Alla artiklar som berör teknik inom vår bransch.

Det pratas mycket om digitala tjänster numera. Men vad är de egentligen, vad kan de göra och vem kan dra nytta av dem?

Hans Olofsson är affärschef för tjänster och kompletterande produkter vid Swecon och han lämnar ett kanske lite överraskande, men ganska lovande, svar på den sista frågan:

– Jag ser till exempel att en av våra tjänster, Arbetsplatsoptimering, kan vara till stor nytta för både beställare och svarande entreprenör av anbud.

Visst var det både överraskande och lovande! För det är inte ovanligt att entreprenörer konstaterar att dialogen med beställare i samband med upphandling ofta kompliceras av att beställaren inte riktigt har koll på vad projektet innebär och kräver av entreprenören.

Men tillbaka till vad begreppet digitala tjänster egentligen betyder. I och med att ökad datorkraft, positioneringssystem, stryktåliga sensorer och god internettäckning gjorde entré blev våra maskiner uppkopplade och duktiga på att samla in och leverera data om sitt dagliga arbete. Nu har det gått ett par decennier och vi har fått alltmer avancerade system som drar nytta av all data som samlas in. 

För Volvo CE:s och Swecons räkning handlar det om att maskinerna blev uppkopplade för mer än 15 år sedan och sedan dess har ett antal tjänster utvecklats. Grovt kan de indelas i tre grupper: system för optimering av arbetsplatser, realtidstjänster och tjänster för optimering av maskinanvändning.

– Det finns många produkter och namn att hålla reda på, och jag föredrar därför att tala om det värde de kan tillföra, konstaterar Hans Olofsson och tillägger att själva digitaliseringen inte är ett ändamål i sig.

– Man börjar med att ställa sig frågan vad man vill åstadkomma, vilket värde de olika tjänsterna kan tillföra företaget. Har företaget som mål att sänka sina koldioxidutsläpp, att öka säkerheten, förbättra produktiviteten, eller något annat? Det är där vi börjar skräddarsy en digital lösning i kombination med rådgivning och utbildningsinsatser.

En enkel snabblösning med hjälp av Swecons digitala tjänster är dock inte något som Hans Olofsson utlovar. Istället poängterar han att det inte finns några enkla genvägar, att använda den digitala tekniken handlar om att jobba smartare och enklare i grunden. Och då måste alla inom företaget var med i arbetet, anamma det nya arbetssättet.

Hans Olofsson har arbetat med digitala tjänster sedan 2022 då Swecon beslutade sig för att lyfta frågan och starta ett tredje affärsområde med fokus på framtidslösningar. Affärsområdet fick namnet ”Tjänster och kompletterade produkter” vilket väl speglar vad det handlar om – inte maskiner med andra ord. 

Idag jobbar fem personer i en grupp med uppgift att föra ut de olika produktivitetstjänsterna till kunderna.

– Ta till exempel tjänsten Arbetsplatsoptimering. Är det en befintlig verksamhet gör vi ett platsbesök och bygger en digital kopia av verksamheten. Sedan diskuterar vi med kunden om vilka mål man har och hur verksamheten kan förändras för att sedan simulera olika scenarion.

Att en erfaren entreprenör redan har mycket av detta i ryggraden håller Hans Olofsson med om, men enligt hans erfarenhet av kundkontakter ger systemen möjlighet till en mer djupgående analys och sedan utvärdering av vilken effekt enskilda åtgärder har haft.

– Med hjälp av våra tjänster, som i realtid kan se hur till exempel effektiviteten förändras efter en viss åtgärd, får man svart på vitt. Vi har goda exempel på hur en maskin och flödeskonfiguration slår många procent i kronor per ton och koldioxid per ton

Hur snabbt en investering blir lönsam för kunden och hur stor den vinsten faktiskt blir är beroende av flera olika faktorer och svår att ge svar på. För tjänsten Eco Operator har dock Hans Olofsson ett konkret svar:

– Vi kan se att företag som genomför en Eco Operator-utbildning redan första året kan tjäna in långt mer än kostnaden för utbildningen. Men det är samma här – detta är inte en åtgärd som är klar när det hänger ett diplom på väggen. För att lyckas måste både förare och arbetsledning kontinuerligt arbeta med uppföljning och hålla i ett förändrat arbetssätt som ger effektivitet, minskad stress, minskade utsläpp med mera.

Vilka företag är det då som kan dra nytta av att använda sig av digitala tjänster? Måste det handla om större företag som idag har omfattande och svåröverblickbar verksamhet, eller finns det vinster att hämta även för en mindre företagare med kanske bara ett par maskiner?

– För tjänsten Arbetsplatsoptimering har vi identifierat företag som arbetar med materialhantering inom ett begränsat område. Det kan handla om stenbrott, återvinning eller gruvverksamhet. Alltså oftast något större företag. Tjänster som Eco Operator eller Load Ticket, ett system som ersätter vågkvitton i papper, passar utmärkt för mindre företag, även enmaskinsföretag. 

Men som Hans Olofsson nämnde tidigare ser han alltså inte enbart entreprenörer som kunder till sina tjänster. Han har identifierat en annan kundgrupp:

– Jag har redan flera exempel på beställare som använt sig av vår tjänst Arbetsplatsoptimering för att skapa ett bättre förfrågningsunderlag och att effektiviseringen måste börja redan i förfrågan. 

Identifieras av Swecon som tjänster för att öka produktivitet och effektivitet, minska miljöpåverkan och öka säkerheten inom entreprenad. 

På Svenska Maskin-mässan finns Swecons experter och rådgivare för att berätta mer om företagets digitala tjänster. 

Digitala tjänster

– Digitala tjänster har riktigt stor potential, men det finns inga enkla genvägar, konstaterar Hans Olofsson Swecon.

Inte bara maskiner på mässan

Du har en sjuåring och en åttaåring, har dom redan fattat intresse för maskiner?

– Ja och dom tycker att det är jätteroligt att besöka mässan. Vi brukar kombinera med en hotellnatt i Stockholm också. 

– Åttaåringen fattar allt direkt och har redan testat på att köra min bandare, sjuåringen har inte provat ännu, men både tjejen och killen tycker att det är jätteroligt med maskiner. Det vore såklart riktigt roligt om de fortsätter i branschen framöver, men jag pushar inte för hårt. Det är något de måste välja själva. 

Hur kom det sig att du själv hamnade i yrket?

– Jag kommer från en gård och har kört maskiner sen jag var liten. På gymnasiet gick jag Naturbrukslinjen, men det där med grävmaskiner lockade och jag vidareutbildade mig. Var anställd några år och körde både lastbil och grävmaskin och gick som anläggare innan jag startade eget.

– Att vara maskinförare är att ständigt få en jäkla självutveckling. Man blir aldrig fullärd, det finns hela tiden nya saker att lära sig. Och det är också ett yrke med stort ansvar under frihet, det gillar jag.

– Sen är det ju så jäkla ballt att köra maskin. Balsam för själen!

Du har två maskiner i firman och har precis anställt en person. Var det svårt?

– Det var riktigt svårt. Det är ju väldigt ont om folk och jag började få lite småpanik nu när våren närmade sig. Men en dag plingade det i mobilen med ett mail från en tjej och jag ringde upp direkt, sen var det klart. 

– Det har funkat jättebra eftersom jag känner att våra värderingar matchar. Hon är väldigt social och driven och mycket bra på att hantera kunderna. De har återkopplat med beröm. Så jag känner att vårt samarbete har stor potential.

– En dröm vore ju att bygga ett företag med bara tjejer. Jag är helt säker på att tjejer är mer noggranna och tycker att det är viktigt att lämna ifrån sig ett bra jobb. Fast såklart är killar också välkomna.

Vilken typ av jobb är det din firma gör?

– Det är allt möjligt. En hel del uppdrag från privatkunder, som poolbyggen, husgrunder, finplanering inför plattsättning och liknande. Men jag jobbar också med infrastruktur, där det byggs nya vägar eller bostadsområden. Det blir mycket GPS-jobb.

– Just nu jobbar jag för Peab med ett område utmed en järnväg utanför Norrköping som ska fungera som upplag.

Du har både en 9,5 tons bandare i firman och en 17 tons hjulare. Vilken trivs du bäst med?

– Det är helt klart hjularen. Jag gillar att köra på byggen och se helheten växa fram, men jag tycker också om att jobba på egna uppdrag. Då är jag ju lite mer fri att styra till exempel tiden så att jag hinner lämna och hämta barnen.

Utbildning: Naturbruks-gymnasium, samt vuxen-utbildning gräv och transport.

Anställning: Egna företaget Grävmaskinisten Östergötland AB.

Jenny Svensson

Utrustning: Planer-, gräv-, galler- och smalskopa, pallgafflar, planeringsbalk, tiltrotator, 3D maskinstyrning.

Cat M315F

”Det är så jäkla ballt att köra maskin”

För femte gången bjuder nu Maskinleverantörerna (ML) till mässa i Stockholm. Sedan starten 2016 har branschen samlats på travbanan i Bromma för att i tre dagar titta på maskiner och umgås. Förra gången, 2024, kom hela 13 716 personer för att besöka dryga hundratalet utställare och ta del av över 800 utställda produkter. 

För besökaren är engagemanget inte så stort, anmälan är gratis, kanske går det åt en hotellnatt eller två utöver resan. Mer än så är det inte.

För utställaren är uppdraget betydligt större. 

– Vi börjar förbereda för nästa gång redan när vi åker hem genom att be hotellet kopiera vår order med kommande mässas datum, skrattar Daniel Gustavsson som är ”Mässgeneral” hos Maskinia. 

Startskottet för nästa mässa går alltså redan när årets besökare lämnar mässområdet och promenerar bort till parkeringen. Men det är såklart inte bara Svenska Maskinmässan som Sveriges maskinleverantörer har i sin utställningskalender.  Daniel, vars officiella titel på visitkortet är Marknads- och IT-chef, berättar att Maskinia under ett år har runt 25 egna event och dessutom deltar i större mässor som till exempel Entreprenad Live, Load up North och en del lastbils- och lantbruksmässor .

Att förbereda för mässor och mindre maskinvisningar är helt enkelt en stor och självklar del av arbetet hos en maskinsäljare. 

Allt arbete till trots är det enligt Maskinias vd Fredrik Holmquist en omöjlig tanke att inte finnas med på Svenska Maskinmässan.

– Det är vår möjlighet att visa upp Maskinia, vår personal och våra produkter, konstaterar han. Vi får möta kunder som vi normalt inte möter, kunder som vi annars inte har i vår närhet. 

Fredrik poängterar att företagets egna event är viktiga och ger en nära kontakt med företagets kunder, men att den större mässan är bredare och dessutom ger en extra social dimension.

– Lite generaliserat kan man ju säga att torsdagen på Svenska Maskinmässan är för skolor och branschfolk, på fredagen kommer våra key accounts och stockholmare och på lördagen är det inresande och familjer. 

– Det ger oss möjlighet att träffa alla typer av kunder och dessutom inte bara maskinägarna utan även en grupp som blir allt viktigare för oss – maskinförarna. Det är en grupp som alltmer är med och fattar beslut när nya maskiner ska köpas in.

En självklar fråga i sammanhanget är om den omfattande satsning som krävs för att delta i en mässa verkligen går att räkna hem för företaget. Går det att sätta kronor och ören på effekten av att synas på en mässa? 

–  Såklart går det inte att mäta lönsamheten, och vi har försökt hålla tillbaka lite med vilka mässor vi är med på och hur många maskiner vi ställer ut. Men Svenska Maskinmässan är en självklarhet. 

När Maskinentreprenören besöker Linköping och Maskinias huvudkontor är det i mitten av april. Långt kvar till mässdagarna en vecka in i juni. Men här befinner man sig närmast på upploppet. Redan för ett år sedan började bokningen av de maskiner som ska ställas ut på årets mässa. 

Hur går det då till att välja vilka maskiner som ska visas upp? För Maskinia är uppgiften lite extra klurig eftersom företaget säljer inte mindre än tre olika märken, Develon, Case och Bergmann.

– Nyheter ska såklart vara med, och vi vet ganska bra var intresset ligger efter våra kundmöten på våra egna events, konstaterar Daniel. Sen måste vi ju visa upp representanter för olika maskin-typer, och olika storlekar.

På Svenska Maskinmässan finns tre entréer för besökarna vilket passar Maskinia som hand i handske då de kan ställa ut ett av sina tre märken vid vardera entrén. I montern och i demofältet gäller det att få en bra mix. Några modeller dyker upp både i montern och som demomaskin. 

Själva montern har varit densamma under samtliga år. Läget är bra menar Daniel och han tillägger att en av fördelarna med att använda Solvalla travbana som utställningsområde är att det är lagom stort. Besökarna hinner gå flera varv runt området och kommer ofta tillbaka en andra gång till montern.

– Som vanligt ser vi till att boka vår husbyggare i god tid. Vi var riktigt nöjda med huset vi hade i fjol och gör en kopia i år. Det har en inre del för säljare och kund att sitta ner och en yttre del som en uteservering. Vi bjuder på korv, har alltid gjort det, och i fjol gick det åt närmare tusen korvar!

När det är ett halvår kvar till mässan startar ett nytt skede i förberedelsearbetet. Då börjar ”Solvallamötena”.

Varannan torsdag klockan elva ringer klockan för möte på Maskinia. Då samlas mässteamet och gör en kontroll av läget. Förutom Daniel från marknadsavdelningen sitter representanter för företagets alla avdelningar runt mötesbordet, det är säljare, eftermarknad, produktsupport, utrustningsverkstad, alla är med. 

Vid bordet sitter även Linda Möller som är ansvarig för säljsupport och transporter, en av de viktigaste aktörerna, eller spindeln i nätet som Daniel kallar henne. Det är hon som ser till att alla maskiner faktiskt kommer till mässan. 

– Jag räknar med att det handlar om drygt 15 trailers i år, berättar Linda och tillägger att hon har tagit för vana att boka tre extra bara för säkerhets skull.

– Efter några år så lär man sig att det inte alltid blir som man tror, eller snarare att det alltid blir på ett annat sätt än man trodde.

Något som Daniel och Linda är helt överens om är att allt kan hända. Men det brukar också ordna sig, på ett eller annat sätt. Lindas värsta minne är när årets nyhet, en stor grävmaskin, tisdagen före öppnandet fortfarande var kvar i Italien.

– Och det var längst nere i stövelns klack, suckar Linda. En så stor maskin går inte att ta på annat sätt en på trailer, och vi hade två dagar på oss. 

Resan gick via Österrike med två chaufförer som jobbade i skift. Hemma i Sverige satt Linda och följde resan på sin mobil.

– Jag såg den där lilla pricken färdas genom Europa på sin väg norrut. Vet egentligen inte om det var bra eller dåligt att se det där…

Men allt gick bra och med en hel timme till godo var maskinen inne på området. För Linda var det ännu en gång som hon fick god nytta av sin enorma bank av kontakter runt om i Europa. Att hon genom åren blivit god vän med den österrikiska transportfirman bidrog helt klart till att projektet lyckades och den omfattande telefonboken är hennes viktigaste arbetsredskap.

När det gäller själva mässan har hon dessutom en riktigt bra ryggsäck.

– I den har jag skoskavsplåster, vatten, solkräm och andra nödvändiga saker. Det brukar inte dröja så länge innan någon börjar ropa på solkräm.

Ungefär 30 personer från Maskinia är på plats under mässans alla tre dagar. Oscar Pantzar är säljare och kan det där med att ha rätt skor på fötterna. Det blir långa dagar och många steg. Men helt klart värt det menar han.

– Förra mässan hade jag nog med mig hem 50–60 nya kontakter till potentiella kunder. Vi är femton säljare, så det blir många nya kontakter att bearbeta under hösten och vintern, konstaterar han.

Innan maskinerna kan ställas ut måste de dock anpassas till svenska regler. I Maskinias utrustningsverkstad finns plats för fyra maskiner som de sju mekanikerna utrustar för den svenska marknaden. Redan i april är en av maskinerna i verkstaden öronmärkt för att få en tur till Solvalla i sommar. Eller inte?

– Nej, det blir kanske inte så, konstaterar Jessica Lauronen som är utrustningsadministratör och förklarar att just den maskinen nu blivit kundsåld och att det ju inte är säkert att kunden kommer att låna ut sin maskin till mässan.

Det får bli ett annat exemplar av den modellen, eller så går kunden med på att vara utan maskin några dagar. Just så här snurrar alltså samtalen på planeringsmötena. Hur ligger det till med de enskilda maskinerna just nu? Vilka ska lånas in från kund, vilka kommer direkt från tillverkaren och vilka kommer från de egna anläggningarna runt om i landet?

Linda planerar transporterna för att få fram maskinerna i rätt ordning, det vill säga de största som ska placeras längst in i montern ska komma först. Men det kan bli svårt.

– Till exempel kan det vara så att vi lånar just de maskinerna från kund och då kommer de ju såklart i sista minuten eftersom kunderna behöver dem i sitt dagliga arbete. Det gäller alltså att ha en plan för hur vi ska tvätta och fixa till maskinen på ett snabbt sätt. 

Och på tal om snabbt. Att utställningsområdet inte främst är en arena för maskiner utan för hästar är alla utställare väl medvetna om. Söndagen före mässan körs Elitloppet på Solvalla. Först på måndag morgon släpps alltså utställarna in.

– Det kan lätt bli lite kaos när alla ska in samtidigt, ler Linda. Men i år är det extra spännande på lördagen när vi ska ut igen. Det är ju Sveriges Nationaldag och tung trafik är inte tillåten på alla ställen. 

Daniel tillägger att just första helgen i juni är ett lite speciellt tillfälle att transportera stora maskiner i huvudstaden. Skolavslutningar, studenter och ibland också Stockholm Maraton bidrar till trafikbelastningen.

Men båda är helt överens med Fredrik om att Svenska Maskinmässan är helt nödvändig.

– Vi kommer att vara där, och det kommer att vara bra! 

Mässa skapad och ägd av Maskinleverantörerna, ML. Arrangeras av ML och At Event Sweden vartannat år. Samtliga utställare är medlemmar i ML. Mässområde Solvalla travbana. Årets mässa är den femte sedan starten 2016, antal besökare 10–15 000, antal utställare drygt 100.

Svenska Maskinmässan

”Vi bokar nästa mässa redan på vägen hem”

Madde Karlsson drar tag efter tag med skopan utmed dikeskanten på en gård strax utanför sörmländska Malmköping. 

Det är helt len gammal sjöbotten, finns det inga stenar alls här?

– Jag hittade faktiskt en nyss, men den grävde jag ner för brukar alltid tänka på hur det är att gå med klingan och buskröja. Då vill man inte att det sticker upp sten i snåret.

I år firar du tjugoårsjubileum som grävmaskinist med eget företag, och du är helt självlärd. Berätta hur det kom sig.

– Jag sålde reservdelar på ett företag och var dessutom mjölkbonde där jag skötte admin och var i stallet. Men jag ville jobba mer ute, så jag köpte en grävmaskin, en Hitachi EX60.

– Det har ju kommit bit för bit. I början frågade jag grävgubbarna på bygden och gjorde jobb hemma på gården, lagade dräneringar, bytte rör och så byggde vi en tork. Med åren har jag såklart gått kurser och läst på det jag har behövt. 

Du tar det lugnt med maskininvesteringarna?

– Ja, de första tre åren körde jag till exempel utan rotor, för det tyckte gubbarna att man skulle för att lära sig ordentligt. 

– Jag har fortfarande inte investerat i någon maskinstyrning, och det handlar om att jag inte ser hur jag ska räkna hem det. Jag använder min laser och sätter gärna fluktpinnar. Jag behöver inte ha så bråttom. Min företagsidé är att ha en maskinpark som består av äldre maskiner och då kan man vara mer lugn. Sambon har en tungverkstad så reparationer är inget problem.

Idag sitter du i en 20-tonnare från Hitachi, varför just den?

– Jag tycker om Hitachi, hydrauliken är så bra. Den här maskinen köpte jag för ett år sedan för att jag skulle bygga ett stort torkhus vid en såg. Den har gått 12 000 timmar och med lite tur hoppas jag att kunna dra ur 3 000 timmar till, det kommer att ta några år eftersom jag har flera maskiner.

– Just nu funderar jag på att köpa en hjulare. Den skulle passa bra om jag får ett jobb att anlägga 13 villatomter som jag just lagt anbud på.

Du var med i vår tidning för några år sedan och berättade att du funderade på att köpa långgrävare och börja jobba med anläggning av våtmarker. Hur har det gått med det?

– Jodå, jag gör en hel del våtmarksjobb nu. De står för ungefär hälften av jobben jag gör. Men jag köpte inte någon långgrävare. Min sambo har två som han inte kör, så jag hyr av honom.

– Min affärsidé är ju att ha flera maskiner, men om jag inte har det som behövs för ett jobb så hyr jag in.

Om du får önska något om framtiden, vad blir det?

– Då vill jag bygga stora skogsbilvägar, riktigt långa sträckor. Gärna i fjällmiljö. Tänk att komma tillbaka efter många, många år och se det man byggde.

– Sen vore det ju kul med en lite nyare maskin också...

Utbildning: Naturbruks-gymnasium, förarbevis och kortkurser.

Lön: Så det räcker till pension också.

Madde Karlsson

Utrustning: Planer-, tand-, VA-, profil- och kabelskopa, tjälkrok.

Hitachi ZX210LC-3

Madde Karlsson firar tjugo bra år som grävmaskinist och egen företagare.

”Drömmen är en fjällväg”

Tre bandgrävare, fyra dumprar, två hjullastare, två vältar, en hjulgrävare och det antal lastbilar som behövs för tillfället jobbar för brinnande livet på en industritomt i Västervik.

För nu ska det bli klart. Det där jobbet som bara skulle bli en snabb insats på ett par månader, men nu istället har pågått i flera år.

– Jo, i början trodde vi att det handlade om en ”quick fix”. Men det blev mer än så, konstaterar Per Stalebrant som är Kanonaden Entreprenad AB:s platschef för projektet Kvarteret Sågen i Västervik där kommunen gör byggklara industritomter.

– Vi har ont om färdig industrimark i kommunen. Så saneringen var ett sätt för oss att tillgodose näringslivets önskemål, berättar Mikael K Nilsson som är mark- och exploateringsingenjör i Västervik.

Totalt är området 7,6 hektar stort och beslutet att sälja marken som byggklar blev startskottet för en rätt omfattande uppgift. 

– Vi hittade mer organiskt material och förorenade massor än vi trott. Det innebar att vi måste byta ut stora delar av massorna i området för att hålla kravet på att det skulle bli byggklart. 

Men att det skulle dyka upp omfattande lämningar på Kvarteret Sågen nere vid Lusärnafjärden i hamnstaden Västervik kom väl egentligen inte som någon större överraskning. Området kvalar snyggt in i svensk industrihistoria. Här låg en gång företaget AB Tannin. Ett ganska ovanligt företag som tillverkade garvsyra till läderindustrin med ekvirke som råvara.

Här låg också under hela 1900-talet en rejält stor såg. Närheten till Smålands skogar och tillgången till en djup hamn gjorde läget perfekt. Här sågades och skeppades virke under nästan hundra år. Under den tiden avlöste flera sågbanor varandra på platsen, något som Per Stalebrant och hans team med tiden blev varse.

– Vi har hittat flera olika anläggningar. En av dem hade hela 80 betongfundament som vi har grävt upp och krossat.

Men tomten lovade fler överraskningar. Grävmaskinist Tobias Karlsson var med redan från början och gjorde en av sin karriärs mest otippade fynd.

– Det började med att vi beslutade oss för att gräva bort en av sågverkets gamla dagvattenbrunnar, berättar han. 

– När jag bröt ner brunnen fick jag upp en tegelsten. Ringde in till Per och rapporterade. Han bad mig ta några tag till med skopan för att undersöka om det fanns mer i backen som inte skulle vara där. 

Sagt och gjort, Tobias fortsatte och fick såklart upp fler tegelstenar. 

– Tobias ringde mig igen och igen de kommande dagarna. Han fick upp element, säkert hundra stycken, delar av vattenklosetter och rör. Och en dag kom ett helt hissmaskineri, ett sånt som står på taket. Ja, sen kom ju såklart själva hissen med alla vikter. 

– Då började vi förstå att vi nog hittat ett helt hus. Jag skojade med Tobias och bad honom ringa när han hittat entrén. Det tog inte många dagar så dök det upp huggna stenar som såg ut som grekiska pelare. Jodå, där var entrén.

Vad var det då som låg som fyll under en del av det gamla sågverket? Per började prata med sina kontakter på bygden.

– Jag fick tag i en gammal farbror som mindes att han kört bandschaktare här ute för länge sen. Han hade tryckt ut något och fyllt på med grus, men mindes inte mer.

Svaret kom några dagar senare när Tobias gjorde nästa fynd, Gardiner, kontorsstolar och pärmar. Pärmarna avslöjade att det man hittade nog var ett gammalt sjukhus.

– Det såg ut som om personalen bara tagit sin penna och gått därifrån, allt fanns i fyllet.

En överraskning av det mer ovanliga slaget alltså. 

I övrigt bestod överraskningarna av mer traditionella fynd. Lämningar efter sågverket, men i något större omfattning än man till en början trott. Och tyvärr också med inslag av miljögifter.

– Våra miljökonsulter gjorde till en början ett tiotal provgropar och det var grusigt material, inga tecken på stora organiska föroreningar, minns Per. 

– Men när vi började arbeta hittade vi stora mängder organiskt avfall från sågen och med det tyvärr även dioxin och PAH:er.

Omfattningen av det organiska materialet, och dess giftiga innehåll var nu så stort att det var dags att tänka om. Man fick sätta sig ner med kommunen och diskutera hur projektet skulle hanteras.

– Vi hade ju våra provtagningszoner, men med den här omfattningen började de bli ointressanta. Att ta täta prover på små volymer var inte längre aktuellt.

Per Stalebrant berättar hur samarbetet med kommunens tjänstemän varit helt avgörande för att få fart och lönsamhet i projektet, och samtidigt klara av att uppfylla alla krav.

– Det går inte att driva ett sånt här jobb om man inte har en bra relation till kommunen. De har varit duktiga på att kicka tillbaka när jag hör av mig. De berättar hur lagstiftningen ser ut och försäkrar sig om att jag verkligen begriper vad det handlar om. Jag känner att vi verkligen haft tur med de personer vi jobbat med från kommunen.

De lokala tjänstemännen har Per Stalebrant och Kanonaden naturligtvis ingen möjlighet att välja. Vad som däremot varit centralt för projektet är Kanonadens egen personal samt några underentreprenörer från orten.

– De som jobbar här måste ha huvudet ordentligt påskruvat. De måste förstå vad de ser i backen och veta när de själva kan bestämma hur det ska hanteras och när de måste ringa till mig.

Från att ha haft bara en grävare på plats har arbetsstyrkan vuxit rejält och Per har sett till att använda sig av förare som han litar på, både från egna företaget och underentreprenörer.

Kanonaden Entreprenad är ett väl etablerat företag i Västervik. Redan 2012 införlivades Västerviks Grävmaskiner AB, där Per Stalebrant då jobbade, i bolaget. 

Det småländska entreprenadbolaget Kanonaden föddes 1983, då med namnet Kenneths Grävservice och ägaren och grundaren Kenneth Karlsson. Nya namnet kom 2003 när halva bolaget köptes av Olof Rosander. 2017 såldes 70 procent av företaget till norska AF Gruppen.

Idag består Kanonadenfamiljen av tre dotterbolag: Kanonaden Entreprenad Mälardalen AB, Bergbolaget i Götaland AB samt Kanonaden Täkt och Förvaltning AB. De finns representerade i hela Sverige och har enligt den egna hemsidan tredubblat sin omsättning mellan åren 2017 och 2024. I dag ligger enligt hemsidan omsättningen på dryga två miljarder kronor, med cirka 400 anställda. 

För Per Stalebrant är det helt avgörande att han kan lita på sina medarbetare och han använder flitigt sina kontakter.

– Ta till exempel Martin Arvidsson i JCB:n från Tyrelsviks Entreprenad AB. Han är andra generationens grävmaskinist, en mycket erfaren förare som jobbar med en otrolig precision. Vi har samarbetat förut då han plockade sten för sten till ett dammbygge. Han är van att trolla med material, och van att ta egna beslut.

Sen pekar Per på en hjulgrävare från Brorssons Grävservice i Västervik AB, med Robin Johansson i hytten. 

– Den där maskinisten dök upp på platsen när vi lämnat över en bit av tomten för byggnation. Han var så bra så jag såg till att han blev kvar här när de var färdiga, garvar Per.

Men det är inte bara grävmaskinister som Per ser till att välja med omsorg. I hytten av en Scanialastbil sitter Mikael Wennerberg. Anställd i Kanonaden och en av Pers utvalda, vilket han tar med jämnmod.

– Ja, ja, borde väl ha lite erfarenhet efter fyrtio år i hytten, ler han gott. Men det är klart att vi hela tiden pratar med varandra så att vi alltid vet exakt vad som ligger på flaket och vart det ska köras. Det gäller att inte göra fel när det handlar om så giftiga saker som dioxin.

Förutom överraskningarna som utmanade projektet har vintern 2025/26 varit av det kallare slaget i Västervik. Tobias Karlsson berättar att det gällde att hela tiden hålla igång sorteringsverket som skiljer ifrån det organiska materialet som ska till deponi från ren sten som går att återanvända som fyll. 

– Om sorteringsverket stannat hade det snart blivit alldeles för stora högar…

Annars minns han närheten till vattnet som en av de större utmaningarna.

– Vi byggde en pir som vågbrytare intill en sjösättningsramp och då var det lite spännande. Vi hade en lång telefonstolpe och kollade djupet med. Först var det hård botten, men efter en bit så bara sjönk telefonstolpen. Då var det för osäkert för att fortsätta så piren blev inte riktigt som det var tänkt från början.

Från att ha startat som en enkel standarduppgift på några månader till att växa och växa månad efter månad börjar dock Kvarteret Sågen i Västervik nu att bli klart. Per Stalebrant räknar med att lämna över området innan sommaren och är egentligen inte så bekymrad över besvärligheterna som varit.

– Det är ju överraskningarna som gör det så roligt.

Och på tal om överraskningar, hur var det nu med AB Tannin som verkade på tomten för länge sedan. Lämnade de några spår efter sig?

Jodå, inte mindre än ettusen kubikmeter ekgrenar i enmeterslängder låg och vilade i backen. 

– I förvånansvärt gott skick, berättar Per Stalebrant. Vi skakade dem så rena som möjligt och när de var utan förorening flisades de upp och kommer alltså att komma till nytta till sist.

Totalt 7,6 hektar varav 18 000 kvadratmeter sålt som byggklar tomt till företaget Pentronic AB och en mindre yta till Skärgårdstjänst i Västervik AB. Kontrakt i ramavtal med Kanonaden Entreprenad AB.

Hittills har cirka en tredjedel av det utschaktade materialet, 55 000 ton, körts till deponi. Cirka 90 000 ton massor har kunnat återvinnas.

Kvarteret Sågen

Martin Arvidsson från Tyrelsviks Entreprenad AB fyller ännu en dumper med massor som ska köras bort till sorteringsverket. De organiska massorna hamnar till största delen på deponi. Rena stenar återförs som fyll.

Spännande fynd i Västervik

- Med ett strukturerat arbetssätt och större medvetenhet om riskerna menar vi att olyckor vid arbete med däck kan minimeras, säger Jacob Lamberg som är vice ordförande i Däckspecialisternas riksförbund, DRF, samt äger och driver firman Kransens Gummi AB.

Tillsammans med the Scandinavian Tire and Rim Organization, STRO, har DRF tagit fram en ny gemensam branschvägledning som man nu vill sprida. 

– Vi vill öka kunskapen hos alla som kommer i kontakt med tyngre däck. Förutom däckverkstäder kan det vara till exempel lantbrukare, maskinentreprenörer och åkare. Målgruppen är ganska bred, konstaterar Jacob Lamberg.

Charlotta Dieden, företagsrådgivare och arbetsmiljöspecialist vid Maskinentreprenörerna, ME, håller med om värdet av ökad kunskap.

– Maskinentreprenörerna välkomnar denna vägledning och övriga initiativ som nu tas från däckbranschens sida för att stärka kunskaperna och säkerheten i arbetet med tunga däck, konstaterar hon. 

– Den tragiska händelse som inträffade i slutet av januari i år, då två personer omkom i samband med ett däckbyte på en hjullastare, visar på vilka stora och allvarliga risker som hantering av entreprenaddäck innebär. Därför är det viktigt för våra medlemmar att nu ta del av denna nya vägledning för en säker däckhantering och ge tydlig information och tydliga instruktioner till de anställda som utför dessa arbeten.

Jacob Lamberg har arbetat med däck i över trettio år och han ser en positiv utveckling vad gäller arbetsmetoder och säkerhetstänkande.

– Branschen har absolut rört sig åt rätt håll. Precis som man i hela samhället verkar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete.  

Enligt Jacob Lamberg kan det dock ibland kännas lite svårt att nå ut med information om just däck.

– Det är nog så att däck ofta betraktas som en lite tråkig produkt hos gemene man. Våra kunder upplever det som en tråkig kostnad och glömmer nog ibland bort hur viktigt däcket är och hur det påverkar kalkylen på hela fordonet. 

– Vi kämpar lite med att få alla att förstå hur komplext och betydande det faktiskt är med däck. Den senaste olyckan är oerhört tragisk, men visar också på hur viktigt det är med ett organiserat arbete kring däck.

Någon heltäckande statistik på hur ofta det inträffar tillbud och olyckor i samband med hantering av däck finns inte. Det har att göra med att många tillbud inte rapporteras, de kanske inträffar i ett företag utan anställda och/eller inte resulterar i något vårdbesök.

– Vi tror att det finns ett ganska stort mörkertal. Tillbud som skulle kunna ha hänt om man råkat stå på en annan plats i lokalen till exempel. Ett tillbud kan vara att man knuffas omkull och får några blåmärken, men kan också vara att fallet resulterar i en huvudskada. Eller att grus och damm virvlar upp med ögonskada som följd. 

– Så många olika saker kan inträffa och det är det som är så otäckt när höga lufttryck är inblandade. Det är väldigt svårt att veta vart luften tar vägen när något går fel. Man vet aldrig vart den där låsringen färdas om den lossnar och far iväg.

Den nya branschvägledningen syftar enligt Jacob Lamberg till att både informera om ett säkrare, mer strukturerat, arbetssätt, men också till att skapa ett standardiserat språkbruk. 

– Vi arbetar för att likrikta språket i branschen. Det skapar också en större säkerhet om alla vet exakt vad man menar med olika ord och begrepp. Man måste komma ihåg att många som arbetar med däck inte har någon utbildning just om däck, de har utbildning inom sin kärnverskamhet, som till exempel entreprenadarbete, men inte just om däck.

Även för professionella däckverkstäder menar Jacob Lamberg att en gemensam terminologi och ett strukturerat arbetssätt ökar säkerheten. När personal flyttar mellan arbetsgivare fungerar arbetet bättre om det följer ett liknande mönster på alla ställen.

I den nya branschvägledningen (för en länk till denna se faktarutan) ges tekniska riktlinjer för hantering av däck till entreprenadmaskiner större än 20 tum. Viktiga rutiner kring luftning och pumpning av hjul, säkerhetsanvisningar vid demontering och montering av däck beskrivs kortfattat och tydligt. 

– När det kommer till hantering av stora däck är det inte alltid så att man har tillgång till en välutrustad verkstad. Problemet måste ofta lösas på plats. Vi menar att det då är extra viktigt att alla har god kunskap och förståelse för vad som kan hända. 

Jacob Lamberg understryker att det såklart är viktigt att använda den där pumpburen som kanske står i ett hörn av verkstaden, men att det samtidigt är helt avgörande att alla som är i närheten av arbete med däck har god kunskap.

Parallellt med framtagningen av den nya branschvägledningen arbetar DRF och STRO just nu med att ta fram ett helt åtgärdspaket för att stärka kompetens och säkerhet i arbete med tunga däck. Paketet består av tre delar: ett utbildningsmaterial, en branschstandard samt en informationssatsning.

– Vi planerar att ta fram ett utbildningsmaterial och certifiera utbildare som kan leverera utbildningar till branschen. Förhoppningsvis är det klart inom ett halvår, berättar Jacob Lamberg.  

Däckspecialisternas Riksförbund, DRF, och the Scandinavian Tire & Rim Organization, STRO, har tagit fram en branschvägledning för alla som arbetar med tunga däck. Syftet är ökad säkerhet via kunskap.

Bransch-vägledning för arbete med tunga däck

”Kunskap och förståelse ökar säkerheten”

Det kinesiska Sany nu kommunicerar är att målsättningen för bolaget är att genomföra en bredare strukturell förändring i hur de ska bygga anläggningsmaskiner. Mekanisk prestanda hamnar i baksätet - istället formar data, programvara och energisystem konkurrenskraften. Internationell branschpress rapporterar från Sanys så kallade ”Technology Festvial”, där bolaget brukar peka ut riktningen framåt. Om fem år vet vi hur det har gått.

Sanys ordförande Xiang Wenbo som menar att detta handlar om att utvecklingen är nödvändig för att industrin (både entreprenörer och tillverkare) ska kunna fortsätta att växa. Sany vill gå från stegvisa uppgraderingar till en helt integrerad "AI-nativ" ingenjörsstrategi, som man säger. Vad man menar med detta är att Sany först tittar på vilka AI-verktyg och autonoma system som den internationella byggbranschen behöver – och därefter bestämmer sig för hur maskinen, eller systemen, ska se ut. 

Sany vill hävda att man skiljer sig från sina konkurrenter på det här sättet, som istället väljer att koppla på ny teknik på befintliga kända maskintyper. Sany vill i framtiden bara erbjuda elektriskt då detta är vad man förväntar sig kommer efterfrågas.

Bakom den här filosofin ligger att Sany ser framtida ”maskiner” snarare som hela system som ska samverka. Liknande filosofi har hörts från andra tillverkare, men hur fort detta kommer att gå är som vanligt oklart. Det mesta talar för att det kommer ta betydligt längre än fem år innan de här ”systemen” är mogna för marknaden. Först lär det bli aktuellt inom gruvindustrier, bergtäkter och sannolikt cementindustrin som reda har börjat med flera projekt åt det här hållet.

Bakom den här filosofin ligger att Sany ser framtida ”maskiner” snarare som hela system som ska samverka. Liknande filosofi har hörts från andra tillverkare, men hur fort detta kommer att gå är som vanligt oklart.

teknik

Inte bara maskiner på mässan

”Det är så jäkla ballt att köra maskin”

”Vi bokar nästa mässa redan på vägen hem”

”Drömmen är en fjällväg”

Spännande fynd i Västervik

”Kunskap och förståelse ökar säkerheten”

Kineser vill bygga om maskinen från grunden

Biokol minskar kostnader för sanering

”Jag är väldigt bortskämd”

När Sverige körde gruvmaskiner i Liberia

INNEHÅLL

TIDNINGEN

KONTAKT

FAKTURA