Grus i maskineriet

Vi färdas rakt in i det som brukar kallas Sveriges vagga. Ett böljande landskap så vackert att det är en utmaning att hålla ögonen på vägen. Till och med företagsnamnet Eggvena Schakt låter sprunget ur en sommarskildring av Selma Lagerlöf.

Men det är det inte. 

Det är namnet på orten i Herrljunga som givit namn åt Benny Andersson och Daniel Gustafssons företag. Här finns hög kompetens och stora visioner. Kärlek till branschen.

Men man har fått in grus i maskineriet. Det gnisslar. Och Eggvena Schakt vill få till en givande diskussion där branschen kan få fram smörjmedel så det går lite lättare att vara maskinentreprenör. 

För det gnisslar lite här och där i maskinentreprenörernas maskineri. Före semestern publicerade tidningen Maskinentreprenören reportaget om Kungsåra Entreprenad som valt att säga upp personalen, sälja maskinparken och återgå som enmansföretagare. Att driva entreprenadföretag hade blivit för tufft, menade ägaren Isak Ahlqvist.

Vad stod det då i mejlet från Eggvena Schakt?

”Jag har under en längre tid noterat en för oss ny upphandlingsform i entreprenader. Beställarna skriver upphandlingen som en general, men handlar upp som total. När vi sedan ska utföra jobbet blir det många och tråkiga diskussioner i onödan…”

Därefter berättar delägaren Benny Andersson och ger en rad exempel på vad Eggvena Schakt just nu brottas med. Det är därför vi gett oss iväg till Västergötland. För detta låter minst sagt snarare som ballast i maskineriet än bara grus.

Det går inte att hitta till Eggvena Schakt utan en exakt vägbeskrivning. Adressen är Sörby 1 i Floby. Det är slutet på en grusväg. Till slut ser vi ett par firmabilar med företagets logga. Det är en idyll, och här pågår viktiga nyinvesteringar och det andas framtidstro. 

Men… på kontoret. Administration, kalkyler och diskussioner med beställare tar alltmer tid. Och Eggvena Schakt är egentligen redan är tre man kort. Det gnisslar betänkligt.

– Det är nästan kaos i alla ändar, säger Benny Andersson och ler lite trött. Del-ägaren Daniel Gustafsson berättar:

– Det blir allt svårare och dyrare för oss med kalkylarbetet och beställarna ställer krav som inte är realistiska eller meningsfulla. Underlagen vi får är svaga. Det brinner pengar i kalkylarbetet, säger Gustafsson… 

Så har det inte alltid varit. Det har blivit krångligare. Tyngre. Mer administration och juridik.

– Vi ser ofta att beställaren vill ha en generalentreprenad, men har handlat upp det som en total. Sedan blir det inte sällan diskussioner om material som vi har valt och beställaren ändrar sig – nu vill denne byta material, och det ska ingå inom kostnadsramen, vår kostnad, säger Benny Andersson…

Eggvena Schakt har mycket gott rykte på sin marknad. Anses kompetenta. Den nu mer legendariske utbildaren (tillika tidningens maskintestare) Ronny Larsson, Ronny Larsson Entreprenad & Utbildning, känner företaget väl och framhåller att bolaget har mycket bra ordning på verksamheten. Gruset i maskineriet kommer in utifrån. 

– Det finns beställare som hellre tar en tvist till domstol än backar när vi förklarar missförstånd, och jag misstänker att man då förstår att vi inte har råd med det. Vi är en liten firma som omsätter cirka 30 miljoner och klarar inte att tvista med beställare i onödan. Så det blir vi som får ta smällen. 

– Det blir krångligt om beställarna börjar gå ifrån de etablerade upphandlingsformerna och inte använder dem på ett sätt som fungerar för branschen, säger Andersson.

Är det medvetet eller okunskap som ligger bakom? Det går inte att säga.

– Men det är en ny mix det här med att blanda general och total. Så vi vet inte. Kanske en entreprenadjurist tycker att det är ett tillåtet arbetssätt, men vi kan inte påverka entreprenaden genom kalkylarbetet om det är så otydligt.

Eggvena Schakt vill inte i huvudsak jobba med timpriser som underentreprenörer. 

– Vi är för bra för det, säger Benny Andersson.

Men det finns fler gruskorn i ”maskinen”. Eggvena Schakt har sedan pandemin märkt att upphandlarna systematiskt flyttat positionerna som gör att lokala och regionala maskinentreprenörer riskerar att pressas bort från marknaden helt och hållet.

– Det tycks ha blivit standard att upphandlarna kräver referenser på ett antal jobb i en viss storlek, ganska höga summor. Och dessa referenser får inte vara äldre än fem år och det får inte vara samma beställare. Det gäller även ganska små jobb, och det leder till att vi blir diskvalificerade redan där. Det kan i slutändan bli ett samhällsproblem, och brist på konkurrens, säger Benny Andersson.

Följden blir att fler större entreprenörer, som kan hänvisa till större referensprojekt, tränger ut lokala, även om deras lokala organisation inte ens var med i referensprojektet. Här har Eggvena Schakt stöd i forskningen: 

En ny studie från VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, ”Konkurrens i offentlig upphandling av anläggningsarbete”, visar att det är de stora entreprenörerna i landet som kammar hem flest kommunala jobb. NCC, Svevia, Peab och Skanska. Både när det gäller ramavtal och kontrakt.

– Svevia har gått och dragit elkabel här till en camping… det är ett jobb som nästan är för litet för oss, säger Benny Andersson och skrattar.

VTI:s rapport visar också att många kommuner får oroväckande få anbud. En signal som kan betyda att maskinentreprenörer tröttnat på gruset i maskinen. För mycket byråkrati, tjafs om ändring- och tilläggsarbeten (ÄTA), komplicerade upphandlingar och irrelevanta krav som främst främjar stora organisationer.

– Kommunerna vill ha större aktörer, och vi ser det oftare. Men vad beställarna nog inte har räknat med är att vi mindre aldrig kan komma in och visa vad vi kan, pressa priser och vara innovativa om vi inte ens får chansen. Det blir dyrt att bygga då, för de här stora entreprenörerna ska sedan skicka pengarna uppåt i organisationen och då stannar inte resurserna heller kvar i kommunen, säger Daniel Gustafsson.

Eggvena Schakt berättar om en beställare som krävt referens på VA-jobb som ligger på flera miljoner kronor – och den typen av jobb som inte ens är gjort i området på många år. Ingen lokal entreprenör kan då ens räkna på jobbet.

Sverige ska kommande år investera runt 3 000 miljarder i infrastruktur (enligt managementbolaget Kairos Future). Försvaret och Trafikverk, VA och bostäder i kommuner. Då behövs de lokala entreprenörerna. 

– Man kan uppfatta detta som att upphandlarna inte vill ha entreprenörer i vår storlek. Eller så inser dom inte effekten.  Tänker kortsiktigt. Utformningen av upphandlingsunderlaget pekar i varje fall i den riktningen, säger Benny Andersson, men vet inte. Det kan vara okunskap också.

Indexering fungerar inte heller som det är tänkt. Risken för prishöjningar landar hos den lille.

– Reserverar vi oss mot oförutsedda kostnader i en upphandling blir vi omedelbart förkastade. Risken vill inte beställaren ta. Vad gör man då? funderar Andersson och ler – igen. För trots problemen ser hela gänget ändå glada ut. Eggvena Schakt tänker inte ge upp. Men man vill ha en debatt. Nu.

Eggvena Schakt har rätt kompetens för att både räkna rätt, snabbt och prisvärt. Identifierar även förbättringsområden.

– Det som är synd är att projektörer som beställarna anlitar inte lämnar ut sina CAD-filer (DWG) utan vi tvingas räkna om själva efter utskickade pdf-filer. Det tar tid och driver kostnader, säger Daniel Gustafsson som själv har högskoleutbildning inom datavetenskap och lätt tillsammans med bolagets mättekniker Daniel Steneld med andra ord hade kunnat sänka kostnader och öka effektiviteten om man lyckades övertala projektörerna.

Benny Andersson tar sig för pannan:

– Ibland undrar man ju varför man håller på. Att vi orkar. Men försämringen har kommit efter pandemin. Det kanske blir bättre. Förut kunde vi vinna fyra av tio kontrakt. Idag är vi nere på ett kontrakt av elva. 

Men en tydligare debatt i branschen behövs. Det här gruset… det är ett problem för maskinentreprenörer – men i förlängningen ett samhällsproblem om marknad och konkurrens inte fungerar. Rekrytering till branschen skulle antagligen också gå bättre om marknaden fungerade som den ska, tänker Eggvena Schakt.

– Vi har samarbete med flera skolor i området och försöker hitta rätt person och utbilda. Men det är långa ledtider att få fram maskinförare. Från skola och färdig som lärling och sedan lite tid till. Men det har blivit svårare att hitta nyutbildade som vi som mindre firma klarar lotsa hela vägen, säger Daniel Gustafsson.

– Det sätter ganska hög stress på vår lilla organisation att ta in en lärling, och då är det viktigt att vi får in rätt person som har ett faktiskt intresse. Vi måste tillsammans öka intresset för branschen, säger Gustafsson.

På väg hem från Eggvena Schakt öser regnet ner. Vi tänker på mejlet som dök upp. Eggvena Schakt har rätt. Det måste till en bredare diskussion i branschen för att få bort det här gruset i maskineriet.