Slumpen styrde till hytten – Kvar efter 29 år

Du började ditt yrkesliv som skogsarbetare, hur kommer det sig att du växlade över till att bli grävmaskinist?

– Det var under lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Jag stod utan jobb och fick besöka arbetsförmedlingen. Men det var ju helt nattsvart på arbetsförmedlarens dataskärm. Det fanns inget för mig och jag var på väg att resa mig och gå därifrån när jag såg en lapp på hennes bord. 

– Vad är det där? frågade jag. Ja, just det. Den där hade jag glömt, sa arbetsförmedlaren. Det var ett entreprenadföretag som sökte praktikanter och jag fick jobbet.

Du började alltså praktisera hos Hillerstorps Schakt AB, samma företag som du jobbar för nu. Har du varit på samma ställe hela tiden sen dess? 

– Nej, för några år sedan så bestämde jag mig för att testa något annat. Då hade jag suttit i femton år och grävt och plöjt ner kabel utmed vägar och jag kände att om jag skulle fortsätta med det kunde jag inte garantera konsekvenserna. Jag var helt enkelt väldigt trött på alla bilister. 

– Under åtta år var jag på en annan firma, men sen kom jag tillbaka hit igen. Nu har det blivit totalt 29 år som maskinförare, varav 21 år här. Från början var det två bröder som ägde firman och vi var två anställda. Som mest, i början av 00-talet, var vi nästan fyrtio anställda, nu är vi nog 26.

Du sitter i en nittontons hjulgrävare, berätta om de jobb du gör just nu. 

– Det händer mycket i Hillerstorp. Två av jobben är industrier som expanderar och jag är med och förbereder inför byggandet. Det tredje jobbet är bostäder som ska byggas här på Järnvägsgatan.

Men är det inte lite knepigt att vara på tre platser samtidigt? 

– Haha, det är det kanske, men det är det jag gillar med hjulgrävaren. Det händer saker hela tiden, det är fritt. Det är jag som får släcka alla bränder och det är väl både på gott och ont, men jag trivs med det. 

Du har suttit i flera olika maskiner, vad tycker du om den här jämfört med andra? 

– Det bästa med den är förarkomforten. Det är ju viktigt att allt känns bra, man sitter ju många timmar i hytten.

Det sitter ett 3D-maskinstyrningssystem på din grävare, hur funkar det?

– Jag måste erkänna att jag var emot maskinstyrningen i början. Men det är många yngre förare som kommer in på firman och vi driver på och triggar varandra. Vi ringer och hjälper varandra hela tiden. Man får inte vara rädd för att be om hjälp, det är bara ett telefonsamtal bort. 

– Maskinstyrningen är ett fantastiskt hjälpmedel. Sen får man inte glömma att det kanske inte är rätt information som kommer alltid. En gång skulle jag gräva 140 plintgropar och efter ett tag frågade gubbarna var de andra 25 var någonstans. Då var de helt e