Här finns arter för alla

Vi börjar med en mening som du aldrig förut läst i tidningen Maskinentreprenören:

Vid sin bergtäkt i Ubbarp experimenterar NCC Industry med att transplantera lavar. 

Nu bli du såklart nyfiken på vilka lavar det handlar om och då kan vi berätta att det är Lobaria pulmonaria, Nephroma parile och Parmeliella triptophylla. Eller på svenska: lunglav, bårdlav och korallblylav.

Bergtäkten i Ubbarp utanför Jönköping är en av alla tusen täkter i Sverige. En helt vanlig bergtäkt med ett rikt förråd av granit och diabas. Men här pågår alltså saker som inte är helt vanliga. 

– Det var när vi skulle ta i anspråk ett nytt område som vi redan hade tillstånd att bryta i, berättar Alex Hägerström som är NCC Industrys platschef vid täkten. 

– Det fanns en nyckelbiotop mitt i området och vi hade tidigare låtit bli att använda just den biten, men nu var det dags. Vi löste det genom att flytta de skyddsvärda lavarna, transplantera dem till en annan plats.

Det är inte första gången som vi människor väljer att skydda djur och växter genom att flytta dem till annat område när vi drar fram med vår infrastruktur, hus och andra anläggningar. Hasselsnokar, salamandrar och grodor har fått nya hem i skyddade miljöer. Att flytta på lavar hör dock inte till det vanligaste, eller det lättaste.

Anna Schultz är råvaruhandläggare vid NCC Industry och kan konstatera att projektet ännu inte är helt i hamn. 

– Lavar växer väldigt långsamt, men vi kan se att några finns kvar, medan en del av dem har försvunnit från sin nya plats. Vi på NCC har inte provat det här förut och naturen är ju naturen, den har sin egen vilja och vi får se framöver hur det faller ut.

Ett är i alla fall säkert. Det är varken första eller sista gången som NCC väljer att rycka ut för att främja biologisk mångfald. Företaget har skapat ett mål för sin verksamhet kring biologisk mångfald och arbetet rullar på. 

– Det är väl förankrat inom koncernen, menar Anna Schultz.

Att värna biologisk mångfald i just täkter får särskild uppmärksamhet nu i höst. Sveriges Bergmaterialindustri, SBMI, har just lanserat sin nya Färdplan för biologisk mångfald och den har nyligen presenterats på en branschdag i Göteborg.

Lisa Sennström är hållbarhetschef vid SBMI och har arbetat med den nya färdplanen. 

– Vi har upplevt att det funnits ett starkt önskemål i branschen om att få stöd med arbetet kring biologisk mångfald. 2015 tog vi fram en handbok och nu kommer vår färdplan. Jag känner att man med avstamp i färdplanen kan sprida och bygga kunskap till alla som arbetar i täktverksamhet.

Vi tar en paus här och tar en närmare titt på vad som egentligen menas med biologisk mångfald, och varför det är så viktigt.

Enligt Naturvårdsverket är biologisk mångfald helt enkelt ett begrepp som ger ett mått på hur många olika levande organismer det finns – i hela naturen. Ju större variation, desto större mångfald. Det kan vara att vi har flera olika typer av ekosystem, som skogar, fjäll eller havsängar, där olika arter lever tillsammans och påverkar varandra. Mångfald kan också syfta på att det finns en rikedom av olika arter inom ett visst område, eller en genetisk variation inom arterna. 

Vad är det då som gör att denna mångfald anses så viktig? Fortfarande enligt Naturvårdsverket så är mångfalden själva förutsättningen för att det ska gå att leva på jordklotet. Utan mångfalden förloras frisk luft, mat och dricksvatten.

Det är alltså inte småsaker man pratar om när SBMI lanserar sin nya färdplan. De är med och drar sitt strå till stacken för framtida biosäkerhet. Och organisationen har stor förankring i landets täktverksamhet. Den organiserar med sina 180 medlemmar ungefär 90 procent av de svenska företag som arbetar i eller kring täktverksamhet. 

En svensk person använder enligt SBMI:s färdplan varje år 8–10 ton bergmaterial eller totalt 100 miljoner ton. Det är därmed Sveriges största industriprodukt sett till vikt. Materialet kommer till största del från de drygt 1000 täkter som finns runt om i Sverige. En viss del kommer från entreprenadberg, samt från återvunnet byggnadsmaterial. 

– Svenska täkter täcker en yta som är ungefär lika stor som Sveriges golfbanor, kommenterar Lisa Sennström.

Med sina 0,066 procent kan de tyckas var en försumbar del av landets yta när vi pratar om biologisk mångfald, men berg- och grustäkter kommer med en överraskning – de kan tillföra nya platser för arter att etablera sig på. 

– Vi känner att täkterna inte får den uppmärksamhet de förtjänar, slår Lisa Sennström fast. Det finns till exempel skyddsvärda arter som attraheras av täktområden. Täkterna är inte bara sår i landskapet, de kan faktiskt gynna arter. Här finns en potential som vi vill peka på i vår färdplan.

Det Lisa Sennström menar är att en täktverksamhet avviker så kraftigt från den ursprungliga miljön på platsen att helt nya varelser kan flytta in. Detta gäller både för bergtäkter och grustäkter. De kan alltså skapa nya biotoper som i sin tur blir skyddsvärda.

Här kan man dock hamna i ett dilemma. Om skyddsvärda arter flyttar in tack vare en ny verksamhet, har man i verksamheten då ett tvång att skydda dessa arter, även om det går ut över verksamheten? 

– Vi har särskilt uppmärksammat detta i vår färdplan. Det får inte bli så att man av rädsla för att locka in nya arter inte utför vissa åtgärder. 

SBMI väljer därför att i sin färdplan komma med en uppmaning till tillståndsgivande och tillsynsansvariga myndigheter. Man vill att artskydds-bestämmelserna tillämpas så att inflyttade arter inte innebär att verksamheten som möjliggjort inflyttningen inte kan fortsätta att bedrivas.

Hos NCC Industry i Ubbarp produceras årligen 400 000 av landets 100 miljoner ton bergmaterial. Täkten har varit i drift sedan 1984 och ligger bra till geografiskt både för sina bergmaterialkunder och för asfaltverket som ligger inom verksamhetsområdet. Här jobbar fyra yrkesarbetare, en arbetsledare samt platschefen Alex Hägerström och Julia Claesson, som bland annat har som arbetsuppgift att etablera arbetsmetoder för hantering av cirkulära material.

Här kommer vi till en intressant utmaning. Det är en självklarhet i branschen att vi måste bli bättre på att öka användningen av cirkulära ballastmaterial. Men hur rimmar det med biologisk hållbarhet? Vi har ju alla hört skräckhistorier om invasiva arter. 

– Det är viktig fråga framöver, konstaterar Julia Claesson. Vi kan inte bara arbeta med jungfruligt material framöver. Då måste vi veta hur vi ska hantera riskerna med att få in invasiva arter. 

Alex Hägerström håller med och poängterar att man som producent har ett ansvar att inte sprida vidare invasiva arter till sina kunder. 

– Det är verkligen en jättestor fråga. En utmaning som vi tar på allvar.

Täktverksamheten i Sverige står alltså inför nya utmaningar och är dessutom stadd i förvandling på så vis att antalet täkter ständigt minskar. Sedan år 2000 har vi gått från 3400 täkter till cirka 1000, de flesta som försvunnit är grustäkter. Samtidigt har det skett i en förändring i synen på hur biologisk mångfald i täktverksamhet ska gynnas. Tidigare låg fokus på hur verksamheten skulle avslutas och täktområdet återställas.

– Att återställa så att området efterliknar hur det såg ut innan verksamheten började skapar dock inga förutsättningar för biologisk mångfald, konstaterar Lisa Sennström. 

– Istället blir det bättre förutsättningar om man vidareutvecklar de nya miljöerna som skapats i täkten. Det kan till och med bli billigare än att till exempel plantera skog. 

Synen på hur täktverksamhet ska avslutas har alltså förändrats. Samtidigt har fokus flyttats från avslutandet till tiden som täkterna är i bruk. Målet är också för de täkter som finns är att de ska fortsätta att vara i bruk så att nya inte behöver skapas.

I Ubbarp, liksom i de flesta täkter, finns goda förutsättningar för biologisk mångfald. Här finns de branta bergväggar och klippbranter där rovfåglar älskar att lägga sina nästen. Här finns också högar med stenar och block för ormar, ödlor och grodor att bo bland. Här finns sedimentationsdammar och lövträd för den som så önskar ta dem till bostad.

Alex Hägerström menar att det inte behöver innebära några större kostnader att skapa förutsättningar för ökad biologisk mångfald.

– Det handlar ibland bara om att vi schemalägger en åtgärd till en annan tid på året, till exempel för att en art ska få fortplanta sig utan att bli störd. 

Anna Schultz håller med: 

– Vi menar att man får mycket gratis, som till exempel bergväggarna. Det är viktigt att alla typer av företag känner att de kan göra sitt. Tröskeln ska vara låg för arbete med biologisk mångfald. Vi vill inte att man fokuserar på uppstyrda planer och inventeringar. Börja med enkla åtgärder och väx från det.

Men på tal om enkla åtgärder. Den där transplantationen, hur gick den egentligen till?

Jo, de små lavarna höggs loss från sina träd och limmades sedan fast på nya träd i ett skyddat skogsområde. Ganska så handfast – och väldigt prisvärt.