Detta borde inte gå…

Det är mycket snack i branschen nu om att det är svårt att rekrytera. Rekrytera personal med ”rätt kompetens” som det heter. Men vad är rätt kompetens egentligen? 

– Jag visste att jag ville köra grävmaskin. Jag var trött på att jobba inomhus och hade fått den här idén om att jag ville köra grävmaskin. Så jag ringde då runt och frågade olika företag, men jag visste ju faktiskt inte hur man kör grävmaskin och ingen entreprenör hade möjlighet att anställa mig eller tid att lära mig. Så jag tänkte att jag får väl lära mig själv då…

Tidningen Maskinentreprenören träffar Madde (Madeleine Karlsson) en extremt fin vårdag en bra bit ut på den sörmländska landsbygden bland stora och mindre jordbruk och där vi ser tornet på den obligatoriska landsortskyrkan. Här har folk inte kommit långt eller överlevt särskilt länge om de inte vill eller kan hugga i och hjälpa till. Det är ”Maddeland”. Här hör hon liksom hemma.

– Jag ville ju bli bonddräng först, gick lantbruksutbildning. Men sedan blev det att jag började jobba med reservdelar – på Odal (Lantmännen Maskin). Sedan ett annat företag där jag arbetade med Volvodelar. Transmissioner, verkstads- reservdelschef. Men vid 28 så kände jag att jag ville ut. Arbeta utomhus, säger hon… 

… Och man förstår snabbt att detta är kärnan. Det här är ingen kontorsråtta. Det är heller ingen som direkt är rädd för att gå sin egen skogsstig. Eller bygga väg. Eller bygga företag. Den finns en envishet i blicken som påminner om de krokiga enarna i landskapet som alltid överlever blåsiga och snorkalla Sörmlandsvintrar.

– Bygga väg är kul tycker jag. Men även våtmark. Eller jobba på bygge med andra… eller hålla i ett eget projekt… Allt är kul.

Men egentligen. Det här borde inte ha gått. Hur har man ens råd med att köpa en egen grävmaskin när man är 28 år och kommer från ett helt vanligt jobb med vanlig lön? Vad säger banken?

– Nä, dom skrattade åt mig, jag fick inte låna ett öre. Men Jag är rätt så sparsam. Jag köpte den kontant. Den första. Det var en mindre grävmaskin, en Hitachi EX 60. En maskin jag tänkte att jag skulle lära mig på. Hur man gjorde…

Madde ringde entreprenörer - igen. Nu inte för att fråga efter jobb. Utan liksom mer… hur gör man då? Ni borde ju veta. Ett av tipsen som hon köpte var att absolut inte köra med tiltrotator i början. Då lär man sig inte ”lägga upp jobbet”, sa experterna.

– Det var några som jag brukade höra mig för hos. Erfarna grävmaskinister och anläggare, förklarar Madde. 

Men det var ändå hon själv som till slut måste göra jobbet. I alla väder och alla årstider. Och räkna på jobben – i konkurrens med andra. En ung tjej… utan utbildning till maskinförare, vana att driva eget, eller annat som hade med just det här jobbet att göra. Läsa ritningar?

– Det är klart att jag räknade lågt i början. Hade låga priser, men jag kunde ju inte och hade inte den kompetens som krävdes för att jag skulle kunna ta fullt pris. Inte fullärd. Klart att jag var osäker ibland, men jag var tvungen att lära mig och blev det fel, ja, då fick jag bara göra om. Så var det.

De första jobben gick via lantbrukare som behövde hjälp. ”Blöthål” som behövde åtgärdas. Dräneringar. Diken. Det gick runt på något sätt. Maskinen var ju betald hur som helst.

– Jag behöll också mitt ordinarie jobb med reservdelar det första året. Och ibland hoppade jag in och körde jordbruksmaskiner eller liknande. Men det är klart att det var ganska många som tänkte då att det där inte skulle gå. Att jag inte skulle fixa det. Att en tjej köper en egen grävmaskin plötsligt och börja jobba. Men jag måste ändå säga att det flesta stöttade mig ändå. Fick bra med hjälp.

Men det här med att utbilda sig till maskinförare på riktigt? Varför hoppa över ett sånt steg?

– Jag var 28 då och hade arbetat heltid, så det var inte aktuellt då. Men det finns andra bra sätt att utbilda sig. Ett år efter att jag började tog jag förarbevis. Det var så då att man kom ut till mig och vi varvade teori och praktik en dag i veckan under en period. Sedan var det klart med det, säger Madde och rycker lite på axlarna åt detta. 

– Förarbevis behövde jag ju för att jobba på byggen. Det var bara att se till att ordna med detta. Sedan finns det andra specialutbildningar som krävs för olika jobb. Man kan lära sig mycket själv ute i fält men kurser är jätteviktigt.

Men att räkna på jobb. Kan en nybörjare lära sig det själv?

– Jag har läst på hur man gör, räknat själv och lärt mig under åren. Det har i stort alltid gått bra. Jag har väl hittills bara räknat bort mig cirka fem gånger. Men inte mer än så. Någon gång har jag väl gjort helt fel också. Grävt ner en sluten tank fel en gång som jag fick ta upp och göra om jobbet. Det blir dyrt. Men det har inte gått åt skogen ofta, faktiskt.

Det finns en synlig tråd i entreprenören Madde Karlssons väg framåt. Det är envishet och otålighet (jag kan själv-typen). Vill man jobba utomhus och trivs med det så vill man heller inte sitta i skolbänken, för det är ofta inomhus.

Nu är det inte längre så att Maddes Gräv är ett företag som bara åker runt och gräver lite diken på landet. Under åren har bolaget åtagit sig en rad olika uppgifter och jobb. Både kört som underentreprenör på större byggen, eller järnvägsjobb i Stockholm där Trafikverket är beställare. Madde har byggt större ladugårdar, hallar, husgrunder. Ibland själv som byggentreprenör och då haft hela ansvaret  mot kund och inhyrda entreprenörer. Röjt snö åt kommunen. Ja, nästan allt.

Hur går det med att läsa ritningar…
Frågat om det också?

– Jag har läst på själv. Och när jag inte har förstått så har jag frågat. Det går att lära sig allt. Det har inte varit några större problem, egentligen. Det går.

Men nu tas nästa steg i Maddeland. Med ungefär samma logik och filosofi som tidigare i karriären. Bolaget Maddes Gräv ska ombildas från enskild firma till AB. Helt på inrådan av henne själv. Revisorn tycker inte att det behövs. Har avrått. Men hon har bestämt sig. Vi börjar nu förstå varför det här ändå har gått. Fast det inte borde.

– Det här är ju en liten firma. Jag är inte ute efter att växa jättemycket eller tjäna väldigt mycket pengar. Jag omsätter runt fyra miljoner och gör en vinst på cirka 500 000. Och då tycker revisorn att det är onödigt. Men jag tycker att jag betalar alldeles för mycket skatt på de här jobbet jag gör. Och jag vill få kvar mer i företaget; kunna investera och utvecklas utifrån det. Så det blir ett AB nu.

Vi behöver avbryta intervjun en stund. För nu kommer Maddes systerdotter Ellen Carlsson med ett lass grus på Maddes John Deere 4455. Motorljudet tar plats i miljön, det är ett imponerade episkt motorljud – ett eko från förr, kan man säga.

– Jag vet. Jag har satt på ett rakt rör. Jag är lite nördig på sånt. Men visst låter den jättehärligt? Det är konstigt. Ingen var intresserade av den här maskinen för några år sedan, men nu får jag även erbjudanden från utlandet. Dom har tydligen blivit väldigt populära igen.

Kärran med gruset ser unik ut?

– Den har min sambo byggt. Han har verkstad bland annat. Han hjälper mig också med svårare reparationer och liknande. Själv kan jag serva och byta slangar och liknande. Men inte avancerade grejer.

Sedan tittar vi på när gruset kommer. Tar lite bilder. Väntar. Det går snabbt och smidigt. Jobbet som görs just nu är på en förskola som har haft problem med vattensamling och behöver får marken dränerad och återställd. Gruset ska till gången utanför entrén. Jobbet har hon vunnit i konkurrens. Räknat på själv.

Det har gått en tid sedan starten. Maddes Gräv har varit igång i hyfsat många år. Själv ska hon fylla 45. Inte för att hon räknar.

– Jag är född 1978. Hur gammal är jag då? Jag är inte så bra på matte, skämtar tjejen som själv räknar på egna jobb och sköter bokföringen för både sitt eget och sambons bolag. Vi gissar att hon är tillräckligt bra på matte, faktiskt. Och det där med ålder är ju ändå inte avgörande för en maskinentreprenörs framgång. Inte heller vilket kön entreprenörer har.

Men avgörande är kompetens. Eller som det verkar är det förmågan att skaffa sig rätt kompetens när det behövs.

Och nu är det faktiskt dags att fylla på kompetensförrådet för Maddes Gräv – igen. Hon har nämligen identifierat en marknad som gör henne mycket intresserad, och som hon helt säkert nu kommer att ge sig in i.

– Att återställa våtmarker är något jag har tittat på ett tag, och det tycker jag är väldigt intressant. Att få bygga i naturen och göra fint och dessutom vara en del i att göra miljön bättre. Det finns redan ganska mycket jobb där, och det kommer att bli mer. Så det kan väl bli aktuellt med en långgrävare till det, tänker jag.

Men hon drömmer också om egen bergtäkt och äga en Cat D4 LPG.

Och med tanke på hur det har gått hittills – så borde det nog gå det också.