Statligt entreprenör skickar hem vd

Styrelsen för Infranord har beslutat att Stefan Gustavsson lämnar rollen som vd och koncernchef med omedelbar verkan. Beskedet kommer trots att bolaget har en stark marknadsposition, en orderstock på över sju miljarder kronor och flera stora nyvunna kontrakt.

Men bakom de stora ordervolymerna döljer sig ett problem som till slut blev omöjligt att bortse från: lönsamheten.

I ett pressmeddelande är styrelsen ovanligt tydlig: Den beskriver bolagets ekonomiska utveckling som "otillfredsställande" och konstaterar att ett förändrat ledarskap behövs för att säkra en långsiktigt hållbar finansiell situation och uppnå ägarmålen.

Som tillförordnad vd utses Peter Haveneth, tidigare vd för bland annat Frigoscandia, Grolls Group och Snickers Workwear. Hans uppdrag blir att intensifiera det pågående förbättringsarbetet medan styrelsen söker en permanent efterträdare.

Det som gör vd-bytet besvärligt för Infranord är att Stefan Gustavsson rekryterades just för att förbättra resultatet. När han presenterades som ny vd i december 2022 lyfte styrelseordföranden Jan Bardell fram hans erfarenhet av affärsmässighet, organisationsutveckling och resultatförbättringar. Gustavsson kom från kollektivtrafikbolaget Keolis, där han senast varit produktionsdirektör och vice vd. Han hade dessförinnan haft flera ledande roller inom Keolis och Veolia.

Han tillträdde under våren 2023 och har därmed lett bolaget i ungefär tre och ett halvt år. Men det började rasa ganska omgående.

Tittar man på Infranords ekonomi de senaste sex åren framträder egentligen två helt olika berättelser.

Den första handlar om tillväxt. Omsättningen har stigit från omkring fyra miljarder kronor till över fem miljarder kronor om året. Orderstocken har vuxit kraftigt och bolaget har befäst sin position som Sveriges största järnvägsentreprenör samtidigt som verksamheten i Norge har expanderat.

Efter en period av förbättringar nådde Infranord sin topp 2023. Omsättningen steg till 5,2 miljarder kronor och rörelseresultatet landade på 175 miljoner kronor. Orderingången var rekordhög och bolaget vann nära 80 procent av den anbudsvolym man lämnade.

Men bara ett år senare föll rörelseresultatet till minus 36 miljoner kronor trots att omsättningen ökade ytterligare till rekordnivån 5,3 miljarder kronor.

Under de första nio månaderna 2025 fortsatte nedgången. Omsättningen ökade visserligen till drygt fyra miljarder kronor, men rörelseresultatet uppgick till minus 29 miljoner kronor och resultatet efter skatt till minus 50 miljoner kronor.

Och det jobbiga är att Infranords problem inte verkar handla om marknaden. Tvärtom. Det är få entreprenadföretag inom järnvägssektorn som kan visa upp en så stark orderbok. Bolaget fortsätter att vinna stora upphandlingar från både Trafikverket och norska Bane NOR. Orderstocken har under flera år legat kring 7-8 miljarder kronor.

När bolaget självt förklarar resultattappen återkommer i stället samma tema gång på gång: Några större projekt i Norge och Sverige har utvecklats betydligt sämre än planerat. 2024 pekade bolaget ut två problemprojekt i Norge och en kostsam rättstvist. Under 2025 hänvisade man återigen till nedskrivningar i utmanande projekt på båda sidor av gränsen.

Men när samma förklaring återkommer år efter år blir frågan om det verkligen handlar om otur. Det är detta som tvingar Infranord att agera och söka ny ledning. Problemen kan snarare ligger i kalkylering, projektstyrning och riskhantering.

Styrelsen kritiserar inte marknaden - inte heller organisationens kompetens eller bristen på uppdrag. Tvärtom beskriver man verksamheten som stark. Det som kritiseras är den finansiella utvecklingen. Staten som ägare drar med andra ord slutsatsen att Infranords problem inte handlar om att vinna affärer. Det handlar om att genomföra dem med vinst. Och det är bra - det leder till att konkurrensen blir mer rättvis med de privata aktörerna.