”Jag har det i blodet” Oscar Elg trivs på praktiken

Det är en höstdag i Linköping. Ute vid universitetsområdet, Campus Valla, jobbar två grävmaskiner inom ett väl stängslat område. Efter 50 år är det dags att uppgradera områdets markanläggningar och ge området en rejäl ansiktslyftning med bland annat nya grön-ytor och större cykelparkeringar. 

Det är Akademiska Hus som investerar 85 miljoner kronor under två år för att modernisera ett kilometerlångt gång- och cykelstråk genom campusets centrum.

Med på resan är Oscar Elg. Han är gymnasieelev och praktikant hos östgötska entreprenadbolaget Häv & Gräv. Tillsammans med sina nya kolleger kommer han att få vara med om att föryngra vad som i studentmun kallas Corson, pulsådern genom Campus Valla.

Att det skulle bli studier på Anders Ljungstedts gymnasium och ME-skolan i Linköping var långt ifrån självklart för Oscar när han gick i högstadiet. 

– Jag är inte så förtjust i teoretiskt plugg och tänkte söka ett praktiskt program, kanske bygg. Men så såg jag att det fanns program där man fick lära sig att köra maskin, så då sökte jag lärlingsprogrammet. Men efter råd från min mentor på skolan bytte jag över till det vanliga programmet, berättar Oscar.

I botten fanns ett intresse för maskiner, speciellt efter en praktikperiod hos Lantmännen Maskin då Oscar fick umgås med stora maskiner i verkstaden och även prova på att köra traktor. Att han var intresserad av maskiner visste han alltså, ännu var det dock inte grävmaskiner som stod högst på listan.

– Men jag har det ju faktiskt i blodet, både min morbror och min morfars bror jobbar med entreprenad, reflekterar Oscar så här i efterhand och tillägger att han nu är helt säker på att det är i en grävmaskinshytt han siktar på att tillbringa sitt yrkesliv.  

– Jag tänker att det skulle vara intressant att köra en stor bandgräv-maskin, kanske i en bergtäkt. Att pilla med finlir är inte riktigt min grej just nu. Kanske senare.

Oscar svingar upp en sopsäck med skräp och knallar iväg till en container utanför byggarbetsplatsen. Nästa jobb blir att hjälpa anläggaren Manfred Jonsson att trycka ihop några dagvattenledningar och därefter ska de nylagda dagvattenrännorna täckas med markväv som skydd mot grus. Handfasta uppgifter, som passar bra för en elev.

Drömmen om att få sitta i en grävmaskinshytt ute på ett riktigt jobb får vänta ännu ett tag, men Oscar har redan fått köra två mindre hjullastare som finns i projektet. 

Att få möjlighet att prova på det mesta, även köra maskin, är såklart mycket viktigt när praktikplatser ska väljas ut. Ett mål är också att hitta ett företag där eleven kan återvända och göra all sin praktik, men det är inte avgörande. Som skola har man att förhålla sig till Skolverkets krav och det är inte säkert att de kan uppfyllas på bara ett företag menar Christoffer Håkansson som är lärare vid ME-skolan i Linköping. 

– Varje år är det en utmaning att hitta APL-platser, det kan man lugnt säga, konstaterar han. Det gäller 12 platser för andra årskursens elever, 12 för trean och ett drygt tjugotal för dem som är i vuxenutbildning. Om möjligt ser vi till att eleverna får komma tillbaka även ett andra år, men ibland är det bättre att få pröva något nytt.

För att lyckas med rekrytering av APL-företag jobbar Christoffer och hans kolleger aktivt med sina kontaktnät, han menar också att det nu avslutade projektet med en deltidsanställd APL-konsulent fungerade mycket bra i Linköping.

Att bygga relationer med de lokala företagen är helt avgörande. Små som stora är välkomna, även om större företag ofta har lättare att till exempel frigöra tid för en praktikant att få prova att köra maskin.

– Vi förstår att det är en svårighet att låta praktikanterna hoppa in i hytten, vi pratar ju om vinstdrivande verksamheter, men det är ändå en fördel om det gör att lösa.

Ett sätt att öka antalet praktikplatser är att man i offentliga upphandlingar ställer som krav att det finns APL-elever i projektet. Ett projekt med det kravet löper just nu i Linköping. Christoffer Håkansson är dock tudelad inför det.

– I den bästa av världar vore det en bra idé, men jag är rädd för att det kan upplevas som ett hinder. Vi vill att företagen upplever oss som en tillgång, inte som ett besvär. 

Ett tips som Christoffer Håkansson vill skicka med till företag som funderar på att välkomna en APL-elev är att gå Skolverkets APL-handledarutbildning, men det är inget måste. 

– Vi känner inte att vi kan ställa det som krav, då kanske vi inte får så många som kan ställa upp. Visst, större företag kanske kan sätta av tid för personal att gå kursen, men alla kan inte det. 

Chistoffer Håkanssons tips till APL-eleverna är enkelt: visa intresse och engagemang.

– Det är ingen som kräver att ni ska kunna så mycket när ni kommer ut. Ni ska komma i tid och ni ska visa intresse. Passa på att suga i er så mycket kunskap som möjligt så kommer det att gå bra.

Det verkar som om Oscar Elg har lyssnat på rådet. För han nämner själv att det viktigaste han känner under sin praktiktid är att våga fråga. 

– Jag är inte rädd för att fråga, och förstår jag inte vad de säger så frågar jag igen, konstaterar han. 

Oscars eget tips till andra praktikanter är att ta det lugnt, inte göra saker för fort. Han har själv fått smaka på vad som hända. 

– Det var en dag i början när jag hjälpte snickarna att bygga en läktare. Jag fick i uppdrag att ta hjullastaren och hämta en pall med spik. Det jag inte gjorde var att kolla om spiklådorna var surrade på pallen – det var dom inte!

Just där koncentreras vad det handlar om att vara i början av sin yrkeskarriär och jobba som praktikant. Att lära sig små enkla saker om hur det kan vara i verkligheten.

För dagen är det Manfred Jonsson som ser till att Oscar förses med vettiga uppgifter. Hur tänker han när han får en elev till arbetsplatsen? 

– Det gäller att vara ödmjuk och förstå att den här personen kanske inte har jobbat med den här typen av uppgifter förut. Det blir att förklara noga. 

Att det skulle vara en belastning känner inte Manfred. Han ser istället det extra paret händer som en tillgång. 

– Det är alltid bra med mer folk såklart. Det får bli de enkla jobben först, de som inte är så komplicerade. Men idag har vi knappt pratat med varandra, för Oscar är ganska självgående. Han har satt dagvattenrännor och blandat betong.

Manfred poängterar att det ofta är slumpen som råder om man hamnar i ett yrke eller ett annat. 

– Det gäller för oss att se till att de trivs när de kommer till arbetsplatsen, inte skrämma bort dem från yrket!

En som trivdes är Lucas Bjällstål, som kör hjulgrävare i projektet. För snart åtta år sedan var det han som var praktikant. I samma företag.

– Jag kom till Häv & Gräv som praktikant och blev kvar, skrattar han. Det har jag inte ångrat en dag. 

Att de flesta som kommer är mer intresserade av att köra maskin än att gå vägen som anläggare ser både Manfred och Lucas tydligt. Hur man ska locka fler att bli anläggare är inte en lätt fråga.

Siffror som Maskinentreprenörerna (ME) låtit ta fram visar att det idag saknas cirka700 anläggningsmaskinförare och cirka 1 500 väg- och anläggningsarbetare i entreprenadbranschen i Sverige. Om fem år kommer underskottet att vara dubbelt så stort under förutsättning att inflödet av arbetskraft fortsätter som det gjort under de senaste fem åren. Att locka fler ungdomar in i yrket är alltså helt avgörande.

För David Andersson, som är en av grundarna och delägare i Häv & Gräv, är det fullt naturligt att företaget ska välkomna praktikanter, som han ser som framtida medarbetare. 

– Det är absolut det bästa sättet att få tag i nytt folk. Är de bra så blir dom kvar hos oss, konstaterar han glatt. Vi har haft elever under i stort sett alla våra snart 25 år. Vi har anställda som började som praktikanter och är bland våra bästa anställda, en vet jag har varit hos oss i femton år.

Men David är dessutom tydlig med att det inte alltid går smärtfritt. 

– Man springer ju inte bara på guldkorn. Det finns alltid några som inte är intresserade och då är det inte kul, det måste man vara uppmärksam på och hantera. Men det är ändå helt klart värt att ta emot elever.

David tycker att samarbetet med skolorna i området fungerar bra. 

– De vet vad vi är ute efter och de plockar fram rätt person åt oss. Sen väljer vi personer i företaget som vi vet fungerar bra som handledare. Det är en uppgift som man måste vara lämplig för. Det tar ju lite tid att ta hand om en elev.

På Campus Valla vet Lucas Bjällstål precis vad det handlar om och ger Oscar Elg ett glatt leende. Ett leende som visar att det nog kan bli några timmar i hytten snart.