Alla artiklar som berör teknik inom vår bransch.

För en grävmaskin utrustad med maskinstyrning kan digital ledningsanvisning innebära ett helt nytt arbetssätt. I stället för att förlita sig på pinnar och spraymarkeringar ser maskinföraren ledningars läge direkt i maskinens display. 

Men det är en bit kvar – överraskande få entreprenörer har gått över till digitala arbetsmodeller visar en undersökning som Geomatikk har genomfört bland sina kunder. Till exempel hade bara 12 procent maskinstyrning i alla sina maskiner. Inte ens 30 procent svarar att de har maskinstyrning i några av maskinerna. 30 procent tänker inte ens investera i det.

Bland dem som svarat har de flesta gjort flera än tre beställningar, vilket innebär att urvalet består av personer med kännedom om markarbeten och ledningsanvisning. Geomatikk kan också se att majoriteten är projektledare och arbetsledare. 326 personer har besvarat frågorna. 

När Geomatikk frågade om behovet av att få utsättningen levererad i digitalt format ansåg 47 procent att behovet saknades helt. Bara 13 procent ansåg sig ha stor nytta av det. 39 procent hävdar att de inte kan hantera digitala filer. 

 Geomatikk drar nu slutsatsen att digital ledningsanvisning  har ”stor potential”, som det heter, men branschen är inte redo.

Mer överraskande är att Geomatikk efter sin undersökning konstaterar att ”endast en minoritet av entreprenörerna har maskinstyrning i alla sina maskiner, och nästan en tredjedel saknar det helt och planerar inte att investera”. Utan denna teknik blir digitala filer i praktiken oanvändbara i fält – de kan möjligen användas för planering, men inte där det verkliga arbetet sker.

Bara 12 procent av Geomatikks kunder har maskinstyrning i alla sina maskiner. Inte ens 30 procent svarar att de har maskinstyrning i några av maskinerna. 30 procent tänker inte ens investera i det.

Undersökning tyder på digtial omognad bland entreprenörer

Undersökning tyder på digital omognad bland entreprenörer

Strax norr om Växjö på en rejält stor industritomt sitter Anders Thor och lägger sista handen vid anläggningsarbetet av det som ska bli en däcksfirmas nya lokaler. 

– Vi har just lagt färdigt VA-servisen in från gatan och håller som bäst på med att sätta in en oljeavskiljare. De ska ha en ränna inne i lokalen och en egen avskiljare. 

Att du sitter fem år i bandgrävare och sen byter till hjulgrävare i fem år. Är det något du ser till att göra med avsikt? 

– Nej, det har nog faktiskt bara blivit så. Sen ett år tillbaka är det hjulgrävare som gäller och det är bra. Det blir ju lite socialare jämfört med en bandgrävare och jag har ett jättebra samarbete med min anläggare Gustav. Det betyder mycket att vi fungerar så bra ihop. 

Innan dess var det en femårsperiod med en Volvo 380. Hur var det? 

– Det var också bra. Jag var ny på företaget och det var när vi började med arbetet här ute på industriområdet Nylanda. Jag började vid Lucia och jag kommer ihåg hur vi var här ute i skogen i gummistövlar och tittade på avverkningen och planerade vad som skulle göras. 

– Den gången tyckte jag det var väldigt skönt att få sitta själv i skogen och arbeta efter att ha suttit fem år i hjulgrävare.

Nylanda är ett nytt industriområde nära flygplatsen norr om Växjö. Vad är det ni har gjort här?

– Det började med att vi fick jämna ut området, på sina ställen var det rejält mycket berg, jag tror det var hela 18 meter berg över terassnivå. På andra ställen, som runt bäcken här bredvid, var vi ungefär två meter under nivå och fick fylla. 

– Sammantaget så har det blivit ett överskott av material och vi har rejäla högar med krossat material.

Att du sitter i en Volvomaskin verkar inte höra till ovanligheterna i företaget. På er hemsida kan man räkna till ett fyrtiotal grävmaskiner och av dem är det bara en handfull som inte är Volvo. Vad tycker du om det? 

– Jag har kört Volvo i rätt många år nu och trivs bra i min maskin. Komforten är jättebra. Det är en trevlig maskin helt enkelt. Balansen är bra och hydrauliken också.

Firman har ett 60-tal anställda och firade 30 år i år. Hur har de senaste åren gått, har det varit jobb hela tiden? 

– Det har varit lite lamslaget, men nu börjar det röra på sig. I kommunen finns ett överskott av bostäder, men det är ju annat som faktiskt byggs. Dessutom har vi kontrakt på snöröjning, så det finns jobb även på vintern. I fjol blev det ju inte så mycket snö, då passade jag på att göra det där som inte hinns annars, som att städa och göra i ordning så att allt fungerar som det ska. 

Utbildning: Lastbilsmekaniker, Yrkesbevis.

Anställning: Maskin och Mekan i Växjö AB.

Hobby: Maskiner i största allmänhet, jobb på gården, fiske.

Anders Thor

Utrustning: Smalskopa, VA-skopa, gafflar, balk, kärra med mera.

Volvo EW 160 E

Industriområdet Nylanda norr om Växjö ägs delvis av ett systerbolag till Maskin och Mekan. Anders Thor installerar en oljeavskiljare åt en däcksfirma som ska flytta till området.

Byter maskin med jämna mellanrum

Trafikverket och Svevia bygger en ny förbifart kring Hallabro. En liten by som knappt märks när man kör riksväg 27 mellan Ronneby och Växjö. En by så liten att den inte ens har en pizzeria och alltså sällan lockar till stopp.

Här finns emellertid skola, några butiker och en firma som gör rostfritt. De dryga 200 boende i tätorten kan bo, arbeta och gå i skolan här. Nu kommer de även att slippa den tunga och påfrestande trafiken mitt genom byn.

Att Hallabro får en förbifart är en del av Trafikverkets satsning på väg 27 som går på diagonalen genom landet mellan Karlskrona och Göteborg. 

– Vi förbättrar utmed hela sträckan, främst mellan Ronneby och Borås, berättar Magnus Graad som är Trafikverkets projektledare för flera projekt utmed vägen. 

– Väg 27 är en länk mellan hamnarna i Karlskrona och Göteborg och den har varit eftersatt ganska länge. Nu uppgraderas 27:an, främst för ökad framkomlighet och trafiksäkerhet, på vissa sträckor med 2+1 väg och mitträcken. Målet är ju att bygga bort dödsolyckorna. Framkomligheten blir då också bättre, vi kan öka hastigheten på de här sträckorna till 100 kilometer i timmen.

Tredje anledningen till att väg 27 behöver åtgärdas är enligt Magnus Graad att den passerar genom flera små samhällen. Förutom att det sänker hastigheten är det till besvär för de boende. Med en förbifart förbättras boendemiljön i samhällena. 

Arbetet med väg 27 i Blekinge inleddes redan runt millennieskiftet med en första etapp från Ronneby och norrut. 

I Hallabro har det mullrat i skogen sedan träden avverkades i början av september. De första arbetsmaskinerna rullade in strax efter och Svevia Anläggnings platschef Hans Johansson håller ett högt tempo. 

– Vi har en stor utmaning i det här projektet, konstaterar han. Det är vintern.

Innan det fryser på allvar vill Hans Johansson se att all morän i området är hanterad och ligger på rätt plats. Att jobba i frusen eller rejält regnblöt morän är inte att tänka på. Speciellt inte när den är så tuff som i skogen runt Hallabro. 

– Vi fick hit en sprillans ny maskin förra måndagen. Tre dagar senare var det dags att byta tänder på skopan. Moränen biter hårt här.

Annars är Hans Johansson och Magnus Graad ense om att projekt Förbifart Hallabro är ett av de där projekten där allt löper på som det ska. Ett alldeles vanligt projekt med en lagom mängd utmaningar och överraskningar, men allt går att hantera.

I sin helhet handlar det om 2,5 kilometer väg, varav två kilometer nysträckning genom skog och mark. Utmed den nya sträckningen kommer att byggas en bro över en befintlig lokalväg samt två rörbroar som ska se till att folk och fä även framöver kommer att kunna röra sig i området. 

En lokal markägare kommer att få vägen tvärs över sin skogsmark, vilket kompenseras av en ny skogsväg med vändplats. Och en sommarstugeägare får en egen infart. 

Några specifika faunapassager ingår inte, men viltstängslet kommer att förses med viltuthopp. De lokala grodorna har vänligt, men bestämt, fått förklarat för sig att de bör flytta. 

– Vi säkerställde att de inte kunde återvända till sin ursprungliga övervintringsplats då den kommer att schaktas bort, vilket gjorde att de behövde etablera sig på en ny plats, berättar Hans Johansson. 

För Hans är projektet helt unikt. Efter åratal av stadsnära uppdrag, nu senast i Malmö centrum, är det första gången han bygger i helt jungfrulig mark. 

– Det är verkligen skillnad, konstaterar han. Här slipper vi kämpa med trafikanter överallt. De enda som kommer förbi är någon enstaka nyfiken.

Hans har varit med i projektet sedan i maj. Upphandlingen skedde i april och Svevias kontrakt ligger på 64 miljoner, Trafikverkets totalsumma landar på cirka 100 miljoner.

Totalt sysselsätter Svevia några månader in i projektet knappt 20 personer inklusive arbetsledare och mätare. Hans tycker inte att det har varit svårt att upphandla underentreprenörer. Ett tjugofemtal företag har fått frågan, både lokala och mer långväga. 

– Vi har sedan valt de vi vill arbeta med. Branschen är inte jättestor, vi känner ju till de flesta, vet vilka som är duktiga, men ibland måste vi såklart även testa för oss nya företag och förare.

Hans berättar att man i processen noga kontrollerar att företagen de anlitar är solventa och att deras personal har nödvändig utbildning. Det är också satt en gräns vid endast två led av under-entreprenörer.

På plats i november fanns två 40-tons bandgrävare, en 30-tonnare och en hjulgrävare. De servas av fyra dumprar och under en period arbetar här även en bandschaktare och en vält. 

– Jag har en stor grävare till på väg in och om det behövs tar jag såklart in ännu fler maskiner, förklarar Hans. 

Det handlar alltså om att hinna hantera all besvärlig morän innan vintern slår till. Och om att projektet ska flyta på. Trafikverkets slutdatum är satt till juni 2027, men Hans är betydligt tuffare än så:

– Vi har satt en skarp tidsplan på hösten 2026, men det är klart, om vintern blir tuff kan vi lätt förlora ett par månader rakt av.

Han är helt säker på att det lönar sig att sätta in fler maskiner om så krävs. Att bli klar i förtid ger stora ekonomiska fördelar. 

När Maskinentreprenören besöker projektet går dumprarna i skytteltrafik med morän och block som ska användas för att fylla ut svackor utmed vägen. Här bottnas med mellanstora block innan moränen läggs på och packas. På ett par ställen har det varit sankt med blöt torv som slevats upp och lagts åt sidan tillfälligt för avvattning. 

– Vi planerar att blanda upp torven med matjord och använda det i sluttningar utmed vägen. 

Allt ska tas om hand på lämpligt sätt, att få till massbalanserna i ett projekt är alltid avgörande för både ekonomi och miljö. Hans berättar att man brutit ner vägsträckan i kortare avsnitt som var för sig ska vara i balans. 

– Vi kommer inte att behöva skicka ut några massor härifrån. Det som måste komma in till projektet är förstärkningslager och bärlager. Det materialet har vi kontrakterat med en lokal bergtäkt för att få så korta transporter som möjligt.

Småland är välkänt för sin stenrikedom. Vägbygget i Hallabro strax söder om gränsen till Småland visar att Blekinge också är förmöget. Här tävlar blocken om utrymmet och Hans har inga problem med att få ihop till sitt fyllmaterial. Riktigt stora block, tre till fem kubikmeter, sprejmålas med ett rosa löpnummer. 

I en blänkande Volvo EC400 sitter Magnus Gustafsson och fyller skopan med morän. Det är han som fick byta tänder redan första arbetsveckan. 

– Hörntänderna tas hårt av den här moränen, det är verkligen ett aggressivt material, konstaterar han och lyfter ännu ett jätteblock upp i korgen på en väntande Volvo A25G.

Grävarens våg visar på nästan nio ton och blocket klassas alltså som berg. 

Magnus Gustafsson jobbar för Erviks Maskin AB från Ingelstad söder om Växjö. Han är erfaren maskinist och efter många år i hjulgrävare och långgrävare har han sedan tre år tillbaka växlat upp till den riktigt stora klassen. 400:an han sitter i just nu är ganska ny.

– Klockan visar på 68,5 timmar, inte så mycket, skrattar han.

Uppdraget för Magnus är att sleva morän, fort och mycket. Det har han inget emot. 

– Jag trivs verkligen med att sitta i den här typen av maskin, kan inte tänka mig något annat och jag tycker om att jobba på. Jag känner inte av något stresstryck, tvärtom, jag tycker nog att det blivit lugnare än förr. Då var arbetsledarna tuffare, det skulle bara bli färdigt. 

– Men det kanske har med mig själv att göra också, det kräver nog 20–25 års erfarenhet för att få in känslan, jag känner gränserna bättre idag.

En bit ner i backen arbetar en Cat D6 XE. Det är Fredrik Ljungkvist från Jämstorps Entreprenad AB som ser till att kranen till brobygget får en stadig plats att stå på. Han konstaterar att det är roligt när det är full fart och får både Magnus Graad och Hans Johansson att skratta. Det är ”bladarföraren som är kungen” konstaterar de och är eniga om att det gäller att hålla bandschaktaren sysselsatt under förutsättning att samspelet mellan alla maskiner fungerar.

– Den är verkligen effektiv, ler Hans och avslöjar att det är första gången han använder sig av en bandschaktare i ett projekt. 

Några månader in i vägbygget känner både Hans Johansson och Magnus Graad att allt går som planerat. Om det inte skulle göra det har de fullt förtroende för att arbetsprocessen de etablerat ser till att det löser sig.

– Vi har en kontinuerlig dialog. Det är nyckeln till ett bra samarbete och ett lyckat projekt, konstaterar de med en mun.

Båda har varit med om hur projekt kan tjura till sig, men här finns redan från början bestämt hur en sån situation ska hanteras. 

– Numera har man ju mer fokus på samarbete, och det gäller inte bara mellan beställare och utförare. Det gäller även mellan alla inblandade i projektet, funderar Hans och berättar hur många beteenden har ändrats med åren. 

– Till exempel sitter vi alla tillsammans när vi äter. Ledningen, maskinförare och anläggare. Det innebär att vi kommer närmare varandra och man får till sig saker som kanske annars inte når oss. Är förslagen intressanta provar vi såklart! 

Trafikverket förbättrar väg 27 mellan Göteborg och Karlskrona. Samhället Hallabro i norra Blekinge får förbifart med 2+1-väg, 100 kilometer i timmen i hastighet och viltstängsel. 

Utförare Svevia Anläggning. Preliminär tidplan byggskede 2025–2027.

Väg 27 förbifart Hallabro

Bygdens historiker får ett nytt årtal att minnas: 2025. Då flyttades vägen bort från samhället och ut i skogen. 
– Nu kommer det att bli tyst i byn, menar Hans Johansson.

De bygger för framkomlighet, säkerhet och tystnad

Du kör hjullastare i NCC Industrys bergtäkt utanför Jönköping. Idag sitter du i en Cat 982 XE, men innan dess var det en Volvo L 260. Vad är de största skillnaderna? 

– Den viktigaste skillnaden är kraften, denna är ju en lite större maskin och det känns att det finns mer kraft. Det är som två helt olika maskiner att köra. Även styrning och växellåda känns annorlunda. 

– Vad gäller komforten så tycker jag att Volvos maskin är så mycket bättre. Och jag tycker att det gäller generellt för oss tjejer som ofta är lite mindre. Visst är hytten stor och härlig i Caterpillarn jämfört med Volvon, men geometrin runt stolen är inte bra. Eftersom det inte finns någon ratt är armstöden mycket viktiga. Jag känner att jag får sitta och sträcka mig. Jag sitter inte lika bra i stolen som i Volvon. 

– Sen önskar jag att jag kunde ha möjlighet att fixa till pedalerna. Som det är nu måste jag köra med innetofflor på för jag når inte ordentligt. Jag kan inte ha fötterna på pedalerna och golvet utan att det blir konstigt.

Den maskin du kör har flera hjälpmedel för föraren, är det något som du använder dig av? 

– Jag har ju såklart våg och den använder jag. Men sen finns det också system som kan hjälpa till att fylla skopan, men jag tycker att det är skönare att köra själv. För att vara helt ärlig har jag inte ens testat de där systemen.

Du har ju samlat på dig några år i yrket. Hur kom det sig att du blev maskinförare? 

– Jag kommer från en familj som haft lantbruk och gick på Naturbruksgymnasium med inriktning växtodling. Men efter en tid som anställd i jordbruket gick jag över till att köra hjullastare, först i ett grustag sen i en bergtäkt. Det är enklare att arbeta för ett företag, man har kolleger på ett annat sätt. 

Här är ni ett par tjejer som kör maskin, är det första gången som du har kvinnliga kolleger, och har det någon betydelse? 

– Det har funnits kvinnliga lastbilschaufförer tidigare, men inte maskinförare. Överlag är det ju välkommet med fler tjejer, men jag brukar tänka att det inte spelar så stor roll. Så länge folk är justa mot varandra så ju det viktigare än hur man ser ut, hur gammal man är eller var man kommer ifrån. 

Hur ser du på framtiden, är det hjullastare som gäller? 

– Jag har jobbat här i fem år nu och det har passat mig väldigt bra eftersom jag har småbarn. Kanske vill jag prova på en annan maskintyp som lyftkran eller väghyvel. Målet är att ta sig framåt och lära sig saker. Jag vill gärna göra skillnad i samhället. Men om jag gör det genom att vara trevlig mot alla chaufförer som kommer hit, eller genom att arbeta med politik eller kanske juridik, det vet jag inte.

Utbildning: Naturbruks-gymnasium, förarbevis.

Jonna Nordström

Cat 982 XE

Efter snart åtta år i hjullastarhytten trivs Jonna Nordström fortfarande med sitt yrke. Men kanske lockar juridiken i framtiden.

”Det viktigaste är att man är justa mot varandra”

Finska företaget Proventia OY har sedan drygt 30 år tillbaka tillverkat system för avgasrening till förbränningsmotorer. Systemen återfinns i idag i arbetsmaskiner från flera stora tillverkare.

I december 2024 godkände svenska Transportstyrelsen deras utrustning NOxBuster för avgasrening som uppgradering till Steg 5 på arbetsmaskiner för användning i Sverige.

Proventias svenske försäljningschef Mattias Franzén berättar att godkännandet tillkom efter ett initiativ från företaget. 

– Vi har sett ett behov av eftermontering på marknaden i stort sett från den första introduktionen av regler för avgasrening, berättar han. Det har tagit tid att få till, men nu är vi i hamn.

Det system som nu har godkänts för svensk användning är till största delen precis samma som monteras på nya maskiner. Men dimensionerade för att rena utsläppen från äldre motorer med betydligt högre halter av kväveoxider och partiklar än de som tillverkas idag. 

– Det kan handla om att vi måste ta bort upp till 95 procent av de kväveoxider som kommer ur motorn, kommenterar Mattias Franzén och tillägger att detta bland annat innebär betydligt större dimensioner på själva katalysatorn.

Systemet består, precis som för avgasreningssystem i nyproducerade maskiner, av en katalysator, SCR, där urea tillsätts i form av AdBlue till avgaserna från dieselmotorn. Då bildas ammoniak som reagerar med kväveoxiderna och omvandlar dem till kvävgas och vatten. 

Till systemet hör även ett partikelfilter, DPF, som avskiljer partiklar, kolväten och kolmonoxid. 

Systemet levereras komplett och inkluderar då även tank för AdBlue, doseringssystem för urea, blandare, ledningar, sensorer och en styrenhet som reglerar hela SCR-driften. 

I systemet ingår även en telematiklösning, Procare, som övervakar systemet och ger förare eller maskinägare information i realtid. Här följs hur mycket kvävoxid som släpps ut, vilken avgastemperatur som hålls och hur högt mottrycket är. För AdBlue-systemet registreras nivå i tanken, temperatur och doseringshastighet. Systemet varnar automatiskt när det är dags för underhåll och om problem uppstår. Det inkluderar även en datalogg med rapportfunktion för överföring av data exempelvis till flottoperatörer eller kollektivtrafikmyndigheter.

Proventias system för eftermontering av avgasrening i Sverige utformades till en början för rening av utsläpp från truckar som arbetade inomhus. 2009 godkändes system för dieselmotorer på bussar och lastbilar. Till dags dato har över 3000 enheter utrustats med systemet i Sverige, och nu även en handfull entreprenadmaskiner.

De tekniska kraven på maskinen är få. Enligt Mattias Franzén behöver systemet endast få tillgång till elektricitet från maskinen för att fungera. 

– Eftersom det handlar om maskiner som kanske inte har något system för avgasrening sedan tidigare kan det ibland bli knepigt att hitta en bra plats för de olika delarna, men våra erfarna specialister hittar alltid en lösning. Vi åker ut på besök, mäter maskinen och kommer med ett förslag.

NOxBuster eftermonteringssystem passar till maskiner 55–560 kWh. Proventia för just nu en dialog med Transportstyrelsen om ett godkännande på maskinkategorin över 560 kilowatt.

För mindre maskiner, under 55 kilowatt, görs normalt inga uppgraderingar, enligt Mattias Franzén. De mindre maskinerna går enligt honom med för låg temperatur för att SCR-enheten ska fungera optimalt och därför finns det heller inga SCR-system på nyproducerade maskiner i denna effektklass.

Vad kostar det då att uppgradera en maskin?

En standarduppgradering från Steg 1, 2, 3a och 3b till Steg 5 för en maskin mellan 55 och 560 kilowatt kostar enligt Mattias Franzén från 200 000 kronor. För en uppgradering från Steg 4 till Steg 5 blir kostnaden från ca 80 000 kronor.  Med tanke på att en ny maskin kan kosta fem till tio miljoner kronor eller mer kan investeringen i ett nytt avgasreningssystem vara ett ekonomiskt klokt och hållbart val.

Vem är då kunden som kan tänka sig att betala så mycket för minskade utsläpp från sin maskin? 

– De entreprenadmaskiner vi innan december 2024 har utrustat tillhör personer som valt att sticka ut, velat profilera sig och som har gjort det trots att det inte fanns någon officiell certifiering. 

Efter Transportstyrelsens godkännande kommer det förhoppningsvis fler konstaterar Mattias Franzén och nämner ägare av dyrare, mer avancerade maskiner, utan större slitage, som troliga kunder.  

– Jag kan tänka mig att det handlar om flera tusen maskiner, men om det blir några hundra till en början så är jag glad. Finessen är ju att man förlänger livslängden på en dyr och komplicerad utrustning och därmed reducerar det totala utsläppet av koldioxid då man inte behöver tillverka en ny maskin. De maskiner vi har gjort hittills inkluderar borriggar, väghyvlar och vattenbilningsutrustning. I Finland har vi även eftermonterat på flera grävmaskiner.  

Eftermontage av avgasrening på motorer mellan 55 och 560 kilowatt. Består av SCR-katalysator, partikelfilter, display för hytten samt telematikutrustning.

Kostnad för Steg 1,2,3a och 3b till Steg 5 från cirka 200 000 kronor.

Kostnad för Steg 4 till Steg 5 från ca 80 000 kronor.

NOxBuster

Proventias system består av SCR-katalysator, partikelfilter, tank för AdBlue, monitor i hytten samt en telematisk uppkoppling.

Rena avgaser från gammal maskin

Det är en höstdag i Linköping. Ute vid universitetsområdet, Campus Valla, jobbar två grävmaskiner inom ett väl stängslat område. Efter 50 år är det dags att uppgradera områdets markanläggningar och ge området en rejäl ansiktslyftning med bland annat nya grön-ytor och större cykelparkeringar. 

Det är Akademiska Hus som investerar 85 miljoner kronor under två år för att modernisera ett kilometerlångt gång- och cykelstråk genom campusets centrum.

Med på resan är Oscar Elg. Han är gymnasieelev och praktikant hos östgötska entreprenadbolaget Häv & Gräv. Tillsammans med sina nya kolleger kommer han att få vara med om att föryngra vad som i studentmun kallas Corson, pulsådern genom Campus Valla.

Att det skulle bli studier på Anders Ljungstedts gymnasium och ME-skolan i Linköping var långt ifrån självklart för Oscar när han gick i högstadiet. 

– Jag är inte så förtjust i teoretiskt plugg och tänkte söka ett praktiskt program, kanske bygg. Men så såg jag att det fanns program där man fick lära sig att köra maskin, så då sökte jag lärlingsprogrammet. Men efter råd från min mentor på skolan bytte jag över till det vanliga programmet, berättar Oscar.

I botten fanns ett intresse för maskiner, speciellt efter en praktikperiod hos Lantmännen Maskin då Oscar fick umgås med stora maskiner i verkstaden och även prova på att köra traktor. Att han var intresserad av maskiner visste han alltså, ännu var det dock inte grävmaskiner som stod högst på listan.

– Men jag har det ju faktiskt i blodet, både min morbror och min morfars bror jobbar med entreprenad, reflekterar Oscar så här i efterhand och tillägger att han nu är helt säker på att det är i en grävmaskinshytt han siktar på att tillbringa sitt yrkesliv.  

– Jag tänker att det skulle vara intressant att köra en stor bandgräv-maskin, kanske i en bergtäkt. Att pilla med finlir är inte riktigt min grej just nu. Kanske senare.

Oscar svingar upp en sopsäck med skräp och knallar iväg till en container utanför byggarbetsplatsen. Nästa jobb blir att hjälpa anläggaren Manfred Jonsson att trycka ihop några dagvattenledningar och därefter ska de nylagda dagvattenrännorna täckas med markväv som skydd mot grus. Handfasta uppgifter, som passar bra för en elev.

Drömmen om att få sitta i en grävmaskinshytt ute på ett riktigt jobb får vänta ännu ett tag, men Oscar har redan fått köra två mindre hjullastare som finns i projektet. 

Att få möjlighet att prova på det mesta, även köra maskin, är såklart mycket viktigt när praktikplatser ska väljas ut. Ett mål är också att hitta ett företag där eleven kan återvända och göra all sin praktik, men det är inte avgörande. Som skola har man att förhålla sig till Skolverkets krav och det är inte säkert att de kan uppfyllas på bara ett företag menar Christoffer Håkansson som är lärare vid ME-skolan i Linköping. 

– Varje år är det en utmaning att hitta APL-platser, det kan man lugnt säga, konstaterar han. Det gäller 12 platser för andra årskursens elever, 12 för trean och ett drygt tjugotal för dem som är i vuxenutbildning. Om möjligt ser vi till att eleverna får komma tillbaka även ett andra år, men ibland är det bättre att få pröva något nytt.

För att lyckas med rekrytering av APL-företag jobbar Christoffer och hans kolleger aktivt med sina kontaktnät, han menar också att det nu avslutade projektet med en deltidsanställd APL-konsulent fungerade mycket bra i Linköping.

Att bygga relationer med de lokala företagen är helt avgörande. Små som stora är välkomna, även om större företag ofta har lättare att till exempel frigöra tid för en praktikant att få prova att köra maskin.

– Vi förstår att det är en svårighet att låta praktikanterna hoppa in i hytten, vi pratar ju om vinstdrivande verksamheter, men det är ändå en fördel om det gör att lösa.

Ett sätt att öka antalet praktikplatser är att man i offentliga upphandlingar ställer som krav att det finns APL-elever i projektet. Ett projekt med det kravet löper just nu i Linköping. Christoffer Håkansson är dock tudelad inför det.

– I den bästa av världar vore det en bra idé, men jag är rädd för att det kan upplevas som ett hinder. Vi vill att företagen upplever oss som en tillgång, inte som ett besvär. 

Ett tips som Christoffer Håkansson vill skicka med till företag som funderar på att välkomna en APL-elev är att gå Skolverkets APL-handledarutbildning, men det är inget måste. 

– Vi känner inte att vi kan ställa det som krav, då kanske vi inte får så många som kan ställa upp. Visst, större företag kanske kan sätta av tid för personal att gå kursen, men alla kan inte det. 

Chistoffer Håkanssons tips till APL-eleverna är enkelt: visa intresse och engagemang.

– Det är ingen som kräver att ni ska kunna så mycket när ni kommer ut. Ni ska komma i tid och ni ska visa intresse. Passa på att suga i er så mycket kunskap som möjligt så kommer det att gå bra.

Det verkar som om Oscar Elg har lyssnat på rådet. För han nämner själv att det viktigaste han känner under sin praktiktid är att våga fråga. 

– Jag är inte rädd för att fråga, och förstår jag inte vad de säger så frågar jag igen, konstaterar han. 

Oscars eget tips till andra praktikanter är att ta det lugnt, inte göra saker för fort. Han har själv fått smaka på vad som hända. 

– Det var en dag i början när jag hjälpte snickarna att bygga en läktare. Jag fick i uppdrag att ta hjullastaren och hämta en pall med spik. Det jag inte gjorde var att kolla om spiklådorna var surrade på pallen – det var dom inte!

Just där koncentreras vad det handlar om att vara i början av sin yrkeskarriär och jobba som praktikant. Att lära sig små enkla saker om hur det kan vara i verkligheten.

För dagen är det Manfred Jonsson som ser till att Oscar förses med vettiga uppgifter. Hur tänker han när han får en elev till arbetsplatsen? 

– Det gäller att vara ödmjuk och förstå att den här personen kanske inte har jobbat med den här typen av uppgifter förut. Det blir att förklara noga. 

Att det skulle vara en belastning känner inte Manfred. Han ser istället det extra paret händer som en tillgång. 

– Det är alltid bra med mer folk såklart. Det får bli de enkla jobben först, de som inte är så komplicerade. Men idag har vi knappt pratat med varandra, för Oscar är ganska självgående. Han har satt dagvattenrännor och blandat betong.

Manfred poängterar att det ofta är slumpen som råder om man hamnar i ett yrke eller ett annat. 

– Det gäller för oss att se till att de trivs när de kommer till arbetsplatsen, inte skrämma bort dem från yrket!

En som trivdes är Lucas Bjällstål, som kör hjulgrävare i projektet. För snart åtta år sedan var det han som var praktikant. I samma företag.

– Jag kom till Häv & Gräv som praktikant och blev kvar, skrattar han. Det har jag inte ångrat en dag. 

Att de flesta som kommer är mer intresserade av att köra maskin än att gå vägen som anläggare ser både Manfred och Lucas tydligt. Hur man ska locka fler att bli anläggare är inte en lätt fråga.

Siffror som Maskinentreprenörerna (ME) låtit ta fram visar att det idag saknas cirka700 anläggningsmaskinförare och cirka 1 500 väg- och anläggningsarbetare i entreprenadbranschen i Sverige. Om fem år kommer underskottet att vara dubbelt så stort under förutsättning att inflödet av arbetskraft fortsätter som det gjort under de senaste fem åren. Att locka fler ungdomar in i yrket är alltså helt avgörande.

För David Andersson, som är en av grundarna och delägare i Häv & Gräv, är det fullt naturligt att företaget ska välkomna praktikanter, som han ser som framtida medarbetare. 

– Det är absolut det bästa sättet att få tag i nytt folk. Är de bra så blir dom kvar hos oss, konstaterar han glatt. Vi har haft elever under i stort sett alla våra snart 25 år. Vi har anställda som började som praktikanter och är bland våra bästa anställda, en vet jag har varit hos oss i femton år.

Men David är dessutom tydlig med att det inte alltid går smärtfritt. 

– Man springer ju inte bara på guldkorn. Det finns alltid några som inte är intresserade och då är det inte kul, det måste man vara uppmärksam på och hantera. Men det är ändå helt klart värt att ta emot elever.

David tycker att samarbetet med skolorna i området fungerar bra. 

– De vet vad vi är ute efter och de plockar fram rätt person åt oss. Sen väljer vi personer i företaget som vi vet fungerar bra som handledare. Det är en uppgift som man måste vara lämplig för. Det tar ju lite tid att ta hand om en elev.

På Campus Valla vet Lucas Bjällstål precis vad det handlar om och ger Oscar Elg ett glatt leende. Ett leende som visar att det nog kan bli några timmar i hytten snart. 

Handledarledd och oavlönad del av utbildningen som genomförs på en arbetsplats. Ingår i alla yrkesprogram i gymnasieskolan med minst 15 veckor.

Arbetsplatsförlagt lärande APL

– Det gäller att fråga om man inte förstår, konstaterar APL-eleven Oscar Elg.

”Jag har det i blodet” Oscar Elg trivs på praktiken

Cirka 7,6 miljoner personer arbetar som byggnadsarbetare i EU (2022), vilket motsvarar omkring 4 procent av den totala sysselsättningen i EU. Mellan 2019 och 2020 (pandemin) förlorades 435 000 jobb inom byggsektorn. I slutet av 2022 saknades det fortfarande 50 000 byggjobbare, och gapet är inte återhämtat.

Detta är inte bara ett problem för byggbranschen, utan hela den europeiska ekonomin och inte minst de gröna omställningen. Allt fler beslutsfattare har börjat skruva på sig och vända sig till avdelningarna för forskning och utveckling hos tillverkarna för att få en bild av vad som är på gång.

EU:s center för utveckling och yrkesutbildning (CEDEFOP) har tagit fram statistik och sammanställningar som visar att sysselsättningen inom byggsektorn förväntas vara stabil mellan 2022 och 2035, om inget oförutsett inträffar. Fram till 2035 förväntas antalet byggnadsarbetare öka med cirka 90 000. Men det räcker inte långa vägar. Det beräknas att 4,1 miljoner byggnadsarbetare kommer att behöva ersättas – främst på grund av pensionering – utöver den förväntade tillväxten. 

Med andra ord kommer cirka 4,2 miljoner byggjobb att behöva fyllas fram till 2035.

Därför tittar beslutsfattare mycket noga nu på vad som händer inom den tekniska utvecklingen i branschen. Införandet av ny teknik – inklusive automatisering och industrialiserade byggmetoder som prefabricering – kommer hur som helst även att förändra de färdigheter som krävs av byggnadsarbetare. 

Flera maskintillverkare har förstått vad klockan är slagen. Hitachi, Volvo Komatsu med flera. Japanerna kanske är lite före resten av världen då man har haft stora problem med arbetskraft under en längre tid. 

Komatsu gör allt större framsteg med sin Komatsu Smart Construction-teknik där digitala tvillingar visar hur man mer effektivt med den personal som finns kan projektstyra olika markjobb en byggarbetsplats. Enligt Komatsu kan den arbetskraft som finns användas bättre när automatisering och AI inom Komatsu Smart Construction gör övervakning och planering av jobbet mer effektivt.

Komatsu Smart Construction är ett samarbete mellan Komatsu och Sony Semiconductors, NTT Communication och Nomura Reserach Institute som samlas under namnet Earthbrain, Jordhjärna på svenska.

Brist på byggnadsarbetare snabbar på teknikutveckling

Du har under många års tid haft återkommande uppdrag på det här säteriet utanför Jönköping. Vad är det du gör här?

– Det blir ju allt möjligt som måste göras med maskin på en så här stor gård. Vi har byggt skogsbilvägar, rivit hus och anlagt grunder samt gjort en hel del jobb i trädgården, till exempel har vi lagt mycket granit och storgatsten, asfalterat och byggt en brygganläggning nere vid sjön.

– Men mycket handlar om stenmurarna. När jag började här så fanns det flera gamla stenmurar som behövde renoveras. Och under åren har vi också byggt nya. När vi arbetat med skogsbilvägarna har vi lagt undan bra stenar att använda till murarna. Det går åt en del sten, men det har vi ju Småland.

Idag är det en Lännen 8600G som är din arbetsmaskin. Vad är det som gjort att du valt just den maskintypen? 

– Det är faktiskt min sjätte grävlastare och började väl med att jag hade en gammal hemma på gården. Parallellt med mitt jobb på Skanska körde jag med den åt grannarna och när jag startade eget var det naturligt att det skulle bli just en grävlastare. 

– Jag tycker om mångsidigheten i maskinen, man kan göra så mycket och klarar sig själv på så många uppdrag.

– Nej, jag har haft Hymas och Volvo också, men sen blev det Lännen. Dom är roliga att köra, det är väldigt bra kvalitet och servicen här i Jönköping är fantastisk. De kommer med blixtens hastighet om det skulle vara något, de är suveräna!

Vad är det som gör att du tycker att grävlastare är roliga att köra? 

– Jag tycker att det är tråkigt att hela tiden göra lika. Att lösa problem allt eftersom de dyker upp, det tycker jag är roligt.

Du började köra hjullastare, grävmaskin, väghyvel och lastbil på Skanska direkt efter nian. Vad hände sen?

 – Ja, något gymnasium hann jag inte med, men efter några år på Skanska kände jag att det var dags att bli min egen, det var 1997 och det har jag aldrig ångrat. Jag tycker om att driva företag, planera framåt, skaffa fram material och ta hand om personal. 

– Jag har två timanställda markgubbar i firman, och förutom grävlastaren även ett par små bandgrävare och en hjullastare. Förutom mitt långa samarbete med säteriet har jag också ett samarbete med ett fastighetsbolag i Jönköping och där lägger vi plattor, asfalterar anlägger gräsmattor, ja allt möjligt. Det blir en del jobb för privatpersoner också.

– Sammantaget kan man säga att det är väldigt omväxlande och jag sitter kanske bara 50 procent av tiden i maskinen. Det är både bra för kroppen och roligt att jobba med gubbarna utanför maskinen. Ännu en bra sak med maskintypen faktiskt, det är ju så lätt att kliva i och ur den. 

Hobby: Renoverar veteran-traktorer och jobbar i skogen.

Anders Carlsson

Utrustning:  Snöredskap, tiltrotator, krok, smalskopa, asfaltsskärare, timmergrip med mera.

Lännen 8600G

Anders Carlsson funderar på att byta till en nyare maskin. Den nuvarande har inte en enda rostfläck tack vare Anders krav på rostskyddande grundfärg.

teknik

Undersökning tyder på digital omognad bland entreprenörer

Byter maskin med jämna mellanrum

De bygger för framkomlighet, säkerhet och tystnad

”Det viktigaste är att man är justa mot varandra”

Rena avgaser från gammal maskin

”Jag har det i blodet” Oscar Elg trivs på praktiken

Brist på byggnadsarbetare snabbar på teknikutveckling

”Det ska vara lätt att kliva i och ur hytten”

Rälsmaskin för snabb affär

Här finns arter för alla

INNEHÅLL

TIDNINGEN

KONTAKT

FAKTURA