Krönika
Lägsta pris plogar inga vägar
Publicerad: 2026-11-17
Lästid: 0 min
Publicerad: 2026-11-17
Lästid: 0 min
Förr i tiden kallades snön för ”det vita guldet”. Entreprenörerna var stolta över att ploga och göra nytta. Numera är det ett nödvändigt ont som knappt någon kan räkna hem längre med avtal som inte är anpassade efter verkligheten, där riskerna har förskjutits systematiskt och prislappen sjunkit. Vem minns inte avtalet i Skaraborg förra vintern där ett litauiskt bolag vann upphandlingen långt under övriga entreprenörers lägstapris – utan rätt utrustning, lokalkännedom eller svensktalande personal? Och som trots alla brister och stark kritik får fortsätta att köra även denna säsong.
Kommunerna vill ha en Wacker Neuson men betala för en begagnad Abelco skulle man kunna säga. Beställaren kräver maximal beredskap dygnet runt, toppmoderna maskiner och förutsägbara kostnader –i ett avtal där det till syvende och sist är vädret som sätter villkoren.
Det tar inte lång tid att förstå det orimliga i att entreprenören ska ta den risken. Personalen kostar ju alldeles oavsett om det snöar eller inte – maskinerna likaså. Utrustningen ska vara servad, skären ska vara bytta och allt måste vara redo att användas exakt när situationen kräver det. Listan över vad en fungerande vinterberedskap kräver kan göras lång. Det handlar om tunga investeringar och löpande utgifter. Kostnader som är helt nödvändiga för att maskinentreprenörerna ska kunna agera när det krävs – men som sällan backas upp av beställarna på andra sidan skrivbordet.
När jag gjorde research till den här krönikan fastnade jag snabbt i en intressant diskussion på Linkedin, där en entreprenör ifrågasatte hur mycket ansvar och ekonomisk risk som egentligen kan läggas på en entreprenör när det gäller vinterväghållningen. Han hade nyligen förlorat en upphandling på snöröjning med motiveringen att den andra leverantören bland annat erbjöd ett takpris. Det innebär att en stor ekonomisk risk läggs på entreprenören om vintern blir strängare än väntat och villkoren i avtalet ändå ska uppfyllas. Om den risken ska ligga på entreprenören måste det synas på sista raden. Hur ska annars ett pressat timpris, ett begränsat totalbelopp och höga leveranskrav gå ihop frågade sig entreprenören – och jag kan bara hålla med . Frågan om vad en fungerande vinterberedskap egentligen är värd måste upp på agendan. Entreprenörerna måste få betalt för sitt arbete och avtal som möter verkligheten.
Text: Ann-Louise Larsson
Dags att damma av plogar och sandspridare.
Regeringskaos och mörkare kvällar.
Maskinentreprenören utkommer med 10 nummer per år och utges av bransch- och arbetsgivarorganisationen för Maskinentreprenörerna.