Ballasten bygger Sverige

Solen vräker ner mellan grushögarna i Lökebo bergtäkt i Östergötland. Runt pallkanten vajar tallskogen i den stilla vinden och från riksväg 34 ett hundratal meter bort hörs passerande trafik.  Henrik Bromé äntrar hjullastaren för att fylla en bil med släp. Ytterligare cirka 30 ton material som lämnar bergtäkten och blir en del av den svenska tillväxten. 

– Ännu ser vi ingen mattning, reflekterar Steve Jansson, vd för Krossteknik i Linköping AB, när han får frågan om hur han ser på talet om lågkonjunktur. 

– Men visst är det en svacka på väg, kanske börjar vi känna av den framåt hösten eller vintern. 

Och Steve borde veta vad han pratar om. Han har livslång erfarenhet av att arbeta med ballast, och hans far och farbror före honom.  Familjeföretaget startades under 60-talet och när föräldragenerationen arbetat färdigt var det dags för Steve och hans, nu avlidne, bror Stellan att ta över. I dag är det Steve som är vd och leder företaget.

Entreprenadkrossning har redan sedan starten varit företagets huvudsakliga verksamhet. Men 1996, närmare bestämt på midsommaraftonen, inledde Steve och Stellan med en rejäl knall ett nytt skede i företagets liv. 

– Vi hade bestämt oss för att även ha en egen bergtäkt och just på midsommaraftonen sköt vi den första salvan här, minns Steve. 

Här är bergtäkten i Lökebo. Strategiskt placerad utmed en bra väg ett par mil rakt söder om Linköping. Platsen är vald med omsorg, här finns gott om berg med bra kvalitet, ytterst få grannar, och även om det är en bit in till stan är vägen bra och transporter smidiga. 

– Vi tar ut ungefär 100 000 årston härifrån och har tillstånd för brytning fram till 2025 med ytterligare tre miljoner ton. Materialet är granit med ett kulkvarnsvärde på 8, vilket innebär att det är bra allroundmaterial för vägar och vägbyggnation.

Och det är just vad samhället behövt de senaste åren, och antagligen i all framtid; krossat berg. För det är med berg det börjar, härifrån kommer råmaterialet till den makadam, grus och sand som krävs när ett land ska byggas. Så länge landet byggs finns en marknad för krossat berg och det är förklaringen till att Steve inte får märkbart högre puls när vi talar om den inrullande lågkonjunkturen. 

Istället tittar han framåt. Ansökan om ett nytt täkttillstånd är nyligen inlämnad till Mark- och miljödomstolen i Växjö. Ytterligare 15 miljoner ton under en 30-årsperiod hoppas Steve kunna utvinna ur täkten i Lökebo. 

– Vi räknar med att öka volymerna ganska markant här och vill ta höjd för det. Det händer mycket i Linköping med omnejd och kommer att hända mer de kommande åren med tanke på byggandet av Ostlänken och det bostadsbyggande som följer.

Att passa på att ta ett steg tillbaka och tänka igenom företagets framtid passar bra just nu, menar Steve. När det stillnar lite på marknaden är det rätt tillfälle att se över sitt företag och ligga redo i startblocken när det skjuter fart igen. 

För Krossteknik i Linköping innebär det att förstärka företaget både ute och inne. Under våren har han därför anställt Åsa Mellberg som är ekonom och kommer att bemanna kontoret. Han har förberett täkten i Lökebo för utökad drift och har börjat fundera kring vilken maskinpark som det är bäst att möta framtiden med. 

– Just nu är en övergångstid och vi har många utmaningar framför oss, sammanfattar Steve. 

Han är inte ensam om att se en förändring framöver. Sveriges geologiska undersökning, SGU, konstaterade nyligen i en rapport att landet har ett kontinuerligt ökande behov av grus, sand och krossberg. Ett så starkt ökande behov att samhället, enligt SGU, bör säkerställa tillgången av material av rätt kvalitet och med så liten miljöpåverkan som möjligt genom att genomföra en aktiv materialförsörjningsplanering på länsnivå. 

En titt i statistiken förklarar vad det handlar om. Sedan 1984, när statistiken inleddes, har produktionen av ballast gått stadigt uppåt och ligger nu på drygt 101 miljoner ton per år. En imponerande siffra, men inte helt unik. Under 60- och 70-talens miljonprogrambyggande slogs den med råge när landet under några få hektiska år konsumerade runt 140 miljoner ton ballast om året (siffran är en uppskattning eftersom noggrann statistik inte fördes vid tiden).

Sedan dess har dock en markant förändring genomförts. Istället för att använda sig av naturgrus har krossberg blivit den helt övervägande råvaran. 1985 stod naturgrus för nästan 80 procent av den totala ballastproduktionen med 65 miljoner ton. 2021 var leveransen av naturgrus nere i knappt åtta miljoner ton och antalet naturgrustäkter hade minskat till drygt 200 från de 4500 som var i bruk trettio år tidigare. Under samma period har produktionen av krossat berg koncentrerats till allt större täkter och antalet minskat något till dagens cirka 750.

En av dessa drygt 700 täkter är alltså täkten i Lökebo. Och här planerar Steve Jansson och hans team för framtiden. Det finns planer på att börja ta emot material för deponi, en ansökan om utökat täkttillstånd är redan inlämnad och en brun kubisk byggnad i ena kanten av täkten vittnar om att ännu en stor förändring är på gång. Täkten ska elektrifieras. 

– Vi har dragit in el till täkten, säkringen är på 1200 Ampere, och vi kommer att lägga kabel till viktiga punkter i anläggningen, berättar Steve. 

– Ännu är inget installerat och klart, men meningen är att vi helt ska sluta använda diesel till krossverken och driva allt med elektricitet istället. När vi framöver köper in nya maskiner är det enbart med dieselelektrisk drift så att de är lätta att konvertera till att köra på markström.

Det handlar om att ta höjd för en av de utmaningar som Steve ser i en kommande övergångstid. Miljöutmaningen. Han räds den dock inte, har ser den som helt nödvändig och självklar. Att han dessutom har ett starkt teknikintresse bidrar nog till detta. För Steve är erfaren konstruktör och ungefär hälften av företagets krossar är konstruerade och byggda i firman. 

Redan i firmans tidiga år på 60-talet var det släktens uppfinnarådra som stod för maskinparken.

– På den tiden fanns det inte så mycket mobila krossverk. Man använde sig ofta av det grus som fanns utmed ett vägbygge, men min far och hans bror såg att det fanns behov av att krossa mindre partier på plats så de började bygga egna maskiner.

Steve har fortsatt traditionen och byggt egna verk med syftet att göra dem så lätta, kompakta och lättflyttade som möjligt. Han erkänner att det är betydligt roligare att konstruera och bygga en kross jämfört med att köra den. Att det skulle vara svårt skrattar han bort: 

– Det är axlar och en ram eller ett larvunderrede som behövs, sen köper jag de olika krosskomponenterna, motorer med mera och låter någon annan räkna på hydrauliken, ler han.

 – Det viktiga med dem är att de ska gå att flytta med så lite demontering som möjligt. Det ska vara snabbt och enkelt att byta plats.

Alla krossverk som byggts i firman körs fortfarande, för en kross skrotar man aldrig, konstaterar Steve, man bara uppdaterar och modifierar. Men det finns en faktor som alltid, alltid, måste fungera och det är den mänskliga faktorn. 

– Det spelar ingen roll hur ny och fin en anläggning är, om det körs av en person som inte förstår sig på det, då blir det pannkaka. Personalens kompetens är avgörande för vårt företag.

Totalt finns idag 14 krossverk med tillhörande grävmaskiner och hjullastare i verksamheten. De tjugotalet anställda krossar i entreprenad runt om i södra Sverige och på flera ställen ställs nu krav av beställarna att verken ska drivas med så liten miljöpåverkan som möjligt. Därav övergången till eldrift. 

– Just nu krossar vi till exempel tunnelberg i Värtan i Stockholm med eldrivna krossar, konstaterar Steve och tillägger att den nya tekniken har sina fördelar, till exempel är det betydligt smidigare när man inte behöver tänka på att köpa diesel och tanka maskinerna. 

– En annan fördel är att elen står på över natten och att alla oljor är varma på morgonen när arbetet ska igång.

Att använda sig av en större andel eldrivna maskiner är alltså en självklarhet för Steve och han räknar med att det med tiden även kommer att finnas både grävmaskiner och hjullastare med eldrift i verksamheten. 

– Självklart går vi åt det hållet, men då vill det till att vi har tillräckligt stor volym i täkten för att kunna finansiera en sådan investering. Det gäller nog de flesta täkter, utvecklingen kommer att gå mot större täkter med större volymer som tillåter investeringar.

Steves syn på framtiden speglas av branschorganisationen Sveriges bergmaterialindustri, SBMI, som driver projekt för att undersöka hur branschen kan minska sin miljöpåverkan. Bland annat har nya arbetssätt med flyttbara transformatorstationer, ökat användande av stackläggare, kabeldrivna grävmaskiner och andra idéer testats. Att branschen är stadd i förändring är en självklarhet.

För uppfinnaren Steve Jansson låter det helt perfekt.

– Det är verkligen jättespännande, konstaterar han.