Ett stilla surr i Motala

Varje maskinmässa med självaktning har de senaste åren visat eldrivna entreprenadmaskiner. Tillverkare efter tillverkare har presenterat nya maskiner utrustade med batteri-pack och elmotor istället för bränsletank och dieselmotor.

Från att ha varit rena konceptmaskiner börjar de nu ta steget ut i verkligheten med serietillverkning och marknadspris.

De allra första har till och med nått kund. Det är inte många, men de finns och nu är det dags att lära sig hur de ska användas.

Hur är de att köra och hur ska de laddas? Hur fungerar de i den dagliga verksamheten? Går det att få lönsamhet på en så dyr maskin? Frågorna är många.

Fäldts Grävmaskiner AB i Motala är ett av ytterst få entreprenadbolag i Sverige som kan skryta med att äga en helt och hållet eldriven maskin, eller faktiskt till och med två. Sedan några månader tillbaka finns både en Volvo L25 hjullastare och en Volvo ECR25 mini-grävare, båda med tillnamnet Electric, i företaget. 

Ägarna Per Johansson och Magnus Andersson har alltså valt att investera inte bara i en utan i två eldrivna entreprenadmaskiner. Varför då?

– Det har väl egentligen två orsaker, dels är det ju intressant med ny teknik. Sen kom möjligheten att få hjälp med finansieringen via Klimatklivet och då blev det också en intressant affär, berättar Per Johansson.

Vad han säger är att priset på maskin-erna, om allt går i lås, kommer att vara konkurrenskraftigt. Trots att prislapparna på de nya maskinerna naturligt nog ligger en bra bit över priset för en dieselmaskin, kanske till och med så mycket som det dubbla, så kan affären på just de här maskinerna räknas hem tack vare statens miljösatsning Klimatklivet. 

Satsningen inleddes 2015 och ger stöd till fysiska investeringar, läs teknik, som ger kostnadseffektiva utsläppsminskningar av växthusgaser. Sedan starten och fram till mars 2022 har Klimatklivet enligt Naturvårdsverket betalat ut nio miljarder kronor till 4 433 företag och organisationer. Sammanlagt har åtgärder utförts som kommer att spara 2,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter under sin livslängd och verket räknar med att 6 800 arbetstillfällen har skapats tack vare åtgärderna.

Men pengarna kommer naturligtvis inte utan villkor. 

– Man måste göra en ansökan där man specificerar hur mycket diesel maskinen kommer att spara och under maskinens livslängd måste man lämna både lägesrapport och slutrapport, berättar Per Johansson. 

– Ibland är det bättre att betala för en tjänst än att göra allt själv, så vi valde att anlita en konsult med erfarenhet av den här typen av ansökningar. 

Hur mycket pengar det slutliga stödet landar på är helt styrt av hur stora utsläpp av växthusgaser som den nya tekniken undviker. Det innebär att man måste räkna både på den tekniska skillnaden mellan diesel och eldrift och på hur många timmar maskinen beräknas gå. Stödet är alltså avhängigt av att man har jobb för maskinen.

Hittills har de beviljade stöden i Klimatklivet legat på allt mellan 30 och 65 procent av investeringskostnaden, maxtaket är 70 procent. Mellan Fäldts två maskiner skiljer sig siffrorna. 

– Hjullastaren kan ge en högre besparing än minigrävaren och har därmed ett högre stöd. Det statliga stödet ligger på 65 procent av totalpriset som är 1,2 miljoner kronor. För grävaren, som inte sparar in lika mycket diesel, ligger stödet på 50 procent av priset på 830 000 kronor. 

Är det alltså rent av så att det här är en riktigt bra affär, prismässigt? 

– Det kan jag inte svara på, ännu. Det krävs att vi slutreglerar Klimatklivet, vilket innebär en dokumentation och att vi har jobb för maskinerna. 

Ännu är det heller inte skarpt läge bland kunderna. Kraven på fossilfria bränslen och emissionsfria fordon ligger flera år framåt. Det innebär att det flesta kunder kommer att vara helt nöjda med avgasrenade dieselmotorer ett tag till. Finns det kunder som är beredda att betala mer för en elektriskt driven maskin?

– Vi jobbar ganska tätt med flera miljö-medvetna kunder, och jag tror att det går att sälja in den här tekniken i den offentliga sektorn. Däremot tror jag inte att de pengarna finns i den privata sektorn. För att privata kunder ska kunna betala mer, måste de få stöd till det av det offentliga. 

Som det ser ut nu är Per ganska säker på att timpriset för jobb med eldrivna maskiner kommer att vara den samma som för dieseldrivna. Undantaget kan vara arbeten där det finns specifika krav som bara elmaskiner klarar av. Då kan det gå att ta mer betalt menar han.

Kanske kommer stödpengar att vara en förutsättning för att en investering i en eldriven maskin ska gå ihop. 

– Men man måste också se till helheten. Om vi har en maskin som kan arbeta utsläppsfritt inomhus kan det göra att vi får uppdrag som dessutom ger jobb för våra konventionella maskiner. Det handlar om att vi som företag skapar en profil att vi är ett miljömedvetet företag. 

Det är nu fem år sedan som Per
Johansson köpte Fäldts Grävmaskiner. Ett år senare klev Magnus Andersson in som delägare och under åren som gått har företaget ökat sin omsättning från 14 till 35 miljoner och bytt ut nästan hela sin maskinpark. I dag står 17 personer på lönelistan och företaget har verksamhet inom en pendlingsbar radie kring Motala. Maskinparken går åt det tyngre hållet med både 30 och 40 tons grävmaskiner och företaget har många ben att stå på med både krossverksamhet, återvinning, flissortering och matjordsproduktion utöver den vanliga anläggningsverksamheten.

Strategin inför framtiden är inte att växa i storlek utan istället utveckla verksamheten på andra sätt. Att investera i de nyaste nya maskinerna är alltså egentligen en självklarhet i just det här företaget. 

– Vi har till och med varit lite nyfikna på Doosans eldrivna hjulgrävare, men den kan vi absolut inte räkna hem. Däremot har vi börjat tala med de lokala säljarna om att köpa en eldriven lastbil, även om det fortfarande ligger i sin linda. Skåpbilar till personalen har vi också kollat på, men det fungerar inte så bra om man bor i hyreslägenhet och vi kan inte kräva att personalen lägger en halvtimme om dagen på att åka hit och byta bil.

Här kommer vi alltså in på hur de nya eldrivna maskinerna och fordonen ska fungera i dagligt arbete. En av grundförutsättningarna är att det finns el att ladda dem med. 

– För vår L25:a var det egentligen inget problem, den går på ett bygge där vi kunde etablera en laddstation på plats. Hjullastare går ofta på den typen av arbetsplatser och jag tror inte att det kommer att innebära några problem. 

– Svårare är det för minigrävaren. Ett typiskt jobb är hos villaägare. Då får man köpa el av kunden och det går säkert bra att reglera kostnaden med hjälp av en mätare. Men hur funkar det om vi går av jobbet och kopplar in oss klockan 16 och sen kommer familjen hem klockan 17 och startar torktumlaren och börjar laga mat. Finns det säkring så det räcker?

Hur länge de fulladdade batterierna räcker är också en avgörande faktor för hur det dagliga arbetet fungerar. Hittills har enbart hjullastaren satts i ordinarie arbete och det visar sig att allt fungerar bra.

– Den går på ett bygge och har körts utan problem åtta timmar om dagen. Däremot är jag helt säker på att gräv-maskinen kommer att behöva laddas under dagen. Vi har bara haft den en dryg vecka, men har testkört den ordentligt och jag tycker inte att det känns som om batterierna är dimensionerade för en hel dags jobb. Å andra sidan är det ju faktiskt så att man sällan gräver åtta timmar i sträck.

Som grävmaskin tycker Per att den elektriska varianten helt motsvarar sina dieseldrivna motsvarigheter. Vridmomentet som behövs finns helt klart och det enda han egentligen är rejält missnöjd med är ljudnivån från hydraulpumpen.

 – Sen kanske jag kan tycka att Volvo kunde ha kostat på en så ny maskin en roligare hytt. Om man jämför med en elbil där det är som att sätta sig i ett helt annat fordon är det här rätt dåligt. Man har inte ens satt ett lock över hålet där gasreglaget sitter på dieselmaskinen, plastmanschetten är fortfarande kvar. 

Hjullastaren får riktigt gott betyg vad gäller köregenskaper, när man väl lärt sig hur den ska köras.

– Det var jätteläskigt när vi var och hämtade den. Om man bromsar stänger motorn av sig på en millisekund, men när man ska iväg igen och gasar så är det en fördröjning vilket gör att man gasar för mycket och maskinen hoppar iväg. Man får tänka att man kör en eltruck och låta bli att bromsa, då funkar det.

En barnsjukdom har Per konstaterat, och rapporterat vidare till säljare och service. 

– Batteriladdaren ser inte till att även maskinens tolvvoltsbatteri hålls laddat. När maskinens stora batteri är uppe i 100 procent slutar den att ladda, men om något står och tjuvdrar effekt kan det lilla batteriet tömmas utan att laddaren startar. Vi har haft en helt död maskin några morgnar på grund av det.

Sammanfattningsvis är Per nöjd med sina båda nya maskiner. Att vara en av de första i Sverige som ger sig i kast med en helt ny teknik passar honom bra.
Eller som han själv uttrycker det: 

– För mig är det en rejäl boost att få göra något nytt!