Spännande framtid för Ystadföretaget

När Maskinentreprenören ringer för att boka intervju med Gustav Antonsson, vd och delägare till Antonssons Mark och Entreprenad AB i Ystad, låter han mer än lovligt lurig på telefonen. 

– Vi har riktigt mycket att göra just nu, har inte tid för en intervju, kan ni inte komma om en månad istället?
frågar han. 

Vilket ju låter helt knasigt, som om arbetsbelastningen på ett normalsunt svenskt entreprenadbolag i dessa tider helt plötsligt skulle minska från en månad till en annan. Och det visar sig mycket riktigt att det fanns en helt annan orsak till varför Gustav Antonsson inte ville ge några intervjuer i våras.

Den 25 maj kommer pressmeddelandet med förklaringen:

Gustav Antonsson och hustrun Anny Antonsson har sålt företaget de levt med halva sitt liv. 

När vi äntligen träffas i början av sommaren har nyheten sjunkit in bland de anställda och Gustav själv har börjat träna på hur det kommer att bli framöver. 

– Jag var tvungen att avbryta ett samtal nyligen med orden: Jag måste lägga på för min chef ringer. 

– Det var en konstig känsla. Jag har ju aldrig förr haft en chef.

På frågan om hur det känns att lämna över ägandet drar Gustav lite på svaret. Med ett leende konstaterar han sedan: 

– Det känns dubbelt. Jag är inte färdig med mitt företag och kommer att jobba kvar som vd i många år. Det står fortfarande mitt namn på firman och jag känner tydligt att det är mitt ansvar att förvalta det framöver. 

– Men samtidigt känns det skönt. Vi går ju mot tuffare tider och när kriget kom kändes det tryggt att sälja. Jag vet ju hur snabbt ett bolag man kämpat med att bygga upp under flera år sedan kan rasa.

Köpare av Ystadföretaget Antonssons Mark och Entreprenad AB är Infra-logistics, eller Infrastructure Logistics AB som namnet lyder i registren. 

– Min chef är Håkan Wifvesson, vd för Infralogistics, och det känns mycket bra. Han är väldigt erfaren och jag har stor respekt för hans kunnande. Det är nog det som är mest kul med det här. Att jag för första gången får tillhöra något större, att för första gången i livet ha en chef. Jag har faktiskt saknat det lite under min resa, att ha någon att hålla i handen när det gäller att leda ett företag.

Så säger i alla fall Gustav Antonsson, så vi får väl tro honom. Det låter dock något otroligt att en person som startade en enskild firma som artonåring – för att nitton år senare – sälja ett bolag med en omsättning på 260 miljoner skulle behöva stöttning.

Visst går det att säga att just de nitton år vi just sett och som han använt för att bygga sitt entreprenadbolag har varit en ganska stabil tid. Men alla lyckas ju faktiskt inte. Så vad är det som gjort Gustav Antonsson till en av dem med framgång? 

– Det är inte svårt att segla när det är medvind, visst är det så, konjunkturen har varit bra. Men glöm aldrig att det i slutänden alltid handlar om att leverera. Jobbet ska bli gjort.

Att jobba har han alltså haft lätt för. Det började som för så många andra i branschen med ett rejält maskinintresse. Redan som femtonåring övertalade han sin far, lantbrukare, att köpa en 1,5 tons grävare som Gustav skulle kunna göra jobb utanför gården med. 

– Jag gick i nian och fick prova på att köra grävmaskin när vi besökte en lantbruksskola. Det var så kul. Jag gjorde småjobb åt grannar och folk i närheten under gymnasietiden med maskinen som farsan köpte. När jag hade ett halvår kvar av gymnasiet bildade jag enskild firma och köpte en egen 4,5 tons mini-grävare, jag anställde min första anläggare direkt efter studenten.

Sen rullade det bara på konstaterar Gustav. En anställd blev en handfull anställda och omsättningen gick från någon miljon till tjugo. 

– Det var vid den här tiden som jag bestämde mig för att ändra inriktning på företaget från att göra småjobb parallellt med att ha större maskiner som gick på uthyrning till att göra egna större jobb. 2012 rodde jag hem ett jobb på 12 miljoner. Det var ett riktigt stort kontrakt för oss och ett avstamp för firman. 

Såklart hände det även saker på det privata planet samtidigt. Gustav och hans fru Anny, som också arbetar i företaget, blev föräldrar. 

– Det blev lite stökigt, konstaterar Gustav och tillägger med ett skratt att allt löste sig, men att han i efterhand undrat hur det egentligen gick till. 

Även om det kändes jobbigt ett tag lyckades Gustav och Anny få familj och företag att fungera. Efter läggdags satte sig Gustav vid hemdatorn och jobbade vidare.

– Vi anställde folk på löpande band samtidigt som jag själv räknade på alla jobb. Jag vet att jag flera gånger tänkte att det skulle lätta lite när jag tog in mer personal, men det var ju såklart tvärtom.

Med åren har läggdags naturligt nog skjutits senare på kvällen och det händer inte längre lika ofta att Gustav drar igång datorn för ett kvällspass. Även under helgerna har jobbet fått maka på sig till förmån för familjen och varje skollov reser familjen iväg. 

– Jag behöver avkoppling från jobbet, jag jobbade ju alltid förr.

Samtidigt konstaterar Gustav att han alltid varit bra på att koppla bort och förtränga det som gått dåligt. 

– Jag lägger inte fokus på det. Om något gått fel gör jag en snabb utvärdering, sen går jag vidare, ligger aldrig vaken på nätterna. 

Gymnasieleven som blev storföretagare har dock aldrig sett vidare utbildning som nödvändig för att klara sin uppgift. 

– Jag använder sunt förnuft, lär mig av mina misstag och lyssnar på vad folk säger. Jag har inte haft något behov av utbildning eller någon mentor. Jag har dock en revisor i min styrelse som jag använder som bollplank, det uppskattar jag mycket. Ibland bollar jag frågor med branschkollegor eller anställda, men det är ju jag som i sista änden står för besluten.

Att entreprenörer är människor som inte är rädda för att ta risker håller Gustav med om, men han tar inte vilka risker som helst, han kallar det kalkylerade risker.  Att bli fartblind och förlora respekten för konsekvenserna av sina beslut ligger inte i hans natur menar han. 

– Men ibland har Anny tack och lov hoppat in och bromsat mig, och trots det ser jag med facit i hand att jag faktiskt har tagit risker några gånger. Hade till exempel vårt första stora kontrakt på 12 miljoner bara gått ett par miljoner fel hade företaget inte överlevt. Vi hade en tuff tid då, företaget växte och likviditeten var ett ständigt problem. 

Tillväxten var rasande under några år vilket illustreras av att företaget utnämndes till Gasellföretag av Dagens Industri hela fem år i rad. Bankkontakterna fungerade hyfsat bra under de viktiga åren menar Gustav, en gång har han bytt bank, men just nu är han nöjd. Policyn är att så snabbt som möjligt få maskinerna betalda. Med egenägda maskiner står man stadigare om det blåser. 

– Vi försöker också att ha all den utrustning som krävs för att kunna förädla vår produkt. Till exempel har vi sedan några år tillbaka börjat med spontning så att vi kan klara av det själva om det ingår i uppdraget. Vi har också specialiserat oss på markstabilisering för att förbättra mark och spara kostnader för hantering av massor. Det ligger verkligen i tiden både kostnadsmässigt och miljömässigt.

Dagsnoteringen för Antonssons Mark och Entreprenad AB är 90 anställda, femton av dem på kontoret, fem-sex jobbar i verkstaden och resten är maskinförare och anläggare. I maskin-parken finns allt från entonnare till största grävaren på 43 ton. Lång-grävare är en favorit som enligt Gustav har många användningsområden.

– Maskiner är det roligaste med jobbet. Jag älskar dem och att komma ut på en arbetsplats med många maskiner igång där det verkligen flyter på är så jävla kul.

Men i nästa andetag fortsätter han:

– Att se de anställda växa och ta ansvar är sjukt bra. Detta är ingen enmansshow. Jag klarar inte att göra mitt jobb utan duktig personal. Vilken utbildning de har, det skiter jag i. De bästa killarna är inte rädda för att jobba, det är viktigare än någon utbildning.

– Men det är fel att bara prata om att det saknas maskinförare, bristen på anläggare är allvarlig och det är snudd på helt hopplöst att tillsätta tjänster som arbetsledare och platschefer.

Med nya ägare står Antonssons Mark och Entreprenad AB nu inför en spännande tid. Hur framtiden kommer att gestalta sig vill Gustav egentligen inte uttala sig om, det är ju inte längre han som bestämmer, men att företaget kommer att fortsätta växa och att specialkompetensen ska förstärkas det är han säker på. Eller som Infralogistics vd Håkan Wifvesson uttrycker det i pressmeddelandet:

– I Antonsson finns stor kompetens och en lång erfarenhet inom mark- och anläggningsbranschen vilket skapar möjligheter för våra befintliga och nya kunder. Synergier med befintlig verksamhet gynnar både medarbetare och kunder.