Branschreportage
Flygande fart på Flygt
Peter Flygt ville bli bonde,...
Linn Posse
Publicerad: 2020-02-06
Lästid: 0 min
Publicerad: 2020-02-06
Lästid: 0 min
Peter Flygt ville bli bonde, läste ekonomi men landade naturligt som företagsledare i familjeföretaget ganska direkt.– Jag var 23 år när pappa tyckte jag var mogen ta över, säger Peter Flygt.På ytan kan det verka som om Peter Flygts Gräv & Transport är ett helt vanligt familjeföretag som är verksamt inom schaktbranschen… Lokalerna i industriområdet och maskinparken sticker inte ut eller förvånar och arbetsplatserna där medarbetarna verkar är sådana där maskinentreprenörer brukar finnas helt enkelt.Men det är något med kulturen som känns annorlunda – först svårt att ta på, men som snart blir tydligt. Det tar ett tag innan tidningen kommer på vad det är.Här snackar vi familjeföretag. Peter, pappa Roland och systrarna Gabriella och Pernilla är samtliga viktiga kuggar i det fungerande maskineriet.– Jag hade lätt för mig i skolan och läste ekonomi på gymnasiet för att jag tidigt visste att jag ville driva företag av något slag. Nu blev det familjeföretaget och den här branschen. Men maskiner är väl egentligen inte något som jag har något intresse av på annat vis än att de ska vara produktiva och vara strategiskt placerade där de gör bäst nytta, säger Peter Flygt när vi står ute i blåsten på gården och konstaterar att det inte är många av de 56 enheter bolaget förfogar över som står där.– Man vill inte se maskinerna här på gården, då är det ju något som inte är rätt. Jag bestämde redan i början av 2000-talet att inte upplåta verkstaden åt vanlig service och underhåll av maskinerna. När serviceavtalen kom på marknaden så var jag säkert en av de första som räknade på det och bestämde mig för att investera i detta.Men vi backar lite i tiden. Maskinerna har alltid funnits där och grävmaskiner satt Peter Flygt i redan i unga år. På så sätt påminner han om många andra maskinentreprenörer runt om i landet. Ändå inte.– Jag växte i stort sett upp på gården som min farfar och farmor hade, var där de flesta helger och lov och liknande. Och där fanns det ju traktorer och annat, och det hände inte så sällan att det var aktuellt med att hjälpa till att gräva några diken eller annat. Och pappa (Roland Flygt) startade ju företaget 1972 och då var jag inte mer än tre år eller så. Självklart blev det så att jag fick hjälpa till en del under uppväxten även där.Klinga kross – här krossas och körs det sten i en hastighet som sällan skådas. Effektiviteten är hög.Så, du har yrkesbevis för maskin och så?– Jo, det har jag ju. Nu. Det var väl internutbildning, kan man säga. När jag fick yrkesbevis? Kommer inte ihåg hur det gick till, men det var väl någon i företaget som kunde garantera och bekräfta att jag kört minst så många timmar som krävdes när det blev aktuellt…Och efter gymnasiets ekonomistudier klev Peter in på familjeföretaget med en klart användbar blandning av kompetenser som gick att utnyttja omgående.– Man kan säga att jag nog bara satte igång, det fanns mycket att göra hela tiden – de här åren vart det rejält tryck på marknaden och det vara bara att kasta sig in i det. Åren gick fort, och jag blev ju mer och mer intresserad av det här med att se hur vi bäst kunde tjäna pengar på att utnyttja maskinpark och redskap rätt.Det är den här kulturen som känns i väggarna. Detta är i princip något alla maskinentreprenörer strävar efter och säger att det gör. Men på Flygts Gräv & Transport är det hårdbevakning på detta och miniräknaren ligger aldrig långt borta för att dubbelkolla att antal producerat ton och förbrukad diesel följer ekvationen. När alla i företaget vet att maskiner främst är nödvändiga redskap för att uppnå lönsamhet lägger sig en viss kultur över ett företag. Det är ett imponerande tempo i Klinga bergtäkt i Norrköping, och här är varje meter mellan enheterna beräknad. Det slås produktionsrekord kontinuerligt.– Vi har klart förbättrat produktionen här sedan vi tog över för några år sedan. Att jämföra vilka maskiner som drar mer eller mindre diesel är dock svårt, det är så många olika parametrar att ta hänsyn till som inte går att få information om; vilka fraktioner som lastas och vilka avstånd som gäller för viss maskin kan ändras ganska ofta, förklarar Peter Flygt.Maskinleverantörer runt om i landet behöver antagligen inte göra sig besvär att ringa Peter Flygt och fråga om han är intresserad av att investera. Det sköter han själv helt enligt en tydlig plan för hur det ska gå till.Vissa mail som kommer in är mer intressanta än andra. Gabriella, Roland, Pernilla och Peter jobbar tätt ihop med olika och tydliga roller.– Ja, alltså, det är enkelt för mig. Jag kan inte ha en leverantör som inte finns här nära mig och har möjlighet att snabbt finnas på plats när det är något som måste lösas. Och jag vill inte ha en spretig maskinpark som komplicerar saker för min personal. I mitt fall här och just nu är det i stort Caterpillar som fungerar för oss. Och när det gäller våra mobila krossverk har vi en liknande filosofi. Där råkar det nu vara Sandvik som passar oss bäst. Vi kan de här maskinerna och känner till hur de är uppbyggda och utnyttjas bäst. Och bra och snabb service.Det är nog för övrigt inte lätt för Sandvik och Caterpillar heller att sälja något till Peter Flygt som han inte själv har analyserat redan. Det verkar som om Peter Flygt räknar på allt. Självklart även personalkostnader. När tidningen gör en datakörning och jämför Peter Flygts Gräv & Transport med branschen i stort så är omsättningen per anställd klart högre än genomsnittet. Så räknemaskinen fungerar och ekonomistudierna bär frukt.– Vi har under åren vid några tillfällen haft projektledare och tjänstemän för olika jobb för att bli mer effektiva och kanske kunna ta lite svårare uppdrag som kräver mer projektledning. Men det har visat sig att med den storleken vi tycker att vi är mest effektiva nu så är det inte lönsamt. Jag märkte att vi började ta en del jobb bara för att hålla igång projektledarna, och det är inte rätt väg att få lönsamhet.I dag är det i stort pappa Roland och Peter själva som så att säga ”driver” jobben, och Peter har konstaterat att det är mest effektivt och lönsamt att företaget är riktigt bra på maskiner och levererar tjänster med dessa. Så mycket egna entreprenader blir det alltså inte.– Vi försöker i så fall hitta entreprenader som man kan anpassa till vår kompetens, och har vi inte den kompetensen just då så är det något som går att köpa in för tillfället.Mobila krossverk har på senare tid blivit en allt mer central del i bolaget. Här kommer Peter Flygts personlighet också till rejäl nytta. Att räkna på kostnader och intäkter per ton och få fram en hållbar kalkyl som ger vinst är något som han tycker är stimulerande.undefined; I dag tror jag den här verksamheten med mobila krossar är 40 eller 50 procent av vad vi gör. Ren timuthyrning av maskin med förare är nog kanske 20 till 25 procent. Resten är rivningar och schaktentreprenader av olika slag.Vi sitter i konferensrummet (där det ligger högar med följesedlar) och Peter berättar om hur han tänker och hur han vill att bolaget ska fungera. In kommer pappa Roland med en handling på engelska och behöver kolla med Peter vad en viss term egentligen betyder. Han får snabbt svar och så är Roland på väg ut ur rummet igen. Längre ner i korridoren sitter Peters systrar Gabriella och Pernilla. Pernilla är ekonomiansvarig och Gabriella har en roll som koordinator och transportledare och verka sitta i telefon mest hela tiden.Familjen är för övrigt intresserade av ME:s verksamhet och både pappa Roland, Peter och Pernilla har och har haft förtroendeuppdrag inom bransch- och arbetsgivareföreningen. Peter är ledamot både i förbundsstyrelsen och ordförande i region 4.– Det började med att Ulf Andersson (tidigare regionchef) ville ha med mig i ett ungdomsråd för många år sedan, och efter det har det blivit ett antal andra olika engagemang. Att jag blev ordförande i region 4 kom lite väl plötsligt, men det var för att tidigare ordförande var tvungen att avgå. Men det har fungerat relativt bra trots att det gick ovanligt snabbt; jag har ju en del erfarenheter från styrelsearbete sedan tidigare.Pernilla Flygt är aktiv i ME-skolans styrelse och pappa Roland har under många år varit aktiv på olika poster, men nu tagit en paus. I dagarna ska Flygts Gräv & Transport etablera en ny arbetsplats som ser spännande ut. Oskarshamns hamn har muddrats och sanerats från miljögifter och Peter Flygt har lämnat anbud på att ta fram massor som nu ska täcka avsnitt som muddrats. Det handlar om 160 000 ton som ska krossas och köras på trailersläp visst antal kilometer, lastas på en pråm och sedan läggas ut för att täcka där det inte gått att muddra av tekniska skäl. Peter Flygt tar fram miniräknaren igen.– Räknar vi 32 ton per transport och trailer så handlar det här alltså om cirka 5 000 bilar med material som ska ut från täkten där vi ska arbeta. Det ska vi klara på fyra månader. Det blir ett intressant jobb.Hur gör du när du räknar på ett sånt jobb?– Även om vi får priser per ton och känner till avstånd och sådana detaljer, så måste man åka ut på plats för att få en riktigt bild av hur det ser ut. Man vill kolla markförhållanden och andra detaljer innan man lämnar pris. Vi fick det i varje fall, och det är Peab som anlitat oss.Tillbaka i Klinga bergtäkt. Maskinerna ska bara klara 40 kilometer i timmen, men de far runt som surrande getingar – bär och hämtar material vid krossarna. En av förarna i ”svärmen” är Tobias ”Texas” Johansson… Det går med flygande fart precis som Flygt Gräv & Transport.
Text:
Maskinentreprenören utkommer med 10 nummer per år och utges av bransch- och arbetsgivarorganisationen för Maskinentreprenörerna.