”Jag behöver ha lite att göra”

I Sverige tycks det ha blivit en trend att hävda att en viss bokstavskombination kan förklara och ursäkta att saker och ting ser ut som de gör. Det gör det inte nödvändigtvis… Som bekant är inte heller är en akademisk utbildning en spikrak väg mot ett lyckat arbetsliv. Det finns ingen enkel förklaring till Lars Karlssons lyckade företagande. 37 svängiga år som började med en begagnad Attila 1302 efter det att Karlsson muckade från ”lumpen”. Men envishet är helt klart något som finns med i bilden. Och fokus.

– Jag slutade skolan när jag var 15 år. Var väldigt skoltrött då. Började som lärling för att bli bilplåtslagare. Men maskinintresset fanns där. Under lumpen växte det där intresset sig starkare och när jag sedan skulle börja jobba så hjälpte min far mig att köpa en begagnad maskin som jag lackade upp och renoverade. Så började det, säger Lars Karlsson.

Ut på jobb helt enkelt. Med schaktcentralen i ryggen till en början. Och så var det första bolaget i Lars Karlssons liv som företagare i gång.

Det är inga små lokaler på Mejselvägen i Stenungsund. Eller, ja, det här är en stor fastighet som en rad företag har som bas. Bolaget Taxus på övervåningen och Två (2) Grävare på undervåning. Av någon anledning är Lars Karlsson vd i båda.

– 50 procent vd i Taxus och 50 procent vd i 2 Grävare, säger Lars Karlsson och drar lite på mungipan, för det verkar inte riktigt, riktigt, på något sätt. Går det, saknas det då inte 50 procent i båda bolagen?

– Jag har ett byggföretag också. Bygghjulet… Och så en klädaffär som jag är något engagerad i, och ett Mekonomen också… Passiv ägare där.

Bolaget 2 Grävare har faktiskt bestått av två grävare en gång i tiden. Det var Lars Karlsson och kompanjonen Nils-Gustav Jansson (dåvarande svågern) som startade upp. Nu har bolaget 15 maskinenheter och är ett högkompetent entreprenadbolag specialiserat på fiber, elnät och relaterade tjänster. Här omsätts drygt 70 miljoner av cirka 40 medarbetare.

– Vi har haft som vision att plöja kabel till månen, vi äger faktiskt en bit mark där, säger Karlsson och pekar på ett diplom på väggen på kontoret (som har en bild på månen i sig).

Taxus är en helt annan historia och kom till i ett samarbete med lastbilscentralen när parterna såg en växande marknad för anläggningsmaskiner. Vi kommer till det. Detta är inte heller någon liten affär.

I och med att 2 Grävare drogs i gång tog Lars Karlsson sin maskin ur schaktcentralen. Bolaget satte fart med jobb inom flera nischer. 32 år gammal då med två barn hemma och kontoret i källaren. Fullt upp, så att säga.

– Vi hade stora visioner. Vi gjorde allt. 2001 köpte vi ett bolag med 19 maskiner, men bara sju anställda. En fastighet ingick i köpet, och en del jobb mot industrin som vi var intresserade av. Det var en snabb expansion den här tiden. Lastbil hade vi. Det gick som fasen.

Och tittar man på de historiska siffrorna så är det nästan som bolaget gick från noll till en omsättning på 75 miljoner på fem år. Kanske lite väl snabbt?

– Det var svårt att hålla ihop. Anläggningsjobb är ganska krävande när det gäller finansiering. Mycket pengar ut innan man får betalt. Vi blev samtidigt snabbt stora på fiber och var tidiga med det och det drog upp omsättningen mycket.

Men något skavde. 2005 var det dags för Lars Karlsson att fundera och hopp-ade på en viktig utbildning för företagsledare (IFL, numera SSE Excecutive Education). 

– Efter det fick jag helt andra perspektiv och kunde på ett annat sätt fundera runt företagskultur, till exempel. Vad är det vi kan, och vad är det som egentligen ger pengar? Vid den här tiden gjorde vi ungefär allt.

Lars Karlsson säger det själv, detta sammanföll med något som han eventuellt tror var en ”existentiell kris”.

Men här och då föds Taxus. Lastbilscentralen och Lars Karlsson gör en gemensam affär av att få in anläggningsmaskiner i erbjudandet. En uppgörelse kom till och Karlsson kliver in som vd i Taxus. 

– Vi renodlade 2 Grävare och satsade enbart på el och tele då och omsättningen var ner på drygt 40 miljoner kronor. Man kan säga att vi startade om här och lade upp spelet på ett annat sätt. Och det fungerade, det gick bra ruskigt fort igen.

Hur skulle kompanjonen Nils-Gustav Jansson beskriva denna resa?

– Jag har varit den som vill bromsa, och Lars den som vill gasa. Jag är ju från el-sidan och har arbetat med det sedan 1975. Så det kan jag. Och Lars var envis med att vi skulle satsa på anläggning då i början och det var mycket jobb. Men vi tjänade inga pengar, skulle jag säga. Nu är vi tillbaka med el, kabel och fiber. Nu går det bra igen, säger Jansson, som tillägger att kompanjonerna inte varit ovänner en enda gång sedan dom tog med sig varsin grävare in i bolaget. 

– Det var så. Vi tog faktiskt varsin grävare och köpte en lastbil som vi skulle bygga om, men den blev aldrig klar. Sedan hoppade vi ju på det här med fiber tidigt och vi grävde hela vägen upp till Norge och tillbaka – och runt. Det var i Norge jag tappade håret, var långa dagar, och var inte hemma på sju veckor vid ett tillfälle.

Oklart om det här med håret är ett skämt. Nils-Gustav skrattar inte när han nämner detta.

Taxus (från Taxidea taxus, Nordamerikansk grävling på latin) fick 12 man och maskiner med sig i boet när det drogs igång. Man hittade snart flera ”fasta” kunder att leverera maskin med förare till. Här var det inga egna jobb med stora risker… eller var detta möjligen inte heller riskfritt?

– Vi har tagit en hel del kundförluster genom åren, när vi byggde till Borealisfabriken var vi ”hovleverantör” till Opus som gjorde alla markarbeten, där blev det inställda betalningar; fem miljoner tappade vi. Nu senast åkte vi på en smäll med Barslund som gick i konkurs.

– Det är tufft, har varit tufft då och då. Ibland känner jag mig som ett sånt där spel på Liseberg när man slår en gubbe i huvudet så kommer det upp en annan i hålet bredvid, säger Lars Karlsson och ler lite trött.

Här har vi nog envisheten – uthåll-igheten.

Nu är inte lastbilcentralen med längre. Intresset för grävmaskiner där hade slocknat 2011. Lars Karlsson fick (kanske tvingades) köpa loss Taxus från det samarbetet (medarbetare Börje Ivarsson är numer delägare). Karlsson har gjort försök med att rekrytera externa tjänstemän som vd, men… Ingen sådan idag. Men det var nog inget fel på tjänstemännen.

– Det är svårt att gå in som vd i ett privatägt företag där ägaren är kvar i bolaget. Vem är det som bestämmer? Det har inte fungerat för oss. Nu gör vi på nytt sätt istället, och vi har operativa chefer i bolagen och så är jag vd i båda. Men det är helt två olika verksamheter i 2 Grävare och Taxus. Det ska man ha klart för sig.

Har Lars (57 år) funderat på att sluta, sälja? För ett otränat öga är det ändå mycket att hålla reda på, flera bolag i olika branscher, och på hemmaplan är det både hästar och hund (som är med på jobbet), och matlagning – fru och något barn kvar i bostaden. Hur är det ens möjligt?

– Nja, kanske har man funderat någon gång. Nils-Gustav är ju 67 nu och har redan köpt husbil och vill sluta. Men jag vill ha lite att göra, kan inte tänka hur det skulle se ut annars. Och det är inte så mycket… egentligen.

Är det inte?

– Nej, vi har väldigt bra medarbetare på alla positioner. Jag är alltid noga med rekryteringar också, och här är det få som slutar och många har arbetat längre i företaget. Det är inte lätt att rekrytera, och det är klart att vi också har gått på minor, men jag anser att jag är ganska bra på det, har en magkänsla för sådant.

Hur fungerar det att vara så maskinintresserad och nu landat som vd i två stora bolag. Saknar man inte jobbet där ute i fält?

– Eh, men jo. Fast jag hoppar in och kör maskin lite då och då. Det gör jag faktiskt, när det behövs. Det behöver man ibland…Flera gånger frågar vi Lars Karlsson om vi har glömt att prata om något. Det har vi inte, det försäkrar han två gånger. Men på kvällen (19.52) kommer ett mejl:

Han beskriver här mer om personalens kompetens och synen på kvalitet och miljö. Samt att det egentligen är ”tusenkonstnärer” de söker och vill rekrytera. Något annat vi inte har hunnit prata om är att Lars Karlsson också sitter i styrelsen för Glädjeresan. Det är en slags auktion för välgörenhet. Här arbetar alla ideellt och pengar som kommer in skänks sedan till lämplig verksamhet.

Men det finns mer. Vi har heller här inte nämnt att Karlsson är både aktiv och intresserad av sina uppdrag som förtroendevald i Maskinentreprenörerna (ME). 

– Jag tycker om att vara med och arbeta med saker där jag kan påverka. Det är viktigt att ME kan fotstätta vara en bra förening för oss. Härifrån kan vi ibland uppfatta det som mycket kretsar runt Stockholm, men det är bara att se till att det inte blir så.

Det är ganska säkert så som kompanjonen Nils-Gustav beskriver det hela. Lars Karlsson tycker om att gasa och är envis. Hur många kan till exempel klara av att i 50-årsåldern bli vegan (inte vegetarian) och hålla det? Här snackar vi envishet på riktigt.

– Jag behövde sänka mina kolesterolvärden. Tog reda på hur, och fick veta att det gick om man åt grönt. Så det har jag gjort nu i fyra år, och det fungerar. Det blir grönsaker på tvären och längden, säger han och ser faktiskt både nöjd och stolt ut.