– Samverkansmodellerna är ett försök att minska på konflikterna och få till bättre projekt. Modellerna i sig är inte nya – de första användes på Nordsjöns oljeplattformar för tiotals år sedan – men de har blivit allt vanligare inom infrastruktursektorn och de håller på att hitta sin nisch i och med standardisering och industrikutymer. Vi vet trots detta lite om vad som händer inom projekten då mycken forskning hittills fokuserat främst på upphandling och kontraktsmodeller, säger Anna af Hällström.
Hon har tidigare jobbat inom bygg och stadsplanering och blev tidigt intresserad av samverkansmodeller inom branschen. I sin avhandling har hon studerat hur formella och informella aspekter påverkar projektets framfart.
– Projektet styrs delvis av hur olika aktörer ser på det: hur man uppfattar arbetssätt och metoder, vad man ser som ’rätt’ process, vem som har ansvar för vad. I samverkanskontrakt blir hela projektprocessen mer flytande än man är van vid, vilket leder till nya arbetssätt, förändrat ledarskap och ett nytt perspektiv på helheten. Kontraktet och det ekonomiska upplägget lägger grunden för samverkan, men samverkan påverkar också hur man tolkar kontraktet, säger hon.
– Jag hoppas att en större insikt i vilka krafter som driver samverkan, både formella och informella, kan hjälpa projektledningen att förstå projektets drivkrafter samt hur man på bästa sätt kan främja samverkan baserat på de olika logiker som finns i projektet.