Muddrar havet för världens transporter

När Stefan Selander äntrar hytten på morgnarna har han åkt båt de sista metrarna fram till maskinen. Två pråmar ersätter dumprarna, hans medhjälpare kallas matros och har flytväst istället för spade. Stefan jobbar med muddring.Det blåser en rejäl nordan över kajen i Stilleryd strax öster om Karlshamn. Som mest toppar vindmätaren på 24 meter i sekunden och Trafikverket avråder från bilfärder över Ölandsbron. Sydöstra Sverige börjar känna av höstvädret. Framåt eftermiddagen har dyningar byggts upp i hamnområdet och Stefan Selander beslutar sig för att avbryta verksamheten.– Det går inte att arbeta om det blåser för mycket, även om jag har stödben och står stadigt med mudderverket så blir det för riskabelt att jobba när vattnet häver för mycket, konstaterar han och har rejält med erfarenhet i ryggen att hänvisa till.I 25 år har Stefan Selander arbetat med muddring och innan dess var han – fiskare. Att han tillika är gotlänning minskar ju inte hans erfarenhet av vatten och hav. Jobbet för dagen är en flytt av delar av en vågbrytare i Stillerydshamnen. Stora saker är på gång i hamnen, som har en flera sekel lång historia. När Blekinge blev svenskt i mitten av 1600-talet föll kung Karl X Gustavs ögon på den djupa och skyddade viken i västra delen av landskapet. Karlshamn fick stadsrättigheter och kungen fick sin exporthamn. I dag ägs hamnen av Karlshamns kommun och har en godsomsättning på i runda slängar fem miljoner ton. Hamnen kan hantera både rullande gods, styckegods och flytande bulk och flera av de frekventerande båtarna tar även passagerare. Det ostliga läget har med tiden inneburit att omfattande förbindelser med Klaipėda i Litauen har upprättats, men härifrån går även båtar till alla världens hörn. Från den blekingska hamnen skeppas stora mängder svenskt timmer samt pappersmassa från närliggande Södra Cell Mörrum. Även styckegods kommer i stor omfattning till Sverige via Karlshamns hamn, vars ledning är helt övertygade om hamnens framtid som ett betydande logistiknav i sydöstra Sverige. För att ytterligare förbättra kommunikationerna arbetar hamnorganisationen förutom hamnutbyggnaden aktivt med att förverkliga Trafikverkets planer på att Sydostlänken, järnvägen mellan Älmhult och Blekinges kustbana, ska bli verklighet.Pär Carlsson, Peter Samuelsson och Johan Nordgren från Karlshamns hamn bygger ut hamnen för att ta emot betydligt större fartyg.Behovet av kapacitet i Karlshamns hamn växer alltså stadigt och Pär Carlsson, säljare vid Karlshamns hamn AB, berättar att rederiet DFDS Seaways, som trafikerar linjen Karlshamn – Klaipėda, beslutat att använda sig av större fartyg i framtiden. Därmed måste hamnen byggas ut.– Idag kan vi ta emot båtar som är 200 meter långa och lastar 1500-2500 längdmeter. I slutet av 2021 kommer vi att kunna ta emot 230 långa båtar som lastar cirka 4500 längdmeter, det blir en avsevärd kapacitetsökning, uppemot en dubblering.Investeringen har en totalnota på 230 miljoner kronor och omfattar flera olika åtgärder i hamnen. Johan Nordgren är teknisk chef i hamnen och nöjd med hur ombyggnaden planerats och nu genomförs.– Vi har lyckats hitta en placering av den helt nya kajen så att vi under hela ombyggnadstiden kan fortsätta att ta emot båtar som vanligt. Vi kommer även att kunna göra vidare utökningar av kapaciteten framöver. I projektet ingår att fylla ut ett område långt in i hamnen för att skapa den nya kajen och en tillhörande bred ramp för lossning och lassning av rullande gods. Kajen kommer inte att bli lika lång som båtarna utan de främre förtöjningarna kommer att göras mot dykdalber (pålknippe) som ska byggas en bit ut i vattnet. I omgörningen ingår även ett semiautomatiskt förtöjningssystem samt ombyggnad av en vågbrytare.– Det har varit en ganska komplicerad upphandlingsprocess, berättar Peter Samuelsson som är chef för Roro- Terminal och Järnväg vid Karlshamns hamn AB. Till slut blev lösningen mycket bra menar han och en samlad generalentreprenad gick till Peabkoncernen och deras dotterbolag Peab Grundläggning, Peab Anläggning och Peab Marin. JoakimSörenby är platschef/projektchef.Arbetet pågår samtidigt som hamnens verksamhet med lossning och lastning av stora fartyg pågår strax intill.– Just nu pågår arbetet med att förändra formen på pirens vågbrytare, berättar han.– En bit av piren har schaktats bort och flyttats. Till en början använde vi oss av en 60 tons maskin från en av våra underentreprenörer Trellegräv AB. Maskinen stod på land och nådde med hjälp av en förlängd sticka sex meter under havsnivån. Materialet lastades på dumprar som flyttade det en bit bort på vågbrytaren där de lastade av. Sedan använde vi en av Elleholms Maskin ABs lastmaskiner för att skuffa ut materialet i havet.Totalt rör det sig om ungefär 65 000 kubik som ska hanteras när vågbrytaren byggs om. De största stenarna ligger i ett upplag för att användas som erosionsskydd när arbetet avslutas. Efter att 60 tonsgrävaren nått sin maximala räckvidd blev det dags att ta till nya metoder och Stefan Selander och hans Hitachi Zaxis 470 LC på pråmen Tringa av Närshamn. Stefan är egenföretagare med företaget Ostkustens Allmekaniska och jobbar åt dykeri och sjöentreprenadfirman Dyk och anläggning AB som förare av mudderverket. Till sin hjälp har han matrosen Jimmy Andersson och Paul Andersson som är skeppare på bogserbåten Ran. Likaväl som anläggningsentreprenörer ofta rekryterar folk från lantbruksvärlden visar det sig naturligt nog finnas en stark koppling mellan sjöentreprenad och fiske.Alltid lika spännande att se vad som ligger i skopan när den kommer upp ur vattnet.– Själv började jag som fiskare och jag tror att Jimmy också gjorde det. Det är ganska vanligt, konstaterar Stefan. Efter 25 år som grävmaskinist med muddring som specialitet har Stefan hunnit med att arbeta i de flesta hamnar i södra Sverige, men också utomlands. Han kom nyligen tillbaka efter ett och ett halvt år i Irland.Rasmus Andersson schaktar ett område längst in i hamnen som sedan ska losshållas genom sprängning. Färdigt djup blir elva meter.– Gud så skönt att slippa tidvattnet, skrattar han.Arbetsgången vid piren i Karlshamn börjar med att Stefan fyller sina två pråmar med 100 respektive 150 kubikmeter sten som han fiskar upp från botten. Han når cirka 14 meter djupt och har en skopa på två kubik. Just här består bottnen av olikstora sprängstenar som kan vara lite svåra att få grepp om.– Det har ju packat sig rätt bra genom åren, men blir det för tufft har jag en tjälkrok att ta till.När pråmarna är lastade lyfter Stefan upp mudderverkets tre stödben och får hjälp av bogserbåten Ran att flytta sig runt hörnet av vågbrytaren. Med hjälp av maskinstyrningen hittar han sin nya position och börjar med att skopa för skopa lyfta ut de största blocken och noggrant placera dem på rätt ställe på bottnen.– Det gäller att ta det lugnt när man schaktar under vatten. Man måste jobba på känsla, menar Rasmus Andersson som jobbar för Ivarssons Entreprenad.– Jag lägger dem en bit ut som en kant för att fyllningen närmare land inte ska glida ut. När de är på plats kan jag flytta närmare land och öppna pråmarna.När det är dags att lossa lasten ser Jimmy Andersson till att lossa förtöjningarna mellan pråm och mudderverk och Stefan kan med skopans hjälp föra pråmarna till rätt position. Pråmarna klyver sig i längsled och all sten faller mot bottnen samtidigt som skroven stiger. Sedan är det dags för ännu en arbetscykel. Stefan räknar med att han hinner 3–4 rundor per tolvtimmars arbetspass, det motsvarar ungefär 500 till 800 kubikmeter per dag. Längre in i viken står en Caterpillar 349 E med Rasmus Andersson vid spakarna. Ekipaget kommer från underentreprenören Ivarssons Entreprenad och är en av de långgrävare som företaget specialiserat sig på.– Maskinen har en arm på 16–17 meter, berättar Rasmus Andersson och tillägger att det ger ett grävdjup på cirka nio meter när han står utmed en grävd kant. Hans jobb just nu är att schakta och förbereda för en sprängning som ska ske under vattnet där den nya kajens ramp ska byggas. Ungefär 15 000 kubikmeter kommer att schaktas totalt.När pråmen är i rätt läge öppnas den och massorna sjunker till botten.– Det gäller att ta det lugnt och försiktigt och känna sig för noga. Bottnen består av sprängsten, blandat stora och små. Det gäller att kunna pilla fram de små mellan de stora, säger han och får det att låta riktigt lätt trots att allt sker helt i blindo.– Okej, det kan vara lite trixigt och ta några försök innan man får upp stenarna ibland. Det kan ta dubbelt så lång tid att schakta under vatten som på land, konstaterar han.Materialet som Rasmus får upp till ytan transporteras av två Volvo A25 och ett traktorekipage vidare till ett upplag och ut för att användas som fyll vid vågbrytaren. Det är underentreprenören Elleholms Maskin AB som står för maskinerna och i en av A25:orna sitter Mats Nilsson som är något av en allkonstnär.– Jag är A-skattare och just nu kör jag dumper, men annars gör jag lite olika jobb i hamnen, förklarar han och be­rättar vidare att han nog mest ser sig som skogsägare, men att hans areal nog är för liten för att leva på, alltså blir det att köra maskin istället.– Det gäller att läsa av situationen vid varje körning eftersom mycket kan hända när man jobbar så här nära vattnet, konstaterar Mats Nilsson.– Under många år körde jag lastbil, men det är jag färdig med. Jobbet här i hamnen är så mycket bättre. Här händer det alltid något. På just det här uppdraget är det verkligen sanning. Efter att först har kringlat sig ner på den ojämna kanten vid vattnet för att få lass av Rasmus går färden sedan rakt genom hamnen ut på vågbrytaren.– Jag får kryssa mellan alla olika aktiviteter i hamnen och det gäller att välja rätt väg. Såklart att det är en väldig fördel att jag känner hamngubbarna och har en blick för vad som händer i hamnen, menar Mats. Väl ute längst ute på piren backar Mats ut mot kanten och lossar lasset samtidigt som Stefan på mudderverket konstaterar att vinden nu blivit allt för stark och beslutar sig för att avbryta för dagen. Nästa vecka är han dock igång som vanligt igen, om vädermakterna står bi bör jobbet vara klart till jul.