Låt inte Niklas vara en i mängden…

Jag hade inte från början tänkt att den här krönikan skulle handla om tappade skopor. Men när jag fick i uppdrag nyligen att rapportera om det rättsliga efterspelet från den tragiska händelse från 2018 där en man avlidit till följd av en tappad skopa kändes inget annat lika viktigt att skriva om längre. Olyckan inträffade strax innan jul för två år sedan vid en vattenledningsrenovering utanför Gällivare.

Grävmaskinisten skakade till på skopan för att kontrollera att den satt fast ordentligt och det föll sig inte bättre än att skopan lossnade helt från fästet och föll ner i schaktet och klämde fast 34-åriga Niklas Andersson som jobbade där nere. Hans liv gick inte att rädda – två barn miste sin pappa, en kvinna miste sin make och en storebror miste sin lillebror. Jag kan inte ens föreställa mig den sorg och smärta som familjen måste känt och fortfarande lever med.Problemet med tappade skopor är långt ifrån nytt – under mina tio år i den här branschen har jag med jämna mellanrum rapporterat om det på olika sätt. J

ag vet att många jobbar hårt för att hitta säkra lösningar, flera sådana alternativ finns redan på marknaden, men det finns fortfarande mer att göra för oss alla i branschen.Familjen till den avlidne mannen gick tidigt efter olyckan ut i media och berättade om händelsen och om sin sorg. De uttryckte en önskan om att deras älskade Niklas inte fick bli en i mängden som dött i en arbetsplatsolycka. Hjälp familjen att uppnå den önskan, bär med dig hans tragiska bortgång varje gång du byter redskap och kontrollera hellre en gång för mycket än en gång för lite att skopan eller redskapet verkligen sitter fast.

Så länge den mänskliga faktorn är inblandad kanske vi inte kan komma ner på nollnivå när det gäller tappade redskap, men om alla hjälper till och gör sitt yttersta borde vi kunna komma en bra bit på väg. Olyckan kan vara framme precis när som helst! Det som hände den här familjen i Gällivare ska inte behöva hända igen.Hur gick det då med det rättliga efterspelet?

Jo, mannen som körde grävmaskinen dömdes för vållande till annans död till villkorlig dom och dagsböter. I sammanhanget tror jag att den bördan är den minsta att bära i jämförelse med vetskapen om han orsakat en kollegas död, oavsett om det skett genom en olyckshändelse eller slarv.