Mängder av fallgropar att undvika i mängdförteckningar

Maskinentreprenörer som arbetar med egna mark- och anläggningsentreprenader har som vana att gå igenom beställarens mängdförteckning för att få en rättvis bild och ett underlag som gör att det går att räkna och lämna ett attraktivt anbud. Det kan tyckas vara ett tryggt system där entreprenören kan räkna med att regelverket fungerar som det ska och att om trots allt föreskrivna arbetsmoment inte finns med – så är det enkelt att föra över dessa till så kallade ÄTA-arbeten. Men är det så enkelt?

– Huvudregeln är ju att mängdförteckningen ska vara komplett, men det finns administrativa föreskrifter, den så kallade AF-delen, som du som entreprenör också måste titta noga på. För det händer tillräckligt ofta att de här två delarna inte riktigt lirar med varandra, och har man som entreprenör inte uppmärksammat dessa, ja då kommer det helt säkert bli svårt att göra rätt kalkyl, säger Carl Johan Törnros som är advokat på Terra Advokat AB.

Det är inte ovanligt att mängdförteckningen och AF-delarna inte är rätt synkroniserade och kan orsaka missförstånd som då inte sällan blir svåra för parterna att komma överens om i efterhand. Går det inte att reda ut så är det egentligen bara domstol som gäller till slut.

– Är man osäker så kan det var bra att ta in en sakkunnig tidigt. Ett exempel är att när en Trafikanordningsplan upphandlas så regleras själva framtagande av den i AF-delen. Men den utrustning som krävs för att leda om trafiken enligt Trafikanordningsplanen beställs i mängdförteckningen. För det fall beställaren endast har föreskrivit framtagande av Trafikanordningsplan så ingår inte utrustning i form av skyltar eller avstängningsmaterial. Det är alltså viktigt att noga läsa AF-delen, säger Törnros och tillägger:

– De båda påverkar varann här. Du kommer att räkna fel om du inte har sett att AF hänger ihop med vad som står i mängdförteckningen.

Förenklat kan man säga såhär: Kontrollera alltid vad som framgår av AF-delen och vilken kostnad det medför och se till att detta avspeglas i priserna i mängdförteckningen. Det kan vara en idé att påpeka detta för beställaren.

– Men det är ett missförstånd att tro att ÄTA-arbeten är något som entreprenörer strävar efter. Det kan bli dyrt istället. Man kanske räknar med att bli klar med jobbet vid en viss tid och har sedan andra uppdrag som står och väntar. Då vill man inte stå kvar med en rad ÄTA-arbeten som skapar förseningar, säger Törnros.

Finns fler exempel på fallgropar:

Det kan finnas AF-koder som avser åtgärder för byggtrafik inom arbetsplatsområdet, men som inte tar upp vad som gäller utanför allmän trafik (tillfälliga transportvägar). Ska åtgärder utföras gällande allmän trafik måste det finnas i mängdförteckningen. 

– Det är som vanligt när det gäller entreprenader. Missförstånd och brister i kommunikationen mellan beställare och entreprenör är sånt som leder till onödiga tvister som tar tid och kostar pengar för båda parter. Allt ska finnas med, det är det som är meningen med utförandeentreprenader och det som gör att de innehåller lägre risker än totalentreprenader. Står det i AF att ett arbete ska utföras, så ska det tydligt finnas med i mängdförteckningen, understryker Törnros.

Man kan tycka att resonemanget är självklart här. Men enligt Carl Johan Törnros är det just här – i denna massa – som tvisterna ligger och gömmer sig och gror. Har man som beställare inte beställt rätt, eller varit tydlig i underlaget… Ja, då kan det sluta i domstol. 

– Och har beställaren varit otydlig då kan det vara så att entreprenören har missat detta. Ett annat exempel är till exempel länshållning vid schaktarbeten då det ofta krävs att vatten behöver avledas. I AF-delen tar koden hänsyn till nederbörd. Annat vatten, som kommer underifrån så att säga, ska ersättas under kod mängdförteckning. Står det inte med… ja, då kan det bli tvist. Vem har rätt när underlaget är otydligt?