”Överträffade mina förväntningar”

Sen i mars sitter du i en konverterad hjulgrävare som fått dieseldriften utbytt mot en elmotor och batterier. Berätta om varför du är så nöjd med maskinen? 

– Främst är det att stabiliteten är så god. Motvikten i kombination med att det finns tre ton batterier gör att viktfördelningen blivit riktigt bra. Tyngdpunkten är mer centrerad och maskinen har blivit mycket stadigare. 

–  Maskinen orkar tunga lyft på utsträckt arm. Det har gjort mig till en väldigt bortskämd maskinist, jag känner mig alltid trygg, behöver inte oroa mig för att det blir för tungt.

Några andra skillnader jämfört med en konventionell maskin? 

– Det är ju skillnad i att köra elmotor och diesel­motor. Första veckan var jag verkligen inte kompis med maskinen. Men efter en inkörningsperiod, när jag började fatta hur den jobbar, så blev det riktigt bra. Nu hoppas jag att slippa gå tillbaka till en vanlig maskin. 

Vad är det som är den stora skillnaden menar du?

– Pumparna får väldigt direkt kraft från motorn och det ger mig bättre kontroll. Det gör det väldigt trevligt när jag ska smyga med små rörelser som finlir runt kablar och annat. Jag vet hur maskinen ska bete sig i alla lägen. 

– Sen är det såklart skönt att slippa hålla på med diesel och AdBleu.

Istället kopplar ni ju in en laddkabel. Hur har det där med laddningen fungerat? 

– Vi laddar med hjälp av en laddstation, som har ett stort batteri. Vi hade en period när det krånglade, men nu fungerar det hur bra som helst. Inför natten kopplar vi in de två grävarna samt två lastbilar och på morgonen är de fulladdade.

Du har nästan 400 kWh i batterierna, hur länge räcker det? 

– Hittills har jag bara varit neråt 20–25 procent en gång, men det var när nattladdningen hade strulat. Vi kan lätt jobba tolv timmar på en laddning, vi har utan problem en marginal så det räcker och blir över. Det är klart att den drar olika mycket beroende på vad man gör, men när jag till exempel hjulade till Solvalla för Svenska Maskinmässan så drog det bara drygt fem procent och då körde jag ändå i 35 km/h.

Du är ju egentligen bondgrabben som läste media på gymnasiet för att med tiden ta förarbevis och sen hamna som säljare och produktsupport på Maskinia i Linköping. Hur kommer det sig att du nu sitter i en grävare i Stockholm?

 – Ha, ha. Det var ju den där kärleken som slog till. Genom jobbet träffade jag Rebecka och hängde med henne till Stockholm, så det var bara att börja leta efter ett jobb. 

– Nu har jag verkligen lyckats hamna på ett bra ställe, och det är ju kul att få jobba i en maskin som jag har följt ända sedan det började snackas om den på Maskinia för några år sedan.