Skanska redo för elektriskt

Vi är i Arlöv. Ett prestigeprojekt där byggherren Jernhusen har hög svansföring i klimatfrågor och kräver justa villkor (enligt Rättvist byggande). Ska bli ny tågdepå. El finns, projektet ser perfekt ut för elektriska anläggningsmaskiner. Och här… finns det en (1) elektrisk grävmaskin på band. Ingen hjullastare fick plats. Men det är på riktigt.

… och det går – projektet rullar på fint, men det går långsamt med elektrifieringen. Över hela Europa diskuteras elektrifieringen av anläggningsmaskiner, i princip på nästan varenda konferens där det deltar nyckelaktörer i byggbranschen. Att tekniken i maskinerna fungerar – det är alla överens om. Men sedan kommer det: laddningsinfrastrukturen, låg efterfrågan, bristen på miljöbonus och bidrag från statsmakterna, investeringskostnaderna, andrahandsvärdet… risker som för en lågmarginalbransch som  byggbranschen inte är enkla att hantera.Men det går framåt. Sakta.

Skanska Sverige har i dagsläget cirka 20 elektriska anläggningsmaskiner i sin ägo. Det är antagligen flest i Sverige, och strategin är också att långsiktigt stärka och expandera den egna maskinparken. Maskinerna finns främst i dotterbolaget Schakt & Transport och affärsområdet Skanska Industrial Solutions. 

Landets maskinentreprenörer bör hänga med i utvecklingen, för nu vill Skanskas ledning inte längre testköra de elektriska maskinerna – de ska ut i verksamheten. Och bolaget gör ett viktigt förarbete genom att bearbeta beställare att se fördelar och möjligheter.

– Vi investerar själva, både köper och långtidshyr. Men vi kan inte klara vårt uppdrag med bara egna maskiner, det är viktigt att våra underentreprenörer också investerar; för den modellen vi arbetar efter nu, med egen maskinpark och utvalda underentreprenörer – den måste fungera även med det elektriska skiftet, säger Anders Cederwald, maskinchef på Skanska väg och anläggning.

Detta är ett tydligt besked. Skanska har byggt upp en verksamhet som fått namnet Region Special där strategin varit att växa, främst via dotterbolaget Schakt & Transport, och för att stärka sin maskinaffär med både antal maskiner och personal. Men det finns ingen tanke på att ta helt köra schaktjobben i egen regi. Det anses helt orimligt.

– Just nu är det ganska svårt att hitta underentreprenörer som har elektriska anläggningsmaskiner. Man har inte vågat investera ännu; det anses som en omogen produkt som är ny för branschen och kräver nya arbetssätt. Men det kommer att börja röra på sig, det är säkert, säger Cederwald.

Linus Gäfvert är klimat- och hållbarhetschef på Skanska. Han konstaterar att efterfrågan på utsläppsfria lösningar ökar bland Skanskas kunder, och att bolaget också hjälper sina beställare med att förstå möjligheter och fördelar. Ett viktigt jobb som landets maskinentreprenörer indirekt kan dra nytta av. För det är detta som är nyckeln. Det går inte att investera i elektriskt om det inte finns efterfrågan och avkastning på längre sikt.

– Man kan säga att vi trycker på här, så att efterfrågan ökar. Det är också vår roll i detta. Vi har nu byggt upp en spetskompetens – och nu även brett i företaget. Kan vi få kunderna intresserade så växer marknaden, och då kommer även landets underentreprenörer våga investera, resonerar Gäfvert.

Skanska är självfallet inte ensam bygg-entreprenör att arbeta såhär, men har kommit långt. Kanske längre än konkurrenterna. Är i varje fall synligare.

På det ena eller andra sättet har en rad byggentreprenörer genomfört tester. Det som är extra intressant med Skanskas är att bolaget är mer centraliserat än vad många kanske inser. I det stora hela tänker bolaget på samma sätt som en mellanstor maskinentreprenör: Ska elektriska maskiner in på byggarbetsplatsen ska det vara lönsamt på projektnivå. Ingen idé att gå först och snabbast om inte ekonomin och organisationen hänger med. 

– Det ska inte bara vara ett jippo, som Anders Cederwald målande uttrycker det.

Det Skanska lärt sig är bland annat att kunder, privata och offentliga, elbolag och underentreprenörer behöver vara delaktiga och insatta. Laddningsinfrastrukturen är och förblir central. Elektrifieringen kräver förarbeten som dieselmaskinerna inte kräver.

– Maskinen måste vara långsiktigt lönsam, inte bara i ett isolerat projekt. Idag finns det faktiskt inte heller samma utbud av elektriska maskiner som när det gäller diesel. Vi, Skanska, är såklart stora, men vi är ett företag också. Det ska vara balans mellan risk och möjligheter. Skanska har nu kunskapen och vi känner till var det är lämpligt och när det inte är det, och vi kan maskinerna, vilket även maskinleverantörerna ska förstå, förklarar Anders Cederwald.

I Arlöv där Jernhusen alltså är byggherre har det ställts ambitiösa miljökrav. Här ska också material återvinnas och utsläppen hållas nere. Det byggs inom konceptet Rättvist byggande, som ställer krav på att projektet bland annat ska vara rent från all osund konkurrens. Här passar elmaskiner perfekt och i projektet går en bandgrävare från Volvo CE (EC230) som spakas av den erfarne elmaskinsföraren Stefan Rosén. Projektchef är Emil Westesson.

– Här har vi kalkylerat med prisnivå för maskinen som är bra för både kunden Jernhusen och Skanska. Det är helt och hållet en lönsam maskin som kör här på samma villkor som dieselmaskinerna. Det fungerar mycket bra, säger Westesson.

Skanska och Jernhusen har också planerat i tid och dragit fram rätt kräm (ampere) i ledningarna för att klara laddningen på natten. Maskinen går sedan hela dagen på en laddning, och det går maskinföraren Stefan Rosén i god för.

– Det fungerar, jag larvar bort vid arbetsdagens slut och laddar, och den här nya, andra generationens bandgrävare är klart bättre än den förra Volvomaskinen jag hade. Den här är starkare och optimerad på ett annat sätt, klargör Stefan Rosén.

Rosén har för övrigt bara positivt att säga om elgrävaren. Han ”stormtrivs”. Den är tyst, stark och snabb.

Och det är just det här med maskinförare som är skälet till att de stora byggentreprenörerna, även om de skulle i teorin kunna räkna hem elektriska anläggningsmaskiner och köra mer i egen regi… De stora entreprenörerna har faktiskt inte tillräckligt med förare. Dessa finns i hög grad i nästa led, hos underentreprenörerna, maskinentreprenörerna.

Anders Cederwald igen:

– Det svåra är även i fortsättningen att hitta duktiga maskinförare. Där är bromsklossen, kan man säga.

Det är denna realitet som också påverkar de stora uthyrningsföretagen. Även om dessa skulle kunna göra stora ekonomiskt fördelaktiga investeringar i elektriska maskiner så att bygg- och maskinentreprenörer inte behövde ta riskerna, så måste förarna också finnas hos de kunder som vill hyra. 

– Och det är därför vi behöver ha långa samarbeten med branschen och underentreprenörerna. Och vårt jobb är bland annat att visa kunderna var och hur elektriskt fungerar för beställaren och för att marknaden ska växa – underentreprenörerna vågar investera, upprepar Cederwald, och jo… slanten har trillat ner. Skanska eller andra stora aktörer klarar inte omställningen utan sina underentreprenörers vilja att själva investera i elektriska maskiner.

Men det går inte fort. I Norge som är ledande är 10 procent elektriskt. Storbritannien kommer inte ens upp till 1 procent ännu. Holland räknas som näst bäst efter Norge, och Sverige brukar benämnas som ganska långt fram. Men förra året nådde försäljningen inte ens tre procent. Svenska maskinleverantörer av elektriskt hoppas på 10 procent under nästa år. Hur det blir får vi se.

Den stora tvistefrågan runt om i Europa är just nu om det egentligen finns någon reell efterfrågan på elektriska maskiner – det vill säga om kunderna faktiskt är beredda att betala mer för en maskin som är utsläppsfri. Det är ett väl känt faktum att övergången går klart bäst där det finns attraktiva miljöbonus att hämta in från statsmakten. Då blir maskinen mindre kostsam. I Sverige finns den så kallade klimatpremien som betalas ut av Energimyndigheten, men det är inte helt garanterat i alla situationer att den går att kamma hem, och hur som helst tar det tid innan den betalas ut. Skälet är att Energimyndigheten inte vill att det ska bli en subventionerad maskinmarknad.

I Skanskas fall med projektet i Arlöv har byggherren Jernhusen tänkt såhär när de gick med på att betala mer för den elektriska maskinen:

– Vi har valt att ha en elektrisk grävmaskin i Arlöv då det minskar vår klimatpåverkan. Det blir ett av flera sätt att uppfylla projektets klimatkrav, förklarar Jennie Kastengren, chef region Depå på Jernhusen.

Det är intressant att reflektera över det svaret. Maskinentreprenörer upplever ofta att de själva ställs inför miljökrav från beställarna, men från beställarnas synpunkt är man alltså beredda att betala mer för att uppfylla sina egna miljökrav – krav som ställs på den egna organisationen.

Maskinförare Stefan Rosén spakar vidare. Elmaskinen är ingen sensation längre. Det är en i gänget. Men Rosén kommer få fler kollegor. Den saken är säker. Det som är ännu mer säkert är att Skanska (och andra entreprenörer) kommer börja leta efter underentreprenörer med elektriskt i maskinparken.