Efter nyår går proppen ur - full spruta väntas

Sammantaget under prognosperioden 2025-2028 väntas satsningarna på infrastrukturen öka kraftigt med drygt 50 miljarder eller drygt 20 procent. Det är mycket med tanke på att det redan saknas folk.

Den nya nationella planen för transportinfrastrukturen åren 2026-2037, elnätsutbyggnaden, investeringar i VA-systemet samt ökade försvarssatsningar gör att det satsas stort i alla anläggningstyper på samma gång.

Sedan 2023 har både investeringar samt drift och underhåll vuxit stadigt vilket visar att anläggningsmarknaden inte är lika konjunkturkänslig som nybyggnationen och renoveringarna av bostäder och lokaler. Det beror till stor del såklart på att finansieringen till största del kommer från det offentliga eller från taxor på en monopolmarknad. Starka offentliga finanser gör att Sverige både kan bygga nytt samt beta av underhållsskulden i infrastrukturen även om byggkostnaderna har ökat mycket under senare år.

- Alla segment väntas växa under prognosperioden. På energiområdet satsas det framförallt på nätsidan under kommande år även om produktionen av el kommer att behöva byggas ut på sikt. I den nationella planen läggs historiskt höga utgifter på både nya järnvägar och reinvesteringar i befintliga järnvägar men också på vägunderhållet. Inom VA påbörjas nybyggnation av både verk och ledningar samtidigt som reinvesteringarna i ett föråldrat ledningsnät ökar. Utöver detta väntas även nivån på investeringar i försvarsanläggningar samt hamnar, marina farleder och slussar vara historiskt höga under prognosperioden, säger Mårten Pappila, analytiker på Prognoscentret.

Från 2027 övergår Sverige från ett överskottsmål till ett balansmål vilket frigör resurser, men det finns en stark önskan om att staten ska göra mer än så för att säkerställa att inte för mycket av de stora investeringsbehoven ska skjutas på framtiden. En bredare diskussion om hur ytterligare investeringar kan möjliggöras genom privat finansiering har initierats och bereds politiskt inom regeringskansliet. Det är en generell perspektivförskjutning som sker just nu inom Europa där infrastruktur hamnar allt mer i fokus när bristande konkurrenskraft, produktivitetsutveckling samt försvarsförmåga ska hanteras.

- Förutom finansieringsfrågan blir nyckelfrågor som tillgång till rätt kompetens, en tillräckligt stor entreprenadmarknad samt förmåga till upphandlingar centrala för möjligheten till tillväxt framöver. I tillägg verkar utdragna tillståndsprocesser, lokalpolitiskt motstånd mot nya anläggningar samt skiftande politiska prioriteringar ofta negativt på utbyggnaden av infrastrukturen, säger Ludvig Uggla, analytiker på Prognoscentret.