Alla artiklar som berör teknik inom vår bransch.

Deutz tillverkar och levererar en portabel laddstation - PowerTree by DEUTZ - och annonserar nu att man fått en beställning på 17 system från KTEG som leverar specialbyggda lösningar i olika form till byggbranschen. 

Deutz PowerTree är en snabbladdande lösning som är portabel, och Deutz har visat att det går att ladda upp en anläggningsmaskin under tio ton på 20 minuter, eller "maskinförarens lunchrast" som man uttrycker det. Snabbladdaren ger 150 kilowatt och puttar ut drygt 800 volt till maskinen.

Flera bolag har de senaste månaderna visat upp liknande system, Atlas Copco, och Volvo CE har börjat få ut några till kunder i branschen. Deutz styrka i sammanhanget ska vara snabbheten i laddningsprocessen. Kunden KTEG menar att tiden som det tar att ladda en anläggningsmaskiner är central om branschen ska kunna fungera effektivt med de nya elektriska drivlinorna i maskinerna.

Deutz levererar ett portabelt energilagringssystem som ska kunna ladda upp en anläggningsmaskin på 10 ton på endast 20 minuter.

Motortillverkaren Deutz gör elektrisk affär

Beam Global som ser sig själva som ledande leverantörer till den elektriska fordonsindustrin har i ett samarbete med Volvo CE nu tagit fram en lösning för den amerikanska marknaden. Beam som leverar en rad soldrvina energilagringssystem till fordonstindustrin har tagit fram lösningen Beam EV ARC som ska kunna ladda en elektrisk anläggningsmaskin i fält där det saknas el, eller där miljökraven är ställda så att man inte får använda fossila bränslen. Det som används är en teknik som Beam redan har lanserat i USA för den elektriska fordonsflottan och har varit verksamma i 10 år med sina produkter.

Volvo CE kan leverera fem olika elektriska maskiner till den amerikanska marknaden redan idag. Samarbetet med Beam betyder att Volvos leverantörer i USA kan göra en paketlösning där EV ARC ingår i köpet och kan finansieras via Vovlo Finacial Services. Det går även att välja att leasa EV ARC. Beam Global anser att deras EV ARC är den billigaste och snabbaste laddningslösningen på marknaden idag. Systemet är portabelt och kan sättas upp på minuter, säger bolaget. EV ARC stor på en platta som ska klara alla tänkbara underlag.

Systemet är inte nytt för personbilar, men nytt för anläggningsmaskiner. Volvo CE samarbetar nu med Beam Global för att utveckla produkten ännu mer.

Solpaneler levereras med Volvomaskiner

Oskar Petersen kliver ur hytten och skjuter upp solglasögonen i pannan, det är en riktigt solig dag i skånska Svedala och många börjar få en försmak av kommande semester och ledighet. Själv tänker Oskar mest på jobb. 

Att ha egen firma som tjugoåring är inte så vanligt. Hur startade det? 

– Jag började med att köpa en lantbrukstraktor när jag gick första ring i gymnasiet. Jag använde den som EPA, men gjorde också jobb med den, jobbade extra på helgerna.

– Ja, men det var mycket dötid faktiskt. Om vi hade sovmorgon och började först klockan tolv så hann jag ju köra något åt en kund. Slutade vi klockan två i skolan kunde jag ju jobba hela eftermiddagen och kvällen. Sen blev det ju mycket helgjobb också. 

– Redan i andra ring anställde jag min första maskinförare.

Så du byggde ditt företag redan som gymnasieelev? 

– Ja, maskinparken växte redan då. Det började med att jag köpte en begagnad tvåtons bandare, sen köpte jag en ny. Efter det kom fler grävmaskiner och en traktor med lastväxlarvagn.

Men hur gick det till? Det handlar ju inte bara om att kunna finansiera investeringarna, man måste ju vara modig och våga också.

– Ja, det har ju varit många intressanta steg man har fått ta. Jag började med att köpa äldre maskiner, sedan har jag bytt dem mot nyare. Det gäller att jobba sig upp, jobba på och betala av och sen samla ihop pengar till en ny maskin. 

– Det gäller hela tiden att kämpa och tro på sig själv. Min far har ibland undrat hur det ska gå inför större projekt. Men jag vet att det ska gå, allt ska gå att lösa, och så har det också blivit.

Men du började faktiskt jobba innan du ens hade utbildningen, hur klarade du det? 

– Jag har ju lärt mig av mina egna misstag. Om jag inte har gjort något förut så testar jag, funkar det inte så letar jag var det gått fel och provar igen. Nu är jag på väg att investera i flera maskiner med modern GPS.

– I början kanske kunderna var lite tveksamma till att jag var så ung. Men det har också varit många positiva vibbar. Det var som en tvärtomeffekt, folk uppskattar att jag är ung. Det behövs ju många nya som är hungriga på att lära sig nya grejor och utveckla sig.

Du har fokuserat på ett märke på dina grävmaskiner, hur kommer det sig? 

– Ja, jag har faktiskt alltid kört Wacker Neuson. Jag upplever att maskinen är stark, och hydrauliken är mycket följsam och stark den också. Sen är det ju en prisvärd maskin, och det har ju också betydelse. 

– Det handlar som vanligt mycket om kontakten med säljaren. Göranssons maskin är bra att ha att göra med, det ska de ha en eloge för. De ger bra service och känns ärliga.

Utrustning: Skopor, krokar, borstar med mera.

Wacker Neuson EW100

Utbildning: Naturbruksgymnasium med entreprenad.

Anställning: Egna firman Petersens Entreprenad AB.

Oskar Petersen

Använde dötiden i skolan till att bygga företag

Flera aktörer har gått igång med att tillverka system för ellagring (bland annat ABB, Vattenfall och Volvo) och lyckats intressera marknaden. Atlas Copco har identifierat byggbranschen som en marknad och är nu färdiga med en för branschen skräddarsydd transportabel lösning som redan är ute på byggen i Norge.

– I Sverige finns det ett antal aktörer som visat intresse, men de vi har fått ut gick direkt nu till Norge där byggbranschen kommit längre och där det finns fler elektriska anläggningsmaskiner ute på jobb, säger Fredrik Ålund, Business Line Manager på Atlas Copco Power Technique Nordic.

Energilagringssystemen för byggbranschen som Atlas Copco nu går till marknaden med heter Zenergize. Produkterna (som har tre storlekar) är robust byggda och testade för vibrationer och stötar som är att räkna med i byggbranschen. Klarar även extrem kyla och har inbyggda fläktar för att kyla av batterier vid höga temperaturer. Den största produkten har kapacitet att snabbladda upp till tre större elektriska grävmaskiner för jobb under en arbetsdag, enligt Atlas Copco.

– Den minsta modellen klara klart av en minigrävare i stadsmiljö också. Man löser mer än just detta. Utsläppen minskar, till noll om man vill, och enheten inte bara laddar, den kan också gå in och kapa belastningstoppar i nätet. Den kan också komplettera dieselgeneratorn, säger Ålund.

Det Zenergize energilagring erbjuder är förenklat möjligheter till elektrifiering och minskade utsläpp för bygg och anläggning. Byggbranschen står för cirka 20 procent av Sveriges klimatutsläpp, enligt Fossilfritt Sverige. Atlas Copco konstaterar att det i Fossilfritt Sveriges färdplan för Bygg- och anläggningssektorn finns satta mål att utsläppen av växthusgaser redan 2025 ska visa en tydlig minskande trend.

Byggbranschen har dock identifierat att kapaciteten i elnäten inte räcker till med fler elmaskiner på arbetsplatserna. Exempelvis vid uppstart av flera maskiner på morgonen, eller andra toppar då många maskiner finns i arbete.

Här har de nya energilagringssystemen en funktion att fylla, som lokalt stöd till elnätet. Systemen är byggda med litiumjon-batterier som kan laddas när belastningen på nätet är som lägst (på natten), men det kan även laddas med hjälp av solpaneler eller annan förnybar energi. Meningen är att det ska vara enkelt, en flexibel lösning för energilagring som kan fungera som primär kraftkälla för att snabbladda en eldriven grävmaskin men även användas i hybridläge, tillsammans med en generator, för att kapa belastningstoppar hos generatorn, eller driva tornkranar i sex dagar utan omladdning. Vinsterna är då lägre buller och lite eller noll utsläpp.

– Redan hösten 2020 lanserade vi Zenergize energilagring men det är först nu vi märker att marknaden är mogen att ändra sitt beteende när det gäller energiförsörjning, anser Fredrik Ålund. När enheterna används i fristående läge kan CO2-besparingarna bli upp till 100 procent med endast förnybara energikällor. 

Atlas Copcos större enheter är tillverkade i Kina, och anledningen till detta är att det där finns bäst tillgång till batterier för dessa. Men det är inte otroligt att tillverkningen kan flyttas, de minsta enheterna tillverkar Atlas Copco i Spanien.

Det finns tre olika modeller av Zenergize-serien med olika kapacitet; de heter ZBE, ZBP och ZBC. De har en märkeffekt på mellan 15 - 500 kVA och energilagringskapacitet på 45 – 537 kWh, beroende på modell. Livslängden är beräknade till 40 000 timmar. Den största enheten som anses vara mest lämplig för större anläggningsmaskiner väger cirka 7 ton och är 3x3 meter i storlek.

Invändningarna mot den här tekniken med energi-lagring för laddning av elektriska anläggningsmaskiner är möjligen priset. Den stora ZBC beräknas landa på 3,5 miljoner kronor när den nu når den svenska marknaden. Det ska alltså jämföras med tekniken att byta ut tomma modulbatterier som entreprenören i så fall själv kan ladda och byta på plats. Dessa batterier är dock inte heller billiga. Atlas Copcos systerbolag Epiroc har till exempel den typen av system i gruvmaskiner.

– Vi vet egentligen inte vilken lösning som blir den rådande längre fram, men det här är en lösning som finns nu och som vi tror på, säger Ålund.

Vattenfall och NCC har i ett projekt som är ett drygt år gammalt arbetat med liknande tankar. Vattenfall har tillsammans med batteritillverkaren Northvolt utvecklat ett skalbart, mobilt batterilager, Voltpack Mobile System. Batterilagret är ett modulärt uppbyggt litiumjon-batterisystem som kan ersätta dieselgeneratorer för strömförsörjning. Vattenfalls ambition har varit att förenkla och stötta i elektrifieringsprocessen genom en lösning där Vattenfall tar det fulla ansvaret för batterilagret, och levererar det som en funktionslösning. Att det blir så även med Atlas Copcos Zenergize är inte otroligt då de stora Rentalbolagen ses som viktiga kunder. I så fall kommer entreprenörerna med fördel hyra den här typen av enheter och laddningen och transporten sköter uthyrningsföretagen om.

Litiumbatterier liksom utrustning som innehåller litiumbatterier klassificeras som farligt gods vid transporter. Energilagringssystem med dessa batterier ska enligt regelverket märkas som farligt gods och bestämmelser som reglerar detta heter ADR och RID. Om du ska transportera farligt gods krävs oftast en ADR-utbildning.

Portabla energilagrings­system

Stora energilagringsystem, batterier, blir dieseltankarnas ersättare. För den som har råd.

Tekniskt möjligt att ladda elektrisk grävmaskin i fält

Strax före jul förvärvade nybildade koncernen Heavy Rental Group AB maskinuthyrningsföretaget Arema Rental AB i Stockholm. Direkt efter årsskiftet kom nästa affär då även skånska N Rental AB införlivades. 

Koncernen ägs av de tidigare ägarna till de två bolagen samt av koncernens nye vd Björn Janström. I samband med nystarten har även ett namnbyte skett; Arema Rental AB har blivit Arema Heavy Rental Öst och N Rental AB har blivit Arema Heavy Rental Syd. 

– Nu är det vårt nya varumärke Arema som vi vill etablera hos våra kunder, konstaterar Björn Janström och viftar med en bunt klistermärken med den distinkta blå logotypen och namnet Arema i vitt.

Sedan affären avslutades har alltså lokaler och maskiner fått ny identitet med nya dekaler, skyltar och flaggor, men det är ju bara det lilla. Större saker är på gång.

– Vi har kontinuerligt investerat i nya maskiner och planerar dessutom att starta en helt ny anläggning i Göteborg efter sommaren, avslöjar Björn Janström.

Det låter som om ägarna har gott förtroende för att uthyrning av anläggningsmaskiner kommer att växa i Sverige kommande år. Björn Janström vill inte uttala sig med tvärsäkerhet, men drar paralleller till två verksamheter som han tidigare arbetat inom. 

– Nu senast jobbade jag med lastbilar, innan var det personbilar. Om vi tittar på privatleasingmarknaden för personbilar så var den under 15 procent år 2010, idag är den 70 procent. Även för lastbilar ser vi att leasingmarknaden ökar. 

– Det handlar om att kalkylerna blir allt tightare och då krävs att man vet exakt vad lastbilen/maskinen kostar. Leasing blir dyrare, men kostnaden är bestämd och osäkerhetsfaktorer som service och andrahandsvärde försvinner.

Björn Janström lägger också in miljöaspekter i funderingarna kring varför det ser ut som om marknaden för rental är på väg att öka. I takt med att miljöfrågorna ställs i hårdare fokus upplever entreprenörerna det som en större risk att bli sittande som ägare till en för gammal maskin utan senaste miljöklassningen konstaterar han och tillägger att även produktionen av en maskin måste räknas in när man diskuterar miljöbelastning och hållbarhet. 

– Om två hyrmaskiner kan användas så effektivt att de kan göra fem maskiners jobb så är det ju faktiskt så att tre maskiner inte ens behöver produceras och det har ju stor betydelse för miljön.

Världsläget är ännu en förklaring till varför en hyrmaskin numera upplevs som mer attraktiv än ett köp. Pandemi och krig i samverkan har bidragit till en känsla av osäkerhet och dessutom orsakat rent konkreta problem med leveranser. Eftersom ett av argumenten för leasing istället för köp alltid har varit att minska risken för det egna bolaget talar dessa omständigheter tydligt för en ökad hyrmarknad.

– Det är visserligen bara en spekulering att marknaden är på väg att växa. Ett exempel är att vi faktiskt haft en ökad efterfrågan på hjulgrävare. Personalen på firman har berättat för mig att för bara ett par år sedan var det aktuellt att upphöra med uthyrning av hjulgrävare, idag har vi ingen hemma, alla är uthyrda. Det är ett litet exempel på att marknaden ökar, och jag tror att den kommer att fortsätta att öka. Hur mycket och hur snabbt kan jag dock inte uttala mig om.

Även om efterfrågan är på plats innebär det dock inte att det finns ett obegränsade möjligheter. Konkurrensen om kunderna är tuff och marginalerna små poängterar han.

– Marknaden är mycket pressad, konsumenten vill såklart inte betala mer än den absolut måste. Det innebär att vi måste vara mycket skickliga och göra ett bra hantverk. Vi måste vara snabba på att ta in maskinen när kunden är klar med den, vi måste tvätta, syna och göra i ordning maskinen till nästa kund så snabbt som möjligt och vi måste ha kapacitet att skicka ut den till nästa kund utan dröjsmål. 

– Om maskinen står med några dagars vakans så får vi inte ihop kalkylen.

Därför är Björn Janström mycket nöjd över att det är tomt på gårdsplanen i Billeberga där Arema Heavy Rental Syd har en av sina fyra depåer. En hjullastare står i verkstaden och får en garantireparation samtidigt som en returnerad hjullastare får en dusch i högtryckstvätten. Förutom ett batteri av redskap och en helt nyköpt hjullastare är det i stort sett tomt på den nylagda gårdsplanen.  

Bildades i september 2021, består av Arema Heavy Rental Syd och Heavy Rental Öst.

Ägs av de tidigare ägarna till Arema Rental AB och N Rental AB samt av vd Björn Janström. 

Har anläggningar på fyra ställen i Skåne samt i Rosersberg, Stockholm. Totalt 30 anställda och en maskinpark på cirka 800 maskiner med fokus på tyngre maskiner.

Heavy Rental Group AB

Att Anders Rosdahl, som tvättar hjullastaren, gör det med stor omsorg är avgörande för företaget menar Björn. 

– Vi krigar inte i kategorin pris, det finns alltid någon som kan vara billigare, men kanske inte bättre. Det innebär till exempel att föraren ska känna att maskinen är fin, välstädad, utrustad med bra GPS och miljöklassad motor. Vi ska ha snabba leveranser och en tydlig organisation med klara besked och tydliga fakturor.

Vilka märken som går bäst som rentalmaskiner vill varken Björn eller Mikael Johansson som är verkstadsansvarig vid anläggningen i Billeberga uttala sig om. Det skiljer inte så mycket mellan de olika tillverkarna, den lägsta nivån har med åren stigit, menar de. Istället handlar det som vanligt om kontakten med säljare och tillgången på service när nya maskiner ska köpas in. Dessutom har kunden ibland önskemål, det handlar då om kunder med långa kontrakt som kanske har ett visst märke sedan tidigare. 

– Just nu är vi i en inköpsfas och ska utöka maskinbeståndet. Totalt finns i bolaget nu ungefär 800 maskiner varav cirka 500 anläggningsmaskiner och resten är övriga artiklar som släp, paddor och annan mindre utrustning. Av dessa finns två tredjedelar vid våra anläggningar i Skåne, resten i Stockholm. 

– Med tiden räknar jag med att vi kommer att byta ut mellan 50 och 100 maskiner om året. Exakt hur lång livslängd varje maskin kommer att ha är svårt att säga och styrs av många olika faktorer som leveranser och andrahandsvärden, men troligen kommer de att finnas hos oss mellan tre och fem år.

Marknaden är mycket pressad, konsumenten vill såklart inte betala mer än den absolut måste.

För närvarande finns alla storlekar och typer av maskiner i sortimentet, men Björn är tydlig med målsättningen att framöver koncentrera sig på det tyngre segmentet, maskiner över åtta ton. 

– Konkurrensen är stor bland de mindre maskinerna och det finns redan stora och framgångsrika etablerade företag i det segmentet. Det finns ingen anledning för oss att ge oss in på den marknaden.

Med tydliga planer på expansion, i fjol hade företaget en omsättning på 120 miljoner kronor, årets beräknas till 160 miljoner och inom två till tre år vill Björn se en omsättning på 250 miljoner, gäller det att det finns utrymme på marknaden. Med fler aktörer inom rental borde det dock bli ont om plats. 

– Ja, det är en tuff konkurrens, det sticker jag inte under stol med. Priserna är rejält pressade, det syns tydligt när man tittar tillbaka på historiken i prislistor och annat. Därför blir volymen allt viktigare, det innebär fler maskiner, och de ska vara ute hos kund.

För att få ruljangsen att fungera nämner Björn företagets personal som den helt avgörande faktorn. Han återkommer till att verksamheten måste flyta snabbt och effektivt och det är då nödvändigt med dedikerad personal. 

– Jag gläder mig oerhört åt att personalen är ansvarstagande och sätter kunden och företaget i första rummet, säger han och ser verkligen ut som han menar det. 

Själv har Björn Janström sedan han tillträdde ägnat sig åt att få sammanslagningen av de två bolagen att fungera. Det innebär allt från ny hemsida och nytt IT-system till nya rutiner för personalvård. När det arbetet framåt årsskiftet börjar närma sig sitt slut tar istället ett nytt arbete vid. Den fortsatta expansionen.

För närvarande har Arema Heavy Rental Syd anläggningar i Kristianstad, Billeberga, Helsingborg och Malmö. I Stockholm har Arema Heavy Rental Öst en anläggning i Rosersberg norr om Stockholm. Totalt arbetar ett trettiotal anställda med försäljning, inköp och teknik och företaget har en handfull servicebilar med fälttekniker som ser till att minimera eventuella stilleståndstider. 

I framtiden ska företaget bli större, finnas på fler orter och hyra ut fler maskiner. Det är i alla fall Björn Janströms förhoppning. 

– Såklart är det enormt svårt att säga något om framtiden i dessa osäkra tider, men vi vet att vi under det kommande året ska arbeta med att etablera oss i Göteborg. Det brukar ta ett år att komma igång med ett nytt företag, få till rekrytering av ny personal och få verksamheten att fungera. Inom ytterligare två eller tre år hoppas jag på att vi finns på två eller tre orter till. 

Exakt var dessa orter är belägna kan han ännu inte uttala sig om, men en sak vet han säkert: 

– Helt avgörande för att lyckas med målsättningen är att vi får behålla vår personal och kan rekrytera ny med samma motivation. Den är unik! 

– Vi får in en handfull maskiner till verkstaden varje dag och de är av flera olika märken så det gäller att ha en bred kompetens, säger Mikael Johansson som ansvarar för verkstaden i Billeberga.

Med fokus på tung rental

Prototypen Volvo HX04 är ute i fält och testas. Det finns ett antal anläggningsmaskiner som testas, men detta är den första dumpern. JCB rullade sin grävlastare på Londons gator nyligen när drottning Elisabeth firade 70 år vid tronen. Case har visat upp en hjullastare som åtminstone hjälpligt fungerade med bränslecell, men den maskinen var mer ett marknadsjippo än ett reellt försök.

Att första maskinen som testas med detta koncept är en dumper är logiskt och antagligen det enklaste i ett tidigt skede. Lastbilsbranschen har kommit längre än maskintillverkarna och här finns synnergier att utnyttja. Utmaningen som maskintillverkarna möter kommer att bli att skydda tekniken både från stötar och vibrationer.

Carolina Diez Ferrer, Head of Advanced Engineering Programs på Volvo CE, kommenterar i ett pressmeddelande att partnerskap med andra aktörer är den bästa vägen för att utveckla olika tekniker för att få bort utsläppen från byggindustrin. Dumpern HX04 är dock ett resultat av forskning och studier som pågått sedan 2018 där flera aktörer, som Vinnova, RISE och Transportstyrelsen också varit med för att stötta. Företaget Powercell är också inblandade.

Arbetet med Elkalle har drivits i Braås med samarbete med utvecklare i Eskilstuna och testlabbet som finns där. Även bränsleleverantören Shell ingår i samarbetet och har installerat en anläggning för att "tanka" dumpern i Braås på lämpligt och säkert sätt.

Gruskalles barnbarn Elkalle rullar i skogarna på bränsleceller och släpper inte ut mer än vatten i miljön.

Dumpern Elkalle rullar med bränslecell

En av Sveriges största industriinvesteringar någonsin. Det är i alla fall vad gruvnäringen själva kallar sin pågående omvandling, och det är inte helt osannolikt att de har rätt. Det är nämligen ett gigantiskt teknikskifte som pågår. 

Samhällets behov av metaller kommer att öka framöver, då gäller det att gruvindustrin är med och gör en grön omställning möjlig. Arbetet med att få fram fossilfritt stål är på väg, men det är inte bara växthusgaserna som ska bort, den fysiska påverkan på miljön måste också minskas och man ser därför i framtiden hur järnmalm ska brytas på större djup än tidigare. Parallellt pågår ett arbete för ökad person- och driftsäkerhet, samt naturligtvis också för ökad produktivitet. För att nå målet sker utvecklingsarbete på flera fronter samtidigt. Det forskas om elektrifiering, uppkoppling och autonomi.

Redan idag är en stor del av de maskiner som jobbar nere i gruvorna eldrivna, med kabel. För att bli helt fossilfria krävs dock att de sista dieseldrivna maskinerna rensas bort. In kommer istället en flotta av batteridrivna maskiner som komplement till de kabeldrivna. För ökad säkerhet och produktivitet arbetar man parallellt med att göra dessa maskiner självkörande, autonoma, vilket i sin tur ställer stora krav på bland annat 5G uppkoppling, styrsystem och övergripande gruvdesign.

Med EU-stöd och en budget på totalt 16 miljoner Euro samarbetar 13 partners inom gruvnäringen i projektet NEXGEN SIMS där SIMS står för Sustainable Smart Intelligent Mining Systems.

– Projektet är en fortsättning på SIMS, som löpte mellan 2017 och 2020, berättar Epirocs Jan Gustavsson som är projektledare och programsamordnare. Då utvecklade vi en batteridriven gruvlastare, en gruvtruck och en borrigg. I nya projektet fortsätter vi arbetet med att göra dem autonoma.

NEXGEN SIMS löper mellan 2021 och 2024 och målet är att 2023 ha utvecklat maskiner som autonomt klarar av att utföra en hel lastcykel och dessutom kan navigera i en gruvmiljö som ständigt förändras. 

– Vi kommer att testköra först i vår testanläggning, Kvarntorp utanför Örebro. Sedan ska de köras i relevant gruvmiljö i kanadensiska gruvbolaget Agnico Eagles gruva i finska Kittilä. 

Men det är inte bara NEXGEN SIMS som arbetar för framtidens gruvor. LKAB, ABB, Epiroc, Combitech och Sandvik har gått samman för att sätta en ny världsstandard för hållbar gruvdrift på stora djup. Projektet, som har namnet Sustainable Underground Mining, SUM, inleddes 2018 och kommer i sin nuvarande form att avslutas 2024.

– Idag har vi 100 procent dieseldrivna lastmaskiner och truckar i gruvan i Malmberget, berättar Johan Enback, som är teknisk chef för SUM. Där är behovet att få elektrifierat brådskande, 2026 ska första järnsvampverket vara klart och då måste Malmberget kunna leverera malm utan utsläpp av koldioxid.

Det är alltså bråttom och det handlar om att byta ut en hel kedja från losstagning av berg, all transport och förädling till själva tillverkningen av järnsvamp. 

– Vi tittar därför både på autonomi och elektrifiering. I Kirunagruvan pågår idag tester med lastmaskiner från Epiroc och Sandvik. De är dieseldrivna och vi undersöker möjligheterna med autonomitet och automation. Maskinerna kan idag köra utan förare i gruvan, de hittar själva till rätt plats, de kan med operatörstöd fylla en skopa och transportera samt tömma den automatiskt i ett bergschakt. Det vi jobbar just nu med är att optimera skopfyllningen och vi räknar med att bli klara med det under 2022. Då har vi en fullt fungerande lastcykel.

Även batteridrivna fordon testas av LKAB. Epiroc har en Scooptram ST 14 på plats och en Minetruck MT42 är på ingående. Från Sandvik kommer trucken TH550B och lastaren LH518B att testas under detta och nästa år. 

– De batteridrivna maskinerna kommer att testköras ovan mark först. Det handlar om att göra riskbedömningar så att vi är helt säkra på att allt fungerar. Vi måste till exempel veta hur vi ska göra om något börjar brinna.

För att få den nya tekniken med batteridrivna maskiner att fungera under jord kan det krävas en ny infrastruktur med brandportar, ventilation, släckningsmöjligheter och naturligtvis teknik för batteribyte och batteriladdning. 

Johan Enback kommenterar att de nya elektrifierade maskinerna som krävs för den fossilfria produktionen inte nödvändigtvis måste vara autonoma. Förändringen kommer att ske stegvis allt eftersom tekniken och arbetsmetoderna utvecklas. En av utmaningarna är att få till de nya styr- och ledningssystem som krävs. 

– Vi har en målbild att klara vad vi kallar ”mixed traffic” där vi kan blanda stora autonoma maskiner med manuellt styrda fordon i samma område. Det kräver flera olika lager av säkerhet innan vi är där. 

Johan Enback är helt säker på att tekniken kommer att fungera, det är bara en fråga om tid. Den viktigaste utmaningen är istället en mjukare fråga. 

– Hur blir de nya arbetsrollerna? I framtiden kommer vi att behöva människor med annan inriktning och kompetens. Det är nog där vi behöver lägga mest kraft, det är där förändringarna kommer att bli störst. 

Konsortium bestående av 13 partners i ett EU-sponsrat projekt för att utveckla effektiva autonoma, koldioxidneutrala och hållbara gruvlösningar. Projektet bygger på SIMS-projektet som bedrevs mellan 2017 och 2020. Deltagare är bland andra Epiroc Rock Drills, AFRY – ÅF Digital Solutions, Agnico Eagle Finland, Boliden Mineral, Ericsson, Luleå Tekniska Universitet. Projektet har en budget på 16 miljoner euro och pågår från maj 2021 till april 2024.

NEXGEN SIMS

Autonoma maskiner kan arbeta även när luften är fylld av gaser efter en sprängning. Många fler timmar på dygnet blir produktiva.

I framtidens gruva stannar människan ovan jord

Vi är i gränslandet mellan Blekinge och Skåne och letar efter en krossanläggning längs Olofströmsvägen. Vid Östafors ska det finnas en avtagsväg, Skrivarehagsvägen, och vi svänger in. Men här finns ingen krossanläggning, vi ser en bondgård och sedan en skogsväg som aldrig verkar ta slut…

… däremot hör vi bakom trädtopparna det dova ljudet av sten som rytmiskt tuggas ner till värdefullt byggmaterial. Sällan har väl en krossanläggning i denna storlek gömts bättre bakom trädkronor och natur.

– Det finns personer som har bott i närheten hela livet, och kommer hit för första gången då de plötsligt har ett behov av grus till exempel. De blir förvånade när de kommer, och ser hur stort det är här, säger Peter Björklund, som nu för tiden är vd och tillsammans med sin bror och fru driver och äger denna pigga 100-åring.

Familjeföretaget omsätter cirka 150 miljoner kronor med 45 medarbetare i dag. Det var ingen självklarhet att bröderna Peter och Thomas skulle ta över egentligen. Men vid ett kritiskt läge efter att deras far Stig var med om en olycka, fick de frågan år 1999. Bröderna fick fundera och analysera.

– Vår analys var blev väl då ungefär som så här: Om vi inte gör detta, så kan vi ångra oss. Och om vi sedan inte tycker att det fungerar, så kan vi ju backa ur. Men väljer vi att inte gå in och ta över, och sedan ångrar oss… ja, då är det klart svårare, berättar Peter.

Det var helt klart rätt val. För bröderna har fått en rejäl snurr på krossarna och maskinerna. Då när de tog över omsatte bolaget 12 miljoner och hade 7 anställda. 

– Nu har vi verksamhet också på andra ställen än här, vi krossar restberg och utvinner olika material, röd granit och diabas till exempel. Förutom här är vi på fem platser till, säger Thomas Björklund.

Maskinpark i urval: 7 grävmaskiner, en väghyvel, 20 hjullastare, 1 dumper, 2 tipptruckar (Cat 769) 3 förkrossar (Metso NW130), mobil kross (NW300), kross från Sandvik (Svedala), Maskinmekan efterkross, Möckelnkross. Grustvätt CDE.

Tillverkar: Sand och grus, singel, grå granit, röd granit, svart diabas, matjord, bergkross.

Bröderna Björklunds Grus AB

– Det är vår egen nisch, kan man säga. Det är ett samarbete med dessa andra täkter, vi återvinner resterna av det som redan är brutet där, och får ut material som vi sedan förädlar, förklarar han.

Bröderna Björklunds grus är en kugge i ett nyslaget svenskt rekord. När Sveriges geologiska undersökning (SGU) i början av året räknade ihop hur mycket ballast som producerats i Sverige var volymerna högst sedan man började mäta 1984. 101 miljoner ton. Trots att landets täkter blir färre producerar de mer. 

– Vi producerar drygt en procent av Sveriges hela volym. Det tycker vi är ganska bra, och det är jag stolt över, säger Peter.

Och stolt bör han vara. Snittet per täkt i Sverige är knappt 90 000 ton på 1173 täkter. Med sina 1,2 miljoner ton förra året är Björklunds Grus helt klart i elitserien. Men man ska komma ihåg att denna region, tillsammans med Öster-götland, är det område där det finns mest krossberg tillgängligt.

Men bakom hela succén ligger det antagligen en smått legendarisk hästspark som krossade dragonen Sven P Björklunds knä. Utan den stingsliga hästen kanske det inte hade blivit något hundraårskalas. Familjen var inga bönder med egen mark, här fanns ett torp, en far med dåligt knä och sonen Albin Björklund. Det är svårt att vara soldat 1922 med ett knä som inte fungerar. Och något får man hitta på.

– Vi har hört berättas att när farfar (Albin) och hans far skulle i väg och arbeta så sprang farfar före och startade upp lokomobilen. Han brukade precis vara klar och fått upp trycket i maskinen när hans far kom gående och kunde då hälsa välkommen med ångvisslan, fnissar Peter.

Men det skulle ta ett tag innan grus blev det centrala. Det var länge en bisyssla. Det stora fram till 70-talet var att leverera maskintjänster till jordbruket. 1971 tar sönernas far Stig Björklund tillsammans med farbror Göran Björklund över en grus- och krossverksamhet. I 20 år till skulle det förbi ett familjeföretag där kontoret låg i bostaden.

– Det var när vi var små, och vi växte ju upp med familjeföretaget och har blivit vana vid det livet. Det var nog lite ovanligt, vi kommunicerade över komradio med far när vi kom från skolan, och höra om vi fick åka med om han körde förbi hemma, säger Thomas.

Det var när vi var små, och vi växte vi upp med familje­företaget och har blivit vana vid det livet.

Peters fru, Lena Björklund var tand-sköterska, men år 2003 var det dags att bli en del av familjeföretaget. Och även om Peter formellt är vd (på pappret som han säger) och Thomas har övergripande ansvar för produktion, tillstånd, logistik offerter och kundkontakter, så är Lena helt klart den som så att säga sköter grejerna. Eller?

– Jag började ju typ med allmän administration, men har alltid haft stort intresse för personal, kvalitet och jag är mycket fokuserad på att det ska vara ordning och reda. Vi ska ha all den certifiering och modern administration som behövs. 

Hur var det att gå från tandsköterska in i denna verksamhet?

– Det finns ju tänder på skopor också, skrattar Lena… Men blir seriös igen och säger:

– Här får man klara av att göra saker själv. Tänka själv, testa och blir det fel får man städa upp och börja om på nytt. Det som gäller i en sådan här verksamhet är struktur, det måste man ha. Alla ska veta vad som ska göras, och det som inte går bra får vi förbättra genom att hitta enklare och mer effektiva sätt att arbeta.

Lena håller koll, kan man säga. På personalens välmående, och att arbetsmiljö och kvalitet håller hög standard. Ledningssystem som fungerar. Dokumentation. 

– Visst, maskiner ska skötas och servas. Men personalen är det viktigaste. Utan bra personal som mår bra fungerar det inte.

Det som är klart är att dessa tre, Lena, Peter och Thomas har tagit ansvar för de delar i företaget som de har mest talang för och ger bäst resultat. Peter som är vd har till exempel den ganska ovanliga uppgiften i ett företag med 45 anställda att köra väghyvel. Skötsel och underhåll av viktiga grusvägar i det närliggande området. Men vi talar inte om några kilo-meter bara.

– Detta är vår enda så kallade entreprenaddel i företaget, att vi erbjuder skötsel och underhåll också. Vi underhåller ungefär 45 mil väg här. Det är jag som kör hyveln, det är riktigt.

Och grus har Bröderna Björklund gott om. Men det går åt. Gjutgrus till betong är en väsentlig del av erbjudandet också. Och företaget har bland annat två egna betongbilar i arbete åt kunder. Vad mer? Rätt mycket mer faktiskt. Samtidigt som bolaget såklart har samtliga stora byggentreprenörer på kundlistan så har man hemleveranser av material till privatpersoner.

– Det har varit vår grej från början. Ingen kund är för liten. Hellre många små och alla andra, än en enda stor. Man vill inte bara ha få kunder som är stora. Det är en stor risk också, menar Peter.

Ingen behöver antagligen vara maskinälskare eller helt insatt i branschen för att gripas av den miljö som Bröderna Björklunds grus verkar i. Ytorna i täkten är vida och maskinparken är imponerande. Krossar och grustvätt; hjullastare av modell större (Cat 988K), grävmaskiner på band från 30 till 50 ton som knackar och skrotar. Tillsammans skapar maskinerna en ljudmatta i täkten där grävmaskinernas gnisslande band blandas med det frasiga ljudet av gråberg som rullar längs kanterna och ur lastarnas skopor. Och i bakgrunden… det ihållande dova tuggande ljudet som krossarna bidrar med.

Men trots ljudet är detta inget själv-spelande piano. Och det som har hänt i världen och de beslut som riksdagen har fattat på senare tid, påverkar den här typen av verksamhet fort. Är det något som det till exempel går åt mycket av i den här verksamheten så är det diesel.

En skugga drar över Thomas ansikte när ämnet kommer på tal.

– Prisökningen är ju hysterisk. Det har aldrig varit i närheten av det vi ser nu. Vi har indexreglerat avtal när det varit aktuellt, men bränslet har ju tidigare rört sig en eller två procent. Och det har vi hanterat. Vi tar helt klart stryk nu av det här. Vi har arbetat med bergmaterialindex och SÅ-Index (transport) regelbundet men nu behöver vi verkligen även fokusera på bränsleindex, säger Thomas.

Företaget har höjt priserna två gånger i år fram till april. Två fasta bergkrossar går i och för sig på el. Men i den här delen av landet är elen dyrast i Sverige. Lena Björklund har gjort ett överslag och försökt få en bild av skadan. Det rör sig om minst 150 000 mer i månaden i jämförelse. Men hela bilden är inte klar.

– Jag tittade och undersökte rätt mycket ett tag. Men nu känns det lite som jag har tröttnat. Det är helt enkelt bara att köra på och se till att vi indexreglerar bränslet. Men vi kan ju inte hålla på att ändra priser hela tiden mot kund heller, menar Thomas som funderar på vad som händer om dieselpriset går tillbaka lika snabbt igen.

Det är en konkurrensutsatt marknad. Materialet måste hålla ett pris som ligger rätt och är konkurrenskraftigt. Bröderna är luttrade och rutinerade. Ingen tänker låta dessa energipriser knäcka bolaget. Och det här är som bekant en livskraftig 100-åring. Och i år ska det firas. Förfesten har redan varit, det finns rester kvar på kontoret att beskåda. En ny keps (och logga) har tagits fram för jubileet. 

– Vi har bokat hotellet i Bromölla. Vi räknar med att det blir cirka 300 personer som kommer, säger Peter och ser både nöjd och stolt ut. 

Tänka själv, testa och blir det fel får man städa upp och börja om på nytt.

100 år efter historisk hästspark

– Vi ser allt fler av våra 2 000 medarbetare på siten i Eskilstuna som går över till elektriska fordon, och vi behöver möjliggöra för dem, kunder och övriga besökare, att ladda sin bil, säger Anne Bast, Kommunikationsansvarig på Volvo Construction Equipment i Eskilstuna, som gärna såklart lyfter fram Volvos elektriska maskiner.

– Framtiden inom anläggningsindustrin är elektrisk och våra mål på Volvo CE är bland annat att halvera koldioxidutsläppet från vår egen verksamhet samt kraftigt öka vår försäljning av elektriska maskiner till 2030. Ambitionen är att bli helt klimatneutrala i värdekedjan senast 2040. Att bygga laddinfrastruktur med elektriska maskiner tillsammans med Vattenfall Incharge är ett steg på vägen mot nettonollutsläpp i värdekedjan. Hela klimatutmaningen kräver samarbete och vi hoppas att vi genom detta initiativ också kommer att kunna inspirera andra till att ta en större del i den förändringsresan, säger Anne Bast.

El för hela slanten när Volvo CE gör i ordning för elbilar på sitt område i Eskilstuna

Elfest på Volvo CE i Eskilstuna

En efter en av Europas storstäder ställer nya krav på utsläppsfria fordon. Och det är inte bara bilister som förbjuds att släppa ut avgaser i stadskärnorna. Även lastbilar och arbetsmaskiner regleras.

Ett exempel är Göteborg som satt en målsättning att bygg- och anläggningsplatser ska vara helt utsläppsfria till 2030. Samtidigt räknar man med att staden ska växa med en tredjedel till 2035. Det kommer alltså att krävas många maskiner, och de ska vara av en helt ny typ.

Sveriges miljömål är att vi 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. På vägen dit ska utsläppen från arbetsmaskiner 2030 vara 63 procent lägre än utsläppen 1990.

Nicklas Steorn är senior hållbarhetskonsult vid teknikkonsultföretaget WSP. Han har just avslutat ett uppdrag för Trafikverket och kan konstatera att stora förändringar är på gång.

– Trafikverket kommer med nya krav, kanske redan i år, konstaterar han.

Uppdraget har varit att undersöka hur Trafik-verkets drivmedelskrav ska revideras. Genom litteraturstudier och intervjuer med entreprenörer, drivmedelsbransch och maskintillverkare har förslag till nya krav presenterats.

–  Det kommer att införas som en trappa, stegvis. Till en början kommer det bli krav på att en viss andel av personbilar och lätta lastbilar ska vara nollutsläppsfordon, och övriga drivas med förnybart drivmedel. Framöver är det inte omöjligt att det kommer införas krav på nollutsläppsfordon även för tyngre fordon och maskiner.

Nicklas Steorn konstaterar att det kommer att bli olika svårt att ställa om olika typer av fordon. För bilar och lätta lastbilar är omställningen redan ett faktum, medan arbetsmaskiner och spårgående maskiner har en tuffare resa framför sig.

–  Problemet är delvis att det ännu inte finns någon infrastruktur för tung laddning. Att ladda en arbetsmaskin kräver betydligt högre effekt än att ladda en bil. Dessutom befinner sig arbetsmaskiner ofta på platser där det inte finns möjlighet till laddning.

Förutom de tekniska utmaningarna är naturligtvis även de ekonomiska utmaningarna av betydelse.

–  Det är en utmaning för Trafikverket, man vill driva på omställningen men samtidigt inte slå ut en bransch. Det gäller att vara ödmjuk för att många har investerat i maskiner som har ganska lång livslängd jämfört med andra typer av fordon.

För att hålla en rättvis marknad menar Nicklas Steorn att det kommer att vara viktigt att upphandlande myndighet är väldigt tydlig och att det sker en uppföljning så att kraven verkligen följs.

Han konstaterar också att alla maskinägare måste vara medvetna om förändringen som är på gång.

–  De som inte hänger med och tar höjd för detta riskerar att slås ut, menar han.

En sak är att ställa krav, en annan att efterleva dem. Finns det verkligen teknisk potential att uppfylla kraven på utsläppsfrihet redan inom åtta år som Göteborg siktar på?

Tobias Larsson är professor vid Institutionen för maskinteknik vid Blekinge Tekniska Högskola. Han menar att det är fullt görbart med nu känd teknik.

–  Vi har tillsammans med Lunds Tekniska Högskola och Volvo CE gjort simuleringar av ett av Trafikverkets vägbyggen. Vi undersökte vad som händer om samtliga maskiner byts ut mot utsläppsfria maskiner och konstaterade att det är fullt möjligt.

Studien har inte bara tittat på vilka maskiner som ska användas utan även på hur hela systemet kring en arbetsplats ser ut.

–  Det handlar om att bygga ett scenario. Till exempel har vi undersökt var elektriciteten ska komma från. Om en stor arbetsplats tar all sin elektricitet direkt från elnätet kanske det driver upp elpriset. Istället får man kanske arbeta med lokala energilager med så kallade sitebatterier som laddar maskinerna under natten, eller byta batterier i maskinerna, eller sol/vindstationer.

Enligt Tobias Larsson kan också sättet att arbeta att bli annorlunda framöver.

–  Med dagens datorkraft kan vi med hjälp av så kallade digitala tvillingar skapa virtuella modeller av riktiga maskiner och räkna ut hur de bäst ska användas. Vi kan också simulera nya maskintyper digitalt innan de byggs på riktigt.

– Vi kan också simulera hur vi kanske får en annan typ av beteende när maskinerna byts ut, jämför med hur en privatbilist måste agera olika vid en bensinmack jämfört med en laddstation. 

Hur vi kommer att använda våra maskiner efter en övergång till utsläppsfria versioner är en tanke som Mats Breborg, ansvarig för kompaktsegmentet vid Volvo CE, knyter an till.

–  Det är flera städer som sätter hårda utsläppskrav nu och då kanske man måste tänka sig andra sätt att använda sina maskiner. Maskinerna kommer troligen att bli utformade mer med tanke på hur de ska användas. Till exempel kan en maskinmodell gå att köpa med flera olika effekter. Varför ska man ha en dyr maskin med ett stort batteri om jobbet är att gräva upp en vattenläcka på morgonen och sen lägga igen på eftermiddagen?

Att få fram utsläppsfria maskiner till göteborgarna inom åtta år ser Mats Bredborg inte som några bekymmer.

–  Mindre maskiner är redan på marknaden, men vi kommer även att ha större maskiner framme till dess. Vårt mål är att 30 procent av vår produktportfölj ska vara emissionsfri 2030. 

Fordon som inte släpper ut någon avgas. Till exempel helt elektrifierade fordon med batterier eller kabeldrift. Fordon med bränsleceller. 

Nollutsläppsfordon

Flera tillverkare har redan lanserat elektriska maskiner i de mindre storlekarna. Här JCB 19C-1E i arbete i stadsmiljö.

teknik

Motortillverkaren Deutz gör elektrisk affär

Solpaneler levereras med Volvomaskiner

Använde dötiden i skolan till att bygga företag

Tekniskt möjligt att ladda elektrisk grävmaskin i fält

Med fokus på tung rental

Dumpern Elkalle rullar med bränslecell

I framtidens gruva stannar människan ovan jord

100 år efter historisk hästspark

Elfest på Volvo CE i Eskilstuna

Utsläppsfria maskiner 2030 – Det är absolut görbart!

INNEHÅLL

TIDNINGEN

KONTAKT

FAKTURA