Trivseln viktigare än lönen

Du har ju jobbat ganska många år som grävmaskinist. Berätta hur det började. 

– Jag har det med mig från familjen. Min far var grävmaskinist. Jag slutade nian 1978 och började jobba direkt, men det första jobbet jag hade var faktiskt som snickare. Det var först efter ett par år, då jag växlade mellan att vara snickare och grävmaskinist, som jag blev kvar i hytten. Det har nog blivit trettio år som maskinist vid det här laget.

Är det hjulare som är favorit-maskinen?

– Helt klart. Sitter man i en bandare så sitter man ju på samma ställe hela tiden. Jag gillar att åka runt och få göra alla typer av jobb. Jag är för gammal för att sitta och sleva – men jag är väl egentligen för gammal för att göra det här också. 

Vad är det som gör att du känner dig gammal? 

– Till exempel när man ska ut i trafiken, man måste ju ha ögon i nacken. 

– Sen är det ju det här med 3D systemen. Jag har inte hållit på med data så mycket så jag svor nog och gormade lite under tiden när jag lärde mig. Men när det funkar är det ju helt outstanding, ett fantastiskt hjälpmedel. Bara att få slippa pinnar och flukter är ju skönt, men det handlar mycket om att filerna måste vara bra, så det gäller att ha en duktig utsättare.

Vad tycker du att man måste man kunna för att bli en riktigt bra grävmaskinist?

– Det gäller att vara nördig. Det går inte att lura in någon i den här branschen för man måste vara 100 procent intresserad för att kunna lära sig allt. Ibland kan jag tycka lite synd om de som kommer nya nu, för tempot är högt och det finns inte mycket tid att lära sig. 

– Men killen jag tog över den här maskinen efter är ung och han är verkligen jätteduktig. Riktigt kul att se.

Sen två år tillbaka är du anställd hos Roslagens Markentreprenad i Norrtälje. Hur kom det sig att du hamnade där?

– Det var jag och min fru som bestämde oss för att vi ville lämna Upplands Väsby och flytta ut på landet, till sommarstugan. Som en förberedelse för att gå i pension. 

– Företaget är lite ovanligt på så vis att vi är 30 anställda, men bara 5–6 stora maskiner, det är alltså flest anläggare i firman. Och det är ett riktigt bra företag att jobba för. Jag skulle kunna byta jobb när som helst, folk hör av sig och frågar om jag vill komma till dem. Men Peter, som har företaget, är så bra att jobba för så de där extra pengarna skiter jag i.

Hur ser det ut med jobb i trakten? 

– I själva Norrtälje kanske det börjar mattas lite, men vi har gott om jobb inom en timmes körning. Just nu anlägger vi för ett bostadsområde i Rimbo. 

– Nästa jobb blir hemma, nära Hallstavik. Vi ska göra anläggningen inför ett bygge av personalbostäder. Då blir det lillebrorsan som jag får som spadgubbe. Men det ska nog gå bra, bara jag fogar mig…