MR gräver för fiber och tillväxt

En trumma slang i veckan är målet när Hampus Petersson och hans kolleger sakta arbetar sig fram genom landskapet i den vackra dalgången utmed ån Viskan. Det betyder 900 meters grävning och plöjning. 

– Men förra veckan lade vi faktiskt två kilometer och senaste tiden har vi snittat på 1 400 meter i veckan. Det går bra här. Värre är det på andra ställen i projektet, där är det sten och måste sprängas, berättar Hampus Petersson som tillsammans med Theodor Johansson, anläggare från Hillerstorps Schakt AB och Joel Andersson, maskinförare från Tutaryds Gräv AB, formar det lilla arbetslaget.

– För ett par dagar sen blev Joel lite glad i hågen och körde upp ett dike på 600 meter extra framåt eftermiddagen. Den dagen kom vi hem sent för man vill ju gärna bli klar och återställa samma dag, flinar Hampus och är riktigt nöjd med hur jobbet flyter på.

Projektet är en förläggning av slang för fiber som en del av Sveriges stamnät. Totalt ska sex mil fiber läggas och förbinda Västergötland och Halland. Utmed sträckan ansluts även lokalt på flera platser. Hillerstorps Schakt AB har kontraktet och förutom Hampus arbetslag jobbar även ett annat team från företaget utmed sträckan.

För Hampus Petersson är projektet ett av många han gör via maskinringen MR Småland för Hillerstorps Schakt. Han har egen entreprenadfirma, HP:s Gräv och Service med återkommande uppdrag för Hillerstorps Schakt och så har det varit under lång tid. 

– Jag började som maskinförare när jag var anställd hos en lantbrukare hemma i Hånger utanför Värnamo, berättar han. Jag var bonddräng och körde hans traktorgrävare i entreprenad ett par dagar i veckan. 

Men egentligen började karriären som det så ofta är långt tidigare när Hampus var en ivrig åttaåring på cykel. 

– Det där med fritids tyckte jag var tråkigt, jag provade fotboll också, men blev trött på det med. En dag cyklade jag hem till en bonde i samma by, kom tillbaka nästa dag också och sen blev jag kvar där.

Hampus tog studenten på naturbruksgymnasium med inriktning på jord och djur men med tillägg för skog och reparation. En alldeles perfekt utbildning för att fortsätta att arbeta hos grannen, Kurt Nordin, och där blev Hampus kvar länge. 

– Jag slutade skolan 2005 och runt 2007–2008 började jag köra Kurts maskin i entreprenad nästan hela veckorna. Förarbevis för grävmaskin och hjullastare tog jag på Nifsarpsskolan i Eksjö och Stora Segerstad i Reftele.

Åren gick och 2020–2021 var det dags för Nordins (nu var det sonen Johan som skötte firman) att byta ut sin traktorgrävare. 

– Då bestämde vi att det var jag som skulle köpa nästa maskin så jag startade eget företag i oktober 2021 och köpte en begagnad Huddig 1260c.

Genom alla år som maskinförare, först som anställd och nu som egen, har Hampus Petersson arbetat via maskinringen, MR. Att bli medlem i MR Småland var en självklarhet när han startade eget. 

– Det är rätt smidigt, jag registrerar min arbetstid och specificerar vilka grejor jag använt varje dag. Sen får jag en självfaktura som jag använder i min bokföring. En riktig fördel med att jobba via MR är att det ger mig en ekonomisk trygghet, vilket var extra bra till exempel när jag var nystartad. Visst kostar det lite med provisionen till MR, men det är det lätt värt.

Maskinringarna skapades i Sverige i början av 1990-talet. Det var knepiga tider för lantbruket vars marknad avreglerades, bland annat för att minska överskottet av jordbruksprodukter. Idén om ett organiserat samarbete bönder emellan hämtades från Europa där man till exempel i efterkrigets Tyskland använt metoden för att kapa kostnader och lösa behovet av arbetskraft.

Tanken bakom lantbrukets maskinringar var att organisera samverkan – bönder och bönder emellan. Genom tiderna har man på landsbygden alltid samarbetat, ägt maskiner tillsammans på olika sätt och organiserat arbetslag vid större uppgifter. Nu var det dags att bilda ekonomiska föreningar med syfte att utan eget vinstintresse förbättra lönsamheten hos medlemmarna genom ett bättre utnyttjande av både maskiner och arbetskraft. 

Dalarna var först ut och efter några år fanns över trettio maskinringar fördelade över landet. 

Susanne Öberg är ordförande för paraplyorganisationen Sveriges Maskinringar och sitter i styrelsen för sin lokala maskinring MR Norrland. Hon berättar att det idag finns tretton maskinringar, varav en verkar på Åland. 

– Det är verkligen värdefullt att arbeta inom en ekonomisk förening. Vinsten är medlet, inte målet. Jag tycker att det finns något som lockar med det, man känner att man gör något gott, konstaterar hon.

Precis som Hampus Petersson kommer Susanne Öberg från en bakgrund inom lantbruk. – Mina farföräldrar var mjölkproducenter, min far drev en skogsvårdsentreprenadfirma och själv har jag jobbat för LRF samt som ledarskapskonsult inom skogsbranschen vid sidan om att jag också driver eget skogsbruk.

Av de svenska maskinringarnas 3800 medlemmar är ett stort antal troligen på något sätt fortfarande efter trettio år knutna till lant- och skogsbruk, men maskinringarna är öppna för alla och har inget register över medlemmarnas anknytning till ursprungsbranschen. 

– Vi som blev över när djuren försvann är väl vi som nu ger oss in i entreprenad, funderar Susanne. Vi vet också att andelen medlemmar som inte har egna lantbruk ökar för varje år även om vi inte för någon egentlig statistik över det.

– Vad vi vet med säkerhet är att entreprenadverksamhet utgör en stor del av verksamheten inom svenskt lantbruk idag. 

–  Entreprenad sysselsätter till exempel fler personer på landsbygden än vad mjölkproduktion gör och vi räknar med att entreprenad där kunden inte är jord- eller skogsbrukare utgör två tredjedelar av maskinringarnas verksamhet.

Just nu går det bra för Sveriges maskinringar, riktigt bra. För ungefär fem år sedan bestämde man sig för att förstärka verksamheten. En kraftsamling skulle göras och målet var att nå en samlad omsättning på en miljard kronor. Satsningen lyckades och mellan åren 2021 och 2023 fördubblades omsättningen för att landa på 1,1 miljard. 

– Det genomfördes genom att allt fler maskinringar gav sig ut och svarade på både offentliga och privata upphandlingar i större utsträckning. Det startades ett erfarenhetsutbyte mellan olika maskinringar och samtidigt gjordes en generationsväxling både i styrelser och med nya profiler för nya vd:ar ute i de olika maskinringarna. 

En titt i MR Smålands årsbok för 2024 visar dock tydligt att maskinringarna fortfarande upplever sig själva som en förening för utbyte av maskiner och tjänster lantbrukare emellan. Kalkylexempel med priser för körning med treskärig kontra sexskärig buren växelplog samsas med hackvagnar, rotorsträngläggare och rundbalspressar. Kort sagt finns lantbrukets alla maskiner representerade. 

Men här finns också väl specificerade kalkylexempel på timkostnader för minilastare, hjulgrävare, sandspridare och sopvalsar.

Två världar som möts. Och ibland kan det bli gnissel i skarven. 

Att lantbruket under många är har haft skattelättnader för diesel gör naturligtvis att det gäller att hålla tungan rätt i mun när förbrukningen ska redovisas. Varken Hampus Petersson eller Susanne Öberg upplever dock att detta ger upphov till några problem eller att de fått kommentarer om orättvisa konkurrensförmåner. De är eniga om att man måste följa reglerna, något annat går inte. 

– Jag hör faktiskt inte så mycket om den frågan, mer än att många tycker att det är lite bökigt med ett moment till som måste räknas på, konstaterar Susanne. 

– Vi hade såklart gärna sett diesellättnader till alla.

Susanne talar hellre om samarbete än konkurrens och konstaterar att om det går bra för grannen är chansen stor att det också går bra för dig. De flesta av landets maskinringar är medlemmar i Maskinentreprenörerna, ME, och en process att även ansluta MR Sverige är inledd.  

– Jag ser gärna ett samarbete inom flera områden som till exempel frågor om rekrytering och kompetensförsörjning. Titta till exempel på hur duktig transportbranschen varit på att rekrytera tjejer. Det skulle vi också kunna bli bättre på, tillsammans kan vi lära oss att fiska i hela vattnet, inte bara i halva, konstaterar Susanne Öberg.

Nere i Västergötland (eller Halland) jobbar Hampus, Theodor och Joel vidare med sina slangar, söktrådar och varningsband. Hampus plöjer ner slang och återställer med sin Huddig, Joel öppnar upp diket med smalskopa och anläggaren Theodor har med smalskyffeln i hand fullt upp med att serva två maskiner. 

Arbetet rullar på som det ska och förutom en och annan avgrävd täckdikningsslang finns just nu inga hinder. 

Till helgen far Hampus hemåt till Värnamo för att klättra upp i sin andra maskin, även den en Huddig. 

– Det finns alltid småjobb att göra hemikring, konstaterar han. Några av dem tar jag via MR, andra är så små att jag tar dom direkt i min egen firma. Det är det som är fördelen med MR, man måste inte göra alla jobb via maskinringen.