Tjugoåring sticker ut i världen

Solen skiner. 250 kunder från hela världen är på besök. Det ska firas i tre dagar och grundarna av Steelwrist Markus Nilsson och Stefan Stockhaus börjar bli lite hesa och slitna av det intensiva firandet. 

– Man kan säga att det började med att vi satte in en radannons… och där vi sökte ett företag att utveckla, säger Markus Nilsson lite på skämt, men det är faktiskt nästan så det var. Och att Nilsson och Stockhaus skulle bli tiltrotatortillverkare var minst sagt en högoddsare. 

– När jag åkte ut och pratade första gången med det företaget som hade den här produkten, så var jag säker på att det inte var något för oss. Jag ringde Markus och sa det. Men sedan i bilen på väg hem såg jag flera grävmaskiner… började tänka lite. Och ändrade mig.

– Tjugo minuter senare ringde Stefan mig och sa att vi nog ändå skulle titta på det här. Men då var det ju mest en industrilokal med jordgolv, eller grus i varje fall, i Knivsta. Det fanns en ritning på en produkt som sedan visade sig inte vara helt och hållet vad vi trodde, säger Markus med ett snett leende.

Allt har inte gått som smort och sålt som smör i solsken. Det har flera gånger varit utmaningar som antagligen hade fått mindre envisa att kasta in handduken.

Men låt oss backa lite till, bara för att klargöra hur det hela gick till.

Markus som är ingenjör och Stefan som är ekonom hade varit kollegor i ett företag som bland annat tillverkade CD-skivor… Det gick typ i putten, och det normala kanske hade varit att dem sökte nya jobb. Men inom båda låg det och grodde en tanke på att göra något eget, och de var – tyckte de själva – i en ålder som var lämplig. Att vänta längre kanske skulle vara att vänta alltför länge och hela saken skulle runnit dem ur händerna.

Sagt och gjort. Jakten på ett företag eller produkt som gick att utveckla till något satte igång. 30 bolag blev 10 och till slut var det bara ett koncept kvar. Hur man tänkte när det blev en tiltrotator försöker tidningen bena ut. Det fanns ju redan två starka spelare på marknaden. Behövde vi en tredje?

– När du säger det sådär så låter det ju rätt så korkat, skrattar Stefan Stockhaus.

Men det är här de båda killarna, för 20 år sedan, gör sin hemläxa. Läser på. Gör analyser och drar slutsatser. Såhär ser det ut, tänker dom: 1. Det finns många grävmaskiner. 2. Kunderna i Sverige inser vilka fördelar en tiltrotator har. 3. Det två ledande tillverkarna (Indexator -senare Rototilt och Engcon) tjänar mycket pengar, och det bör finnas plats för en till.

– Och vi såg ju såklart potentialen här – stora möjligheter att expandera globalt, där produkten ännu inte var känd, säger Stockhaus.

Steelwrist är också ett väl uttänkt namn för produkten, med just den tanken att man ska kunna nå ut i världen. Namnet är nu så pass etablerat att man hör den internationella marknaden kalla tiltrotatorer för steelwrist – stålhandled – är också självförklarande, alla förstår vad det är för produkt.

Den internationella lanseringen och fokus på att växa utanför Sverige är också strategisk. I Sverige är inte Steelwrist ledande, men på flera marknader ute i världen är man det. Det som typ började i ett garage och med en bristfällig ritning är nu ett företag som omsätter 1,5 miljard, finns på 25 marknader och har egen personal i 18 länder. I Asien börjar det röra på sig väldigt snabbt och under Bauma gick det inte att missa japanernas intresse, vilket kan leda till stora affärer. I juni ställde Steelwrist ut på den omtalade japanska maskinmässan CSPI i Chiba. Tidningen var också på plats och kunde se japanernas stora intresse att lära sig mer. Japan har nämligen mycket svårt att rekrytera till byggbranschen och de som är verksamma här kommer att behöva göra mer med färre medarbetare i framtiden. Då är hand-leden i stål helt rätt väg att gå.

Förra året slog Steelwrist till med sin största produktlansering någonsin. Det går bra nu. Men det har såklart inte alltid varit så. Det är många sena nätter och långa veckor med mycket hårt arbete som ligger bakom. Markus berättar en historia som illustrerar bra hur det har varit.

– Jag hade precis fått en son, och då är det inte lätt att kombinera så här sena kvällar med det familjen kräver. En sen kväll när jag kom hem insåg jag att jag hade glömt att hjälpa en kund som fått stillestånd med vår produkt. Jag sa till min fru att jag skulle behöva åka igen, men då tog det stopp. Barnet sov inte och grät på nätterna. Jag behövde ta över… 

– Så jag tog med mig barnet ut i bilen och åkte till Södertälje för att fixa det här åt kunden så han kunde jobba nästa dag. Jag hade ju lovat. Så med verktyg och barn mitt i natten satte jag igång med det där. Polisen kom. Det såg skumt ut där på natten. Jag hade en svart bil då också. Dom undrade vad jag höll på med och såg rätt så frågande ut när jag också hade bebis i bilen, skrattar Markus…

Men vad historien berättar är hur tight organisation Steelwrist hade i början. Delägare som på natten själv måste åka ut och sköta service. Idag är man 130 personer i de nya lokalerna (13 500 kvadrat) i Rosersberg, och 100 till anställda på olika marknader utomlands. I koncernen ingår nu också styrsystemtillverkaren SVAB. Det lilla har blivit stort och vuxit på nya marknader. Allt enligt planerna. 

Det finns enklare produkter att ge sig på än en tiltrotator om man vill starta egen produktion. Det är minst sagt komplicerade förhållanden att hantera och många olika behov hos kunder. 

Alla komponenter tillverkas på eget ritningsunderlag hos många olika underleverantörer, men en del bearbetning och all montering sker här i Rosersberg. Steelwrist, tillsammans med sina två systerbolag, har idag cirka 500 anställda, varav 130 finns i Rosersberg. Totalt är bolaget verksamt på ett 20-tal marknader.

Är det något i Steelwrists dna som skiljer ut dem mot de andra tillverkarna av ”snurror”. Jo, antagligen. Alla tillverkare har sin syn på vad som är deras unika ”grej”… och Steelwrist har också hittat sin, så att säga. Mer helgjutet gods, och ett – enligt dem själva – detaljerat fokus på styrsystemen. 

– Vi lärde oss mycket i början, var ute väldigt regelbundet i kontakt med kunder och arrangerade grävmaskins-SM i tre år till exempel. På så sätt kom vi snabbt ut och träffade återförsäljare och branschen i stort. Styrsystemen var en viktig del, de förstod vi snabbt, säger Stockhaus.

Starten gjorde att Steelwrist också blev tidiga med att jobba tätt med maskintillverkarna – och tidningens analys är denna: Steelwrists chans i konkurrensen var att bli mer öppna för olika samarbeten. Något som ligger i bolagets dna och bidragit till att man starkt också driver på för en standard; Open-S för att öppna upp marknaden för fler och underlätta för kunderna. Marknaden är global, att låsa in kunder i nationella system och unika kopplingar gynnar ingen – framför allt inte Steelwrist, som har som affärsidé att konkurrera med de bästa genom att bli mer internationella än konkurrenterna. 

– Vi har en annan syn på tillvaron där än några av våra konkurrenter. Och vissa tycker nog också att det är svårt att jobba tillsammans med sina konkurrenter om en sån här sak, men vi driver på vidare och Open S lanserades ju 2020, menar Stockhaus som har lagt ner väldigt mycket tid på detta och faktiskt nått framgång, allt fler ansluter sig till denna standard. Rototilt bland annat och en rad andra.

Open-S är nu en verksamhet i ett eget bolag. Stefan Stockhaus menar att det är lika självklart med en standard för kopplingar mellan maskin och verktyg som det är att ha elkontakter som passar i uttag på marknaden. Logiken verkar tydlig, men det finns de som argumenterar på annat sätt. Och det respekteras.

Det som kanske är mest uppseendeväckande just nu är hur skickliga Steelwrist har blivit på den internationella scenen redan. Det tar inte långt tid innan besökaren ser en Steelwrist på en internationell maskinmässa. Inte bara den egna montern som gäller, samarbete med flera andra aktörer gör att Steelwrist exponeras i maskintillverkarnas montrar också. Sist på Bauma våren 2025 var ett japanskt storföretag på besök hos Steelwrist. Men det här med mässor har grundarna också fått lära sig från grunden.

– Jag kommer ihåg de absolut första maskinmässorna vi var på. Konkurrenterna gick runt och tittade och vi kände lite att dom tänkte att det aldrig skulle gå. Men det var faktiskt rätt mycket gaffatejp och improvisation i början, ler Markus Nilsson.

Kompisarna som startade upp det här, Nilsson och Stockhaus (ingenjören och ekonomen) har fortfarande aktier kvar. Men det har kostat på. Mycket kapital har krävts för att landa var de är nu 20 år senare. Huvudsaklig ägare nu är investmentbolaget Solix som också äger SVAB, vilket faktiskt har gett önskade synergier – SVAB och Steelwrist gör saker ihop som utvecklar båda företagen. 

Fortsättning följer. 20 år är ingenting. Steelwrists mål är att fortsätta ut i världen och ta marknadsandelar där konkurrenterna inte orkar eller vill satsa. På så vis tänker man sig att göra rycket och bli nummer ett en dag. 

– Maskinerna är ju egentligen bara energi till verktygen. Utan verktygen kan inte anläggningsmaskiner klara mycket, säger Markus Nilsson. 

Och bättre slutord än det får man väl leta efter. Så nu sätter vi punkt för denna gång.