Helt sjuka tider

Tänk att vi skulle bli tvungna att vara med om det här. Ganska säker att alla av oss mest känner en blandning av overklighetskänsla, oro, och på något sätt – förvåning.Men vi reagerar alla lite olika när den här typen av katastrofer inträffar. Jo, jag känner att det lugnt går att benämna det här katastrof. Man ska inte använda såna ord i onödan, men nu passar det.

När skulle det passa bättre än nu? Det är inte en snabb smäll som en tsunami vi ser. Det är en otäckare långsamt utdragen strypning där branscher sakta kvävs och inte har makt att slå tillbaka. Hade det varit en thriller hade den vunnit en Oscar. Men varje morgon vaknar vi och inser att det varken är en mardröm eller fiction. Det här händer faktiskt.

Och det är just nu inte läge att ens skämta om det längre. Även om galghumor ofta gör att krampen i magen släpper.Själv tänker jag såhär: Bit ihop. Ge ut den här (viktiga) tidningen till varje pris bara, ta en dag i taget, inga utsvävningar, trimma organisationen, och knyt den där förbannade näven i fickan och mal på ända in i kaklet. Tror ni tänker ungefär det samma. Vi ses på andra sidan nästa månad.