När frun också behövs på sitt jobb

För länge sedan träffade jag en entreprenör med något trött i blicken. Han hade fötts in i branschen och jobbat hårt i många år, han var mycket framgångsrik och just den här våren roddade han ett stort projekt med många maskiner.

Han beskrev sig som en man av den gamla skolan, som alltid klarade biffen och levererade resultat.

Därför kunde han inte annat än fnysa lite över dagens män, som tydligen måste sluta i tid för att hämta på dagis eller till och med hade fräckheten att vabba. 

Det ställde ju till det för chefen och i förlängningen beställaren om en maskin saknade förare eller om någon inte kunde jobba över hur som helst i ett kritiskt skede.

Den här entreprenören hade dock accepterat läget, om än motvilligt. Han insåg att 2000-talet var här för att stanna, oavsett vad han tyckte, och att även män är mycket mer än bara arbetskraft. 

Kanske undrade han till och med över hur det hade varit om han också fått sitta hemma med en snorig femåring och äta glass framför teven.

En annan entreprenör jag mött hade nyss startat eget, även han jobbade hårt och mycket.

Han hade dock tagit med i beräkningen att hans hustru också behövdes på sitt jobb. Ibland var det alltså hon som fick stressa hem för att badda barnpanna eller fixa tisdagsmakaronerna, ibland var det han.

Många andra har förstått att de i en tid då rekrytering seglat upp som ett av branschens största problem måste hänga med i de nya tiderna, som ju inte ens är så nya längre.

För nog är det så att företag har större möjligheter att locka till sig (och behålla) de riktiga guldkornen om de anställda får möjlighet att leva ett fullödigt liv, med rimliga och förutsägbara arbetstider. Och detta oavsett om de har barn eller inte.

Faktum är att hela företaget förmodligen mår bättre av att ha pigga och glada anställda, och att slippa dyra övertidstimmar.

Till och med chefen håller nog längre om han eller hon skippar nattmanglandet. Helst i så god tid att de slipper hamna på akuten med ett tryck över bröstet.

Är det kris är det förstås kris. Men nog är det så att en hel del av de där övertidstimmarna skulle kunna undvikas med bättre planering och en ansvarsfull dialog med vettiga beställare. 

Övertid ska ju vara ett undantag, inte en regel.