frusen eller rejält regnblöt morän är inte att tänka på. Speciellt inte när den är så tuff som i skogen runt Hallabro. 

– Vi fick hit en sprillans ny maskin förra måndagen. Tre dagar senare var det dags att byta tänder på skopan. Moränen biter hårt här.

Annars är Hans Johansson och Magnus Graad ense om att projekt Förbifart Hallabro är ett av de där projekten där allt löper på som det ska. Ett alldeles vanligt projekt med en lagom mängd utmaningar och överraskningar, men allt går att hantera.

I sin helhet handlar det om 2,5 kilometer väg, varav två kilometer nysträckning genom skog och mark. Utmed den nya sträckningen kommer att byggas en bro över en befintlig lokalväg samt två rörbroar som ska se till att folk och fä även framöver kommer att kunna röra sig i området. 

En lokal markägare kommer att få vägen tvärs över sin skogsmark, vilket kompenseras av en ny skogsväg med vändplats. Och en sommarstugeägare får en egen infart. 

Några specifika faunapassager ingår inte, men viltstängslet kommer att förses med viltuthopp. De lokala grodorna har vänligt, men bestämt, fått förklarat för sig att de bör flytta. 

– Vi säkerställde att de inte kunde återvända till sin ursprungliga övervintringsplats då den kommer att schaktas bort, vilket gjorde att de behövde etablera sig på en ny plats, berättar Hans Johansson. 

För Hans är projektet helt unikt. Efter åratal av stadsnära uppdrag, nu senast i Malmö centrum, är det första gången han bygger i helt jungfrulig mark. 

– Det är verkligen skillnad, konstaterar han. Här slipper vi kämpa med trafikanter överallt. De enda som kommer förbi är någon enstaka nyfiken.

Hans har varit med i projektet sedan i maj. Upphandlingen skedde i april och Svevias kontrakt ligger på 64 miljoner, Trafikverkets totalsumma landar på cirka 100 miljoner.

Totalt sysselsätter Svevia några månader in i projektet knappt 20 personer inklusive arbetsledare och mätare. Hans tycker inte att det har varit svårt att upphandla underentreprenörer. Ett tjugofemtal företag har fått frågan, både lokala och mer långväga. 

– Vi har sedan valt de vi vill arbeta med. Branschen är inte jättestor, vi känner ju till de flesta, vet vilka som är duktiga, men ibland måste vi såklart även testa för oss nya företag och förare.

Hans berättar att man i processen noga kontrollerar att företagen de anlitar är solventa och att deras personal har nödvändig utbildning. Det är också satt en gräns vid endast två led av under-entreprenörer.

På plats i november fanns två 40-tons bandgrävare, en 30-tonnare och en hjulgrävare. De servas av fyra dumprar och under en period arbetar här även en bandschaktare och en vält. 

– Jag har en stor grävare till på väg in och om det behövs tar jag såklart in ännu fler maskiner, förklarar Hans. 

Det handlar alltså om att hinna hantera all besvärlig morän innan vintern slår till. Och om att projektet ska flyta på. Trafikverkets slutdatum är satt till juni 2027, men Hans är betydligt tuffare än så:

– Vi har satt en skarp tidsplan på hösten 2026, men det är klart, om vintern blir tuff kan vi lätt förlora ett par månader rakt av.

Han är helt säker på att det lönar sig att sätta in fler maskiner om så krävs. Att bli klar i förtid ger stora ekonomiska fördelar. 

När Maskinentreprenören besöker projektet går dumprarna i skytteltrafik med morän och block som ska användas för att fylla ut svackor utmed vägen. Här bottnas med mellanstora block innan moränen läggs på och packas. På ett par ställen har det varit sankt med blöt torv som slevats upp och lagts åt sidan tillfälligt för avvattning. 

– Vi planerar att blanda upp torven med matjord och använda det i sluttningar utmed vägen. 

Allt ska tas om hand på lämpligt sätt, att få till massbalanserna i ett projekt är alltid avgörande för både ekonomi och miljö. Hans berättar att man brutit ner vägsträckan i kortare avsnitt som var för sig ska vara i balans. 

– Vi kommer inte att behöva skicka ut några massor härifrån. Det som måste komma in till projektet är förstärkningslager och bärlager. Det materialet har vi kontrakterat med en lokal bergtäkt för att få så korta transporter som möjligt.

Småland är välkänt för sin stenrikedom. Vägbygget i Hallabro strax söder om gränsen till Småland visar att Blekinge också är förmöget. Här tävlar blocken om utrymmet och Hans har inga problem med att få ihop till sitt fyllmaterial. Riktigt stora block, tre till fem kubikmeter, sprejmålas med ett rosa löpnummer. 

I en blänkande Volvo EC400 sitter Magnus Gustafsson och fyller skopan med morän. Det är han som fick byta tänder redan första arbetsveckan. 

– Hörntänderna tas hårt av den här moränen, det är verkligen ett aggressivt material, konstaterar han och lyfter ännu ett jätteblock upp i korgen på en väntande Volvo A25G.

Grävarens våg visar på nästan nio ton och blocket klassas alltså som berg. 

Magnus Gustafsson jobbar för Erviks Maskin AB från Ingelstad söder om Växjö. Han är erfaren maskinist och efter många år i hjulgrävare och långgrävare har han sedan tre år tillbaka växlat upp till den riktigt stora klassen. 400:an han sitter i just nu är ganska ny.

– Klockan visar på 68,5 timmar, inte så mycket, skrattar han.

Uppdraget för Magnus är att sleva morän, fort och mycket. Det har han inget emot. 

– Jag trivs verkligen med att sitta i den här typen av maskin, kan inte tänka mig något annat och jag tycker om att jobba på. Jag känner inte av något stresstryck, tvärtom, jag tycker nog att det blivit lugnare än förr. Då var arbetsledarna tuffare, det skulle bara bli färdigt. 

– Men det kanske har med mig själv att göra också, det kräver nog 20–25 års erfarenhet för att få in känslan, jag känner gränserna bättre idag.

En bit ner i backen arbetar en Cat D6 XE. Det är Fredrik Ljungkvist från Jämstorps Entreprenad AB som ser till att kranen till brobygget får en stadig plats att stå på. Han konstaterar att det är roligt när det är full fart och får både Magnus Graad och Hans Johansson att skratta. Det är ”bladarföraren som är kungen” konstaterar de och är eniga om att det gäller att hålla bandschaktaren sysselsatt under förutsättning att samspelet mellan alla maskiner fungerar.

– Den är verkligen effektiv, ler Hans och avslöjar att det är första gången han använder sig av en bandschaktare i ett projekt. 

Några månader in i vägbygget känner både Hans Johansson och Magnus Graad att allt går som planerat. Om det inte skulle göra det har de fullt förtroende för att arbetsprocessen de etablerat ser till att det löser sig.

– Vi har en kontinuerlig dialog. Det är nyckeln till ett bra samarbete och ett lyckat projekt, konstaterar de med en mun.

Båda har varit med om hur projekt kan tjura till sig, men här finns redan från början bestämt hur en sån situation ska hanteras. 

– Numera har man ju mer fokus på samarbete, och det gäller inte bara mellan beställare och utförare. Det gäller även mellan alla inblandade i projektet, funderar Hans och berättar hur många beteenden har ändrats med åren. 

– Till exempel sitter vi alla tillsammans när vi äter. Ledningen, maskinförare och anläggare. Det innebär att vi kommer närmare varandra och man får till sig saker som kanske annars inte når oss. Är förslagen intressanta provar vi såklart!