Skadestånd kan bli preskriberat efter tre månader

En beställare som misstänker ett fel måste agera snabbt. Men hur tydligt måste ett skadeståndsanspråk vara för att inte gå förlorat genom preskription? Den frågan har Göta hovrätt nyligen prövat i ett uppmärksammat mål som kan få stor betydelse för både beställare, konsulter och entreprenörer som arbetar under standardavtalet ABK 09.

Målet gällde ett konsultuppdrag kopplat till spår- och kontaktledningsbyte på järnvägssträckan Borås–Varberg. Efter att felaktiga rälsförhöjningar upptäckts riktade beställaren ett omfattande skadeståndsanspråk mot konsulten. Tvisten kom dock inte i första hand att handla om själva felet eller storleken på skadan. I stället blev den avgörande frågan om beställaren hade framställt sitt krav i tid.

Enligt ABK 09 (kapitel 5 § 6) ska ett skadeståndsanspråk framföras skriftligen inom tre månader från det att beställaren fått skälig anledning att anta att utföraren är ansvarig för skadan. Om så inte sker riskerar rätten till ersättning att gå förlorad.

I det aktuella målet menade konsulten att beställaren hade varit för sen. Beställaren hänvisade då till ett antal e-postmeddelanden som skickats under projektets gång och hävdade att dessa utgjorde ett giltigt skriftligt anspråk.

Tingsrätten gick på konsultens linje och ansåg att meddelandena inte var tillräckligt tydliga för att bryta preskriptionen. Göta hovrätt gjorde dock en annan bedömning.

Hovrätten konstaterade att ett meddelande måste innehålla mer än ett allmänt uttryckt missnöje för att preskriptionen ska brytas. Det måste framgå att ett skadeståndsanspråk faktiskt görs gällande, vilket händelseförlopp som åberopas och på vilket sätt konsultens agerande påstås ha orsakat skadan.

– Samtidigt slog hovrätten fast att preskriptionsbestämmelser i standardavtal ska tolkas restriktivt – det är rättighetsavskärande. Syftet är att parterna ska kunna identifiera och hantera en tvist i ett tidigt skede, inte att formella krav ska användas som ett sätt att stänga dörren för berättigade anspråk, förklarar advokat Carl Johan Törnros, på Terra Advokat.

I målet fann hovrätten att de aktuella e-postmeddelandena, när de lästes tillsammans, gav tillräcklig information. Av korrespondensen framgick att felaktigt underlag hade distribuerats, att detta hade lett till felaktig rälsförhöjning samt att kostsamma korrigeringsåtgärder behövde genomföras. Det framgick även att skadan var betydande.

– Domen visar att domstolen är beredd att se till innehållet och den praktiska innebörden av kommunikationen mellan parterna, snarare än att ställa upp onödigt formella krav på hur ett skadeståndsanspråk ska formuleras; domstolen kom fram till att meddelandena kunde läsas tillsammans och som helhet uppfyllde kraven, säger Carl Johan Törnros.

För bygg- och anläggningsbranschen är avgörandet särskilt intressant eftersom många konsultuppdrag genomförs under ABK 09. Det är inte ovanligt att ett fel behöver utredas under lång tid innan den ekonomiska konsekvensen kan överblickas fullt ut.

– Hovrätten markerar att ett krav inte behöver vara slutligt preciserat redan från början. Det viktiga är att motparten förstår att ett konkret fel har identifierats och att ekonomiskt ansvar kan komma att göras gällande, säger Törnros.

Samtidigt innehåller domen en tydlig varningssignal. Ett allmänt hållet missnöje eller en generell reklamation räcker fortfarande inte för att avbryta preskriptionen. Meddelandet måste ge motparten en reell möjlighet att förstå vad tvisten gäller och att krav på skadestånd framställs.

För entreprenörer och beställare innebär det att dokumentationen kring upptäckta fel är avgörande. När ett misstänkt fel identifieras bör en skriftlig underrättelse skickas så snart som möjligt. Beskrivningen bör innehålla vilket fel som har upptäckts, hur felet bedöms ha uppkommit, vilka kostnader eller skador som kan följa samt att ersättning kommer krävas.

– Den som väntar för länge eller uttrycker sig alltför vagt riskerar fortfarande att förlora sin rätt. Domen innebär inte att kraven för tydlig reklamation försvinner, men den ger en mer praktisk och verklighetsanpassad syn på hur de ska bedömas, säger Carl Johan Törnros.

När ett fel upptäcks gäller alltså att agera snabbt, dokumentera tydligt och kommunicera skriftligt och förklara att man har ett krav och ange varför. I annat fall kan frågan om ansvar aldrig ens prövas i sak.