Värme binder samman Gävle och Sandviken

Det schaktas genom skog och mark i Gävleborg. En 22 kilometer lång och på sina ställen 22 meter bred ledningsgata för fjärrvärme är under byggnation. Ett gigantiskt projekt som ska binda samman städerna Sandviken och Gävle och deras fjärrvärmenät. Ett projekt som av Naturvårdsverket anses ge så stor klimatnytta att det beviljats ett rekordstort investeringsstöd i Klimatklivet och som tar tillvara spillvärme och annan tillgänglig överskottsenergi som räcker att värma 27 500 normalstora villor.

Projektet är långt ifrån unikt. Runt om i landet dras kilometerlånga fjärrvärmeledningar för att bättre utnyttja överskottsenergi och undvika nyinvesteringar i värmeverk. Ledningen i Gävleborg är dock i en skala för sig. Utmed dragningen berörs mer än 50 markägare och rören passerar dessutom tre stora vägar, ett järnvägsspår ett par åar. Totalt ska 2 400 rör som är 18 meter långa och är en halvmeter i diameter ner i en över två mil lång schakt. Totala projektkostnaden är uppe och snuddar vid en halv miljard kronor.

Göran Boström är konsult från Afry, han har flera liknande projekt i ryggsäcken och har varit anlitad av beställaren Gävle Energi AB som sakkunnig sedan projektstarten. 

– Det är ett gigantiskt projekt, konstaterar han och tillägger att det ju är det som är charmen.

– Vi får hela tiden jobba med stora penseldrag och det är riktigt roligt.

Men vi tar det från början. Att koppla samman fjärrvärmenäten i Gävle och Sandviken har diskuterats i många omgångar genom åren.

Bakgrunden är att det i Gävle finns ett överskott av energi från flera källor. Kommunalägda Gävle Energi AB har hög produktionskapacitet i sitt eget kraftvärmeverk Johannes, som eldas med flis och returträ, samt Bomhus Energi som eldas med spån och biofiber. Till detta kommer restvärme från Billerud kartongfabrik som ligger i Gävle. Allt till 100 procent förnybar energi.

I Sandviken är läget det motsatta. Här finns ett kraftvärmeverk som i dagsläget huvudsakligen eldas med torv och vars panna sjunger på sista versen.

Lösningen blev att äntligen göra slag i planerna på att binda samman de två städernas fjärrvärmenät istället för att investera stora pengar i att bygga nytt i Sandviken. 

Att samarbetsprojektet dessutom beräknas ge minskade koldioxidutsläpp med 46 000 ton per år och därmed beviljades stöd med 210 miljoner kronor från Klimatklivet, samt att det innebär möjlighet till ökad elproduktion och minskade bränsletransporter i regionen gjorde att satsningen fick klartecken från beslutsfattarna och projekteringen kunde dras igång. 

Göran Boström konstaterar att det som vanligt handlat om de två eviga följeslagarna under projekteringens gång – pengar och tid. 

– Första frågan är alltid om vad det kostar, sen följer raskt nästa fråga: hur lång tid tar det? För att spara in på både tid och pengar har vi valt att förfina processen lite och valde tidigt att jobba med metoden att svetsa samman rören uppe på backen innan de lyfts ner i schakten. På köpet vann vi dessutom betydligt bättre arbetsmiljö för alla som arbetar med svetsning, isolering och röntgning av rörskarvarna, ler han.

Att svetsa samman rören innan de läggs ner i diket är en metod som Göran använt sig av i tidigare projekt, men det är såklart bara görbart om de lokala förhållandena så tillåter, det får inte vara för besvärlig terräng. 

– Här bedömde vi att det skulle fungera bra, och så här långt har det gjort det. 

Alla idéer om hur projektet skulle utföras på ett billigare och mindre tidskrävande sätt gick dock inte i lås. Göran berättar med en suck om hur man redan i ett tidigt stadie av projekteringen gick på en rejäl nit. 

– Meningen var att ledningen till en relativt stor del skulle gå i en befintlig kraftledningsgata. Det hade flera fördelar, bland annat för att det då redan fanns avtal med markägarna. Tyvärr fick vi ta ett omtag och lägga om sträckningen när det visade sig att det fanns risker med att arbeta så nära en befintlig kraftledning. 

– En utredning visade att fel i ställverk, eller ett åsknedslag, skulle kunna ge orsaka så kallad induktion och att vårt fjärrvärmerör blev strömförande. Eftersom det handlar om ungefär 6 000 arbetstimmar som personalen håller i röret blev det här helt plötsligt en verklig risk och en faktor att räkna med. Vi fick flytta vår ledning.

Nu har fjärrvärmen dragits med hänsyn till en skyddssträcka på två kilometer från de kraftiga luftledningarna och det finns dessutom ett väl definierat arbetssätt. 

– De som arbetar med röret måste hela tiden stå på skyddsmattor av gummi. Det handlar om att ha samma potential som röret. Även om vi flyttat ledningen och sannolikheten för ett överslag är mycket liten finns det en minimal risk kvar och det måste vi ta hänsyn till, förklarar Göran.

Kontrakten att bygga ledningen, dels inne i Sandviken, dels på landsbygden, gick till NCC Infrastrukturer i en generalentreprenad med ett ordervärde på sammanlagt 150 miljoner kronor. I april 2022 togs första skoptaget och i maj 2024 ska ledningarna stå klara att fyllas med vatten. Vid dags dato har ungefär 70 procent av ledningarna lagts ut. 

Innan NCC och deras underentreprenörer tog plats på scenen hade beställaren förhandlat med de lokala markägarna, drygt 50 stycken, samt sett till att alla träd i gatan fällts. Själva diket som de två fjärrvärmerören ska läggas i grävs cirka sex meter brett och cirka 170 centimeter djupt. Förutom själva diket byggs också en parallell arbetsväg, ett par upplagsplatser för de många rören samt ett par platser för kross- och sorteringsverk.

Totalt arbetar ett femtiotal personer på plats i projektet. En av underentreprenörerna är Kungsfors Grävservice AB från Järbo. 

– Vi har ungefär femton maskiner med förare på plats, berättar Lars Olsson, grundare och ägare till Kungsfors Grävservice AB. Det är allt från dumprar och lastbilar till traktorer, grävare, ett sorteringsverk och ett krossverk. 

Lars berättar att kontraktet ligger på ungefär 25 miljoner kronor, löper på två år och är ett hyfsat normalstort jobb för Kungsfors Grävservice. Han startade firman 1992 och har idag ungefär 70 enheter. Typiska jobb är vägbyggen och vindkraftparker.

Lars maskinister, och ibland han själv, har förutom schakt, vägbygge och materialhantering även till uppdrag att stå för den något spektakulära lyften av de 800 meter långa sammansvetsade rören från marknivå ner i diket.

Det är ett jobb som kräver fyra grävmaskiner och stor precision.

– Vi börjar med att en maskin lyfter i änden på ett av rören, berättar Jakob Wallin som sitter i en av Kungsfors bandgrävare. 

– Med breda lyftband lyfter den första maskinen röret åt sidan så att två andra maskiner kan köra in. Sedan hjälps vi åt att bit för bit flytta röret till och ner i diket. Vi lyfter alla på en gång, sedan tar vi omtag. 

De två rören ska läggas på en jämn botten på en bädd av återvunnet material, eller i de vattensjuka områdena inköpt 8–16. Mellan rören ska vara exakt 30 centimeter, och en fjärde grävmaskin placerar korta bitar av vägtrummor som tjänar som distanser. 

När rören är på plats är det dags för återfyllning. Men eftersom det är fjärrvärmerör som ligger i schakten är det inte bara att lassa i massorna. 

– Rören måste förvärmas, berättar Göran Boström. De ska ju transportera fjärrvärmevatten som är 120 grader varmt och kommer att utvidga sig. I vanliga fall vattenfyller man och värmer rören på så vis, men vi är ju långt ute i naturen och jobbar dessutom på flera ställen som ännu inte är sammanfogade, så vi kan inte använda vatten. 

Istället förvärms rören mellan Gävle och Sandviken med hjälp av elektricitet. När de är på plats i diket kopplas ett så kallat elförvärmningsverk till rören och de värms upp till 60 grader. Värmen gör att den 800 meter långa ledningen utvidgar sig ungefär en halv meter och schakten kan återfyllas. När återfyllnadsmaterialet är på plats kan elektriciteten stänga av, rören hålls fast och klarar inte av att krympa tillbaka.

Till våren 2024 är det dags att fylla systemet med vatten och senare under året ska driftsättning ske. Göran berättar att det kommer att gå åt över 8 000 kubikmeter vatten bara för att fylla rören och att det inte går med vilket vatten som helst. 

– Det måste vara av en extra hög kvalitet, renare än dricksvatten faktiskt. Men innan vattnet kan fyllas på ska ledningen rengöras inifrån. Det gör vi genom att spola skumgummikuddar hela vägen från Gävle till Sandviken.

Även om Göran har tidigare erfarenhet av flera liknande projekt berättar han att Gävle-Sandvikenprojektet bjudit på nya kunskaper. Till exempel har ett helt nytt system för ökad spårbarhet utvecklats och använts i projektet. 

– Utmed de två milen rör mellan Gävle och Sandviken har inte mindre än 3 000 skarvar svetsats. I vanliga fall ges varje skarv ett nummer och en placering på ritningarna. Här har vi tagit ett steg längre och använt oss av QR-koder för att identifiera varje enskilt rör. Det gör att vi kan kommunicera om varje unik skarv, vi vet vem som levererat stålet i rören kring skarven, vi vet vem som tillverkat rören och vi kan visa röntgenbilder på själva skarven. 

– Jag tycker att vi tagit fjärrvärmen upp till 2000-talet med det här systemet, konstaterar Göran Boström nöjt.